tursomentokig

Direktlänk till inlägg 17 oktober 2012

Så här var det för mig när jag fick cancer

Av Helena Lundbäck - 17 oktober 2012 22:00

I det här väldigt långa inlägget skriver jag ner hela min cancerhistoria, i någotsånär kronologisk följd, så som jag minns den. Det blir dels som en bakgrund och dels som ett komplement till alla andra inlägg här på bloggen, för den som vill läsa.(Själva bloggen börjar den 10/7 2012.)


Jag kommer att fylla på vartefter det händer mer och inlägget går att hitta genom att söka på kategorin "Min sjukdomshistoria" i högermemenyn på bloggen. Eller via "Min sjukdomshistoria" under "Länkar" till höger på bloggen. Alla små bilder går att klicka på, så visas de tydligare.


Den 1 augusti 2011 tog jag pendeltåget in till stan och var så glad för att jag då började mitt nya jobb på en gymnasieskola i Uppsala, men två veckor senare fick jag akut ont i magen och las in på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De såg ingen förklaring till det onda i tarmen, på de röntgenundersökningar som gjordes, men en 3 cm stor cysta på ena äggstocken upptäcktes av en gynekolog.


Då menade man att "det har kvinnor i din ålder och det är oftast helt ofarligt och ingenting vi gör något åt". Några polyper hittades också i ändtarmen och det visade sig senare att de var ofarliga. Och så beställdes en koloskopiundersökning för säkerhets skull.

 

Koloskopiundersökningen gjordes den 3 oktober 2011 och det gjorde fruktansvärt ont när läkaren stötte på en 3 x 7 cm stor tumör i min tjocktarm. Jag blev iskall. Det var skrämmande. Kan den vara godartad, frågade jag medan tårarna rann, men fick till svar att nej, det är nog inte troligt. Jag hade cancer.


Sedan följde lungröntgen och så småningom las jag in på kirurgavdelningen för operation. Den 28/10 2011 opererades jag. Tumören togs bort tillsammans med 40 cm tjocktarm och ett stort antal lymfkörtlar. Jag var glad att operationen gått bra, men det blev en del krångel med att få igång magen. Jag kräktes när jag kommit hem efter utskrivningen och fick åka tillbaka en extra gång till sjukhuset och läggas in på nytt med sond i näsan in till magsäcken, för att få igång tarmen. Till sist kunde jag åka hem och var nöjd med att jag sluppit stomi och jag kunde börja jobba igen redan den 17/11 2011.


Så blev det dags för läkarbesök på Onkologen den 8/12 och läkaren gick igenom hur allt hade gått och hur behandlingen skulle bli framåt. Jag fick då välja om jag ville låta mig behandlas med cellgifter (cytostatika) eller inte. Mina chanser att bli frisk var goda, eftersom de inte hittat någon spridning i lymfkörtlarna. Men tumören hade vuxit sig igenom tarmväggen, så en liten risk för spridning fanns. En siffra på 70 % chans att jag skulle slippa bli sjuk igen nämndes och kanske kunde oddsen med cellgifterna bli 5 % bättre. Jag valde så klart att behandlas och började äta Xeloda i tablettform. Åtta kurer skulle jag behandlas med och jag tog dem hela vintern och våren medan jag fortsatte att jobba på min halvtid. Visst hade jag lite biverkningar i form av fjällande hud, klåda, sveda, svullnad och värk i fötter och händer, sveda och sår i munnen, illamående och diarréer, men jag var så glad att allt gått bra och så klart trodde jag att jag skulle kunna vara helt frisk när cytostatikakurerna var över. Det var friskförklaringen och sommaren jag såg fram emot.


  


Nytt år och ambulansfärder till sjukhus

Vissa dagar hade jag svårt att gå på mina ömma fötter, men magen skötte sig ändå ganska bra. Det var bara det att jag hade en konstig känsla av att det började trycka alltmer på urinblåsan och tarmen och livmodern. Jag hade svårt att tömma hela blåsan när jag kissade och nämnde det för läkarna på läkarbesöken, men de sa att det finns inget samband mellan urinblåsa och tarm och så kände de på magen och tyckte att den kändes mjuk och fin.


På skärtorsdagen den 5 april 2012 var vi i Kalmar och skulle åka ut till vårt sommarhus på Öland, men jag fick ta ambulansen till Kalmar lasarett istället. Jag hade lika akut ont som i höstas och morfinsprutorna kom som en lättnad. De röntgade mig och fann ingenting i tarmen. ”Det kanske var ett tarmvred som vände sig tillbaka”. På ronden dagen efter nämnde doktorn att de sett ett ”stort myom eller vad det var”, men det gjorde de ingenting med. Jag sa att i höstas hade man sett en 3 cm stor cysta på äggstocken, men myom har ingen sett tidigare. Det kändes konstigt. Smärtan hade i alla fall klingat av och jag skrevs ut och kunde åka ut till familj och vänner på Öland.


När jag kommit hem ringde jag för att få min journal skickad från Kalmar. Det här ville jag att läkarna på Akademiska skulle ta del av. Det tog tid innan journalen kom, men när den väl kom läste jag att ”I lilla bäckenet ses mjukdelsökningar i anslutning till uterus vilka mäter i största tvärdiametern 12 cm. I första hand kan gyn konsultation vara av värde”.


Jag bad därför en läkare på onkologen att remittera mig till gynekolog och jag bad också om ett brev på engelska om mitt tillstånd, att ta med när jag skulle åka till Nice i fyra dagar med min man som fyllde år. Jag fick mitt brev att ta med på resan och vi åkte iväg i slutet av april på en minisemester. Vilken tur att vi kom iväg på den lilla semestertrippen! Som tur var klarade jag mig utan akut värk, men två dagar efter att vi kommit hem, den 2 maj, var det dags igen. Ambulans, morfinspruta och in till Akademiska sjukhuset. Efter några dagar på sjukhuset fick jag den 4 maj komma till gynläkare som gjorde ultraljudsundersökningar och såg bäckenförändringar!

 

Gynläkaren ville att jag skulle röntgas och utredas vidare, men kirurgläkaren som gick rond tyckte att de redan hade bilder på mig och jag måste övertala honom om att det var viktigt att undersöka mer. Inte förrän den 7 maj gjordes en CTC/ kontraströntgen och jag skulle på läkarbesöket den 18 maj få veta vad bäckenförändringarna tydde på. Men jag fick inget svar på vad det var. ”Det ser stökigt ut i din mage, men vi vet inte vad det är”. Nu beställdes en magnetröntgen.


Tiden gick och jag blev alltmer orolig. Den 28 maj kallades jag till magnetröntgen och den 31 maj till läkarbesök. Jag var nu ganska stressad och trodde att jag äntligen skulle få svar på vad bäckenförändringarna bestod av. Men läkaren hade inget svar att ge. De hade inte hunnit ta upp mitt fall på veckans tisdagskonferens. Jag började gripas av lätt panik. Jag hade åkt in till sjukhuset med akut ont flera gånger, det växte något okontrollerat i mitt bäcken, men ingen läkare tycktes ta ansvar för att göra något åt det!


Den 3 juni fick vi ringa efter ambulans igen. Jag hade akut ont, fick morfinspruta och röntgades på Akademiska. Nu krävde jag ny gynekologisk undersökning och hamnade hos samma gyn-läkare som för en månad sedan. Hon var mycket förvånad över att jag ännu inte fått hjälp. Det såg ut som om tumörerna vuxit ytterligare.


Så fick jag äntligen någon form av svar den 5 juni: ”Tumörerna växer i hela bäckenet. Det kan vara metastaser från tarmcancern, men det kan också vara äggstockscancer. Det blir olika behandling beroende på vilken sorts cancer det är." Jag säger att de måste skynda på, men får inga lugnande svar. ”Tyvärr är det svårt att få tid hos den ende läkare i Sverige som kan operera med varma cellgifter i buken så vi vet inte riktigt hur det ska bli. Det är fem månaders kö på sådana här specialoperationer och det händer att folk dör i kön … Och dessutom ska han sluta här och öppna en ny cancerklinik. Och vi vet inte hur det kommer att bli om vi kan remittera till honom ...”


Den 7 juni tas biopsier. Och den 8 juni träffar jag dietist och får prata med specialisten Haile Mahteme, som berättar om ”Sugarbakermetoden” – den metod som används för att operera patienter som fått spridd bukhinnecancer. Han berättar också att man måste ha 2 ½ meter frisk tunntarm och friska lungor för att kunna opereras. Jag får göra en lungröntgen samma dag innan jag skickas hem.


Sedan är jag tillbaka på sjukhuset och tror att jag ska få svar på vilken typ av cancer jag har den 12 juni, men de meddelar att de måste färga in proverna i två dagar för att kunna ge svar. Den 15 juni får jag svar att det är tarmcancermetastaser i hela bäckenet. Jag får då tillsammans med min man träffa Haile Mahteme igen, som berättar i detalj om hur min cancer spridit sig i bukhinnan och hur en operation kan göras, om jag nu får bli remitterad till operation. Han berättar att det är viktigt att patienten har god kondition för att klara operationen och vill därför att jag ska fortsätta med mina promenader hela sommaren. Vi får veta att 30-40 % av de som opereras, kan bli botade och han tror att det ska gå bra att operera mig. Han tycker att jag ska behandlas med fyra cytostatikakurer och sedan opereras, men som läget i landstinget är just nu, är det osäkert var och om jag får en operation.


Natten till den 21 juni åker jag in akut igen, med värk. På förmiddagen träffar jag sedan läkare på onkologen och får massor av värkmedicin, illamåendetabletter och annan medicin utskriven. Jag får också veta att jag ska få en venport inopererad och att jag sedan ska behandlas med cytostatika intravenöst.


Den 2 juli opereras en venport in under mitt högra nyckelben. Jag känner mig lite rädd. Jag har en livshotande cancer och ingen vet hur utgången ska bli. Det är som om det stora allvaret verkligen börjar nu. Dagen efter, den 3 juli får jag min första intravenösa cytostatikabehandling på Onkologen på Akademiska sjukhuset. Den här gången får jag Eloxatin och Fluorouracil. Det ger mig biverkningar som kramp i halsen - svårt att svälja kall dryck (får värma all dryck), obehag i fingrar när jag tar i kalla saker (måste ha vantar på mig), trötthet, huvudvärk, lätt illamående, magvärk, diarré och krampkänningar i käkarna när jag äter sött och surt.

(Bilden är tagen senare när operationssåret är läkt. Venporten ska sitta kvar i min kropp under lång tid framöver. Genom den kan dropp ges, men också blodprov tas.)

 

Min kamp för operation

Nu var cytostatikabehandlingen igång. Personalen på onkologen är väldigt vänlig och professionell. På bilden intill sitter jag i stolen och får cytostatika intreavenöst. Men jag hade inget som helst besked om ifall det skulle bli operation och i så fall var och när.


Jag hade fått rådet av alla läkare jag träffat, att vända mig högre upp i sjukhushierarkin, eftersom de inte hade befogenhet att remittera till Haile Mahteme och heller inte visste hur de skulle göra med bukhinnecancerpatienter, nu när han slutat på Akademiska sjukhuset. Jag började skriva på ett brev till landstingspolitiker och sjukhuschefer. Ett brev som jag också tänkte skicka in till Uppsala Nya Tidning som en debattartikel. Men först försökte jag ändå få tag på verksamhetsansvarig läkare på Onkologen respektive Kirurgen på Akademiska sjukhuset. Jag fick till svar av onkologansvarig att det var kirurgerna som bestämde och av kirurgansvarig fick jag inget svar alls, eftersom han inte svarade på sin telefon och inte heller ringde tillbaka.


Då visste jag att det jag nu bara MÅSTE göra - för min egen skull och för alla andra bukhinnecancerpatienters skull - var att skicka iväg brevet till politikerna och beslutsfattarna och till UNT. Nu ville jag ha svar på hur de tänkte behandla oss patienter som drabbats av den livshotande cancern. Min debattartikel  publicerades på debattsidan i UNT den 14 juli 2012.


Media och allmänhet reagerar och jag får mer biverkningar av medicinen

Veckan efter artikeln hade publicerats, började media intressera sig för min historia och med jämna mellanrum hela sommaren och en bit in på hösten, har jag intervjuats för reportage i lokal-tv, lokalradio och lokala tidnngen. (Och nu senast i radioprogrammet "Verkligheten i P3".) Allt går att följa under kategorin "Media" här på min blogg. (Bild från TV4 Uppsala). Människor som arbetar på Akademiska sjukhuset och många andra lämnade mängder av kommentarer och skrev insändare på medias webbsidor och jag blev uppringd av före detta patienter till Haile Mahteme - de som blivit friska och ville dela med sig av sina historier. Det gav mig hopp att så många stöttade mig i kampen för att få en operationUppsala Cancer Clinic, som Haile Mahteme startar tillsammans med sitt stora team den 1 augusti, efter semestern.

På sidan om all mediauppståndelse får jag en veckas blödning och besöker därför kvinnokliniken för undersökning. De kan inte operera mig nu, eftersom jag med stor sannolikhet ska opereras till hösten och då vill man inte röra något i onödan. Mina största metastaser / tumörer utgår från äggstockarna, men livmodern som är upptryckt bakom tumörerna, verkar frisk. Antagligen har jag blött för att slemhinnan är irriterad. Jag får också svamp i munnen och medicin mot det.

Den 17 juli pratar jag med biträdande sjukhusdirektören Björn Ragnarsson och förklarar min oro och mitt behov av operation. Han nämner att Hälso- och sjukvårdsdirektören Annika Brehmer ska komma med ett svar på min artikel i UNT. Det publiceras nästa dag i UNT.

Debatten pågår och mina cytostatikabehandlingar fortsätter. Inget avtal skymtar med Uppsala Cancer Clinic, så en operation där verkar på inga sätt kunna bli av. Min fina onkologläkare är mycket stöttande och hjälper mig med en alternativplanering - operation hos en skicklig specialist i Frankrike. Detta erbjudande har man nu kommit fram till på läkarkonferensen, och det är det nästbästa jag kan få. (Det bästa och det jag vill helst är att opereras hemma i Uppsala av Haile Mahteme, men det vill landsting och sjukhusledning inte säga ja till.) Jag försöker hålla mig lugn och känna tillit. Nu får jag i alla fall min operation ...


Galet beslut och insamling för att stötta mig

Ju mer jag tänker på att jag ska skickas till Frankrike för operation, desto konstigare tycks det mig. Det kommer att kosta skattebetalarna minst tre gånger så mycket som en operation hemma i Uppsala och det får en massa konsekvenser för mig och min familj. För det första kallas jag till ett konsultationsbesök innan själva operationen. Den 24 augusti ska jag vara där, men det ändras sedan till den 31 augusti. Ingenting är planerat hur resan ska gå till. Sjukhusadministratören säger att de ska ordna allt internt och att jag inte behöver oroa mig och planera, men hur jag än försöker få dem att fixa boende och resa från dörr till dörr, så landar det i att Akkis fixar flygresa för mig och min man, men jag själv måste ta kontakt med sjukresetaxi i Sverige samt boka hotell och lägga ut för taxi och mat i Frankrike. Ingen tolk kan ordnas.

Vi gör ett försök. Vi åker ner till Lyon för att möta specialisten som ska operera mig. Jag tänker att det ska väl gå bra ändå. Läkaren pratar engelska och det kan vi förstå. Men sköterskorna pratar bara franska och jag får ett tjockt kompendium med information inför operationen - på franska. Läkaren säger att han vill att vi stannar i Frankrike en och en halv månad efter operationen, så att han kan göra efterkontroller på mig!

Det blir för svårt. Både min man och jag tappar modet.

Ska vi tillbaka till Frankrike och göra denna svåra operation utan att förstå vad sköterskorna säger och utan att kunna göra oss förstådda? Och dessutom vara hemifrån så länge! Bara för att landstinget inte kan skicka remissen till Uppsala Cancer Clinic!

När vi kommit hem efter konsultationen, bestämmer sig min man för att kontakta Uppsala Cancer Clinic och fråga om jag inte kan få opereras där utan remiss. Och de svarar ja! Redan den 12 september ska jag få min operation. Vi meddelar Frankrike och Akkis att vi tackar nej till operationen utomlands och nu måste vi låna ihop pengar för att kunna betala för operationen i Sverige.

En insamling som två läkare startat för min skull, får fart och snart vill en kör samla in pengar för att stötta oss.(Fortfarande inget avtal mellan landsting och Uppsala Cancer Clinic. Och därmed ingen chans till remiss.)


Den andra operationen

Jag blev inlagd på Uppsala Cancer Clinic den 11 september 2012. Den 12 september opererade Haile Mahteme och Ilvars Silins mig, med hjälp av anestesiläkare och sköterskor och övriga i teamet. Jag kände mig trygg och glad att få vara "hemma" och bland så vänliga och professionella människor.

Operationen gick bra. De lyckades få bort all synlig cancerangripen vävnad. Tre stora tumörer (18,5 x 14 x 10 cm, 20 x 10,5 x 6,5 cm respektive 9 x 7 x 6 cm) och tre små tumörer skars och plockades ut. Och så skrapades och brändes det bort sjuk vävnad på bland annat ändtarm, njure, diafragma och urinblåsa. Och jag fick säga hejdå till livmoder, äggstockar och äggledare. Sedan behandlades jag med varm cytostatika direkt i buken och syddes ihop.

Jag är så tacksam för de skickliga kirurgernas arbete! Ännu en gång slapp jag dessutom stomi.

Efter operationen ska jag inte behandlas med cytostatikakurer. Nu är det "bara" återhämtning och kontroller var tredje månad som väntar. (För att bli helt friskförklarad måste det gå fem år.) Jag tänker att jag har tur som en tokig .... och försöker leva allt vad jag kan, medan livet pågår.


Uppdateringar:

Forts. på min historia:
Februari 2013.
Första stora kollen efter operationen. Inga tecken på växande cancer varken via blodprov - inga utslag på tumörmarkörerna - eller på röntgen. Hurra!

September 2013.
Ettårskollen efter operationen. Inga tecken på växande cancer varken via blodprov - inga utslag på tumörmarkörerna - eller på röntgen. Hurra igen!

Mars 2014.
Ett och ett halvtårskollen efter operationen:
De hittade en ca 3 cm stor knöl mellan diafragman och levern. Och jag började behandlas med Avastin + Irinotecan + 5 FU. Jag får veta att cancern är obotlig och vården på Onkologen är s k Palliativ vård.

Läs mer om hur de hittar fler tumörer i lungsäck, i skelettet och i levern och läs fortsättningen på min sjukdomshistoria i blogginläggen här på bloggen från den 25 mars 2014 och framåt.

Tack för allt!






 
 
T

T

18 oktober 2012 12:37

Oj vilken resa. Har inte hunnit kika runt så nycket mer än detta inlägget. Förlorade min morfar i juni pga spridd prostata cancer.... Cancer verkar vara helvetet på jorden! Jag hoppas du kommer bli friskförklarad och jag önskar dig all lycka!!! Kram

http://mysideoftown.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

18 oktober 2012 12:57

Tråkigt med din morfars sjukdom och att ni förlorade honom. Ja, cancer är en hemsk sjukdom och det kan kännas skrämmande emellanåt, men så länge det finns möjlighet att behandla finns det hopp. Så det man kan göra är att försöka att inte ge upp så länge det går. Tack snälla för din kommentar! Kram!

 
Ingen bild

Johanna

18 oktober 2012 19:23

Helena, vad hemskt att det tog sådan tid att få ett riktigt svar och en operation i Sverige men skönt att det löste sig till slut. Jag önskar dig all lycka :)kram

Helena Lundbäck

18 oktober 2012 20:19

Ja det är skönt att allt blev bra till sist! Tack! Kram

 
Ingen bild

Renée

21 oktober 2012 23:16

Hej, Helena!
Jag är så glad att läsa att du mår bättre, även om det blir bakslag vissa dagar. Det har inte gått så många veckor sedan din operation, så bakslag i form av smärta är väl kanske att räkna med, även om det är jobbigt med smärtorna.
Läser din berättelse om din långa resa med sjukdomen. Det är så tråkigt när man förstår att det till stora delar är din envishet som har fört dig framåt i kampen mot sjukdomen, även om jag beundrar din styrka oerhört mycket. Jag undrar hur många alla som inte har din styrka gör? Finner man sig i att hamna i kläm eller att trilla mellan stolarna?
Jag tycker att det är oerhört inspirerande att läsa om dina reflektioner om livet och att du stannar upp och analyserar sjukdomen, livet och annant. Fortsätt att skriva, vi kommer att fortsätta att läsa vad du skriver, fundera och kanske ta lite lärdom av din klokskap. Jag opererades för en mindre allvarlig tumörsjukdom för snart 11 månader sedan. Skräcken för att bli sjuk igen lever sida vid sida med mig varje dag, det är svårt att relatera till denna skräck. Men när jag läser vad du skriver, blir det lättare att fundera för mig själv. Ibland hjälper du mig att sätta ord på mina tankar. Jag ler ofta när jag läser.
Fortsätt att krya på dig, ta en dag i sänder och fortsätt framför allt att skriva för oss som behöver läsa det du skriver!
Kram!

Helena Lundbäck

21 oktober 2012 23:43

Hej Renée! Tack för din långa kommentar! Jag blir verkligen rörd av att läsa att du "behöver" läsa det jag skriver. Det känns skönt att få veta att någon "lyssnar". Jag tror att vi behöver bli lyssnade till och vi behöver formulera vad vi känner i ord ... Jag har min blogg som en slags "terapi" för mig själv, men också för att komma i kontakt med andra och få höra andra berätta och reflektera. Tack igen!
Kram!

 
Eleonor Remmets

Eleonor Remmets

11 november 2012 16:57

Hej Helena. Jag har läst din sjukdomshistoria och om din kamp för operation. Imponerande att du hade den kraften trots att du måste mått riktigt dåligt. Det var första gången jag läste om Sugarbaker metoden. Det ger hopp till mig som också har spridning till bukhinnan från äggstockscancer. Just nu mår jag bra. Jag fick cellgifter hela våren och fortsatte med Avastin. Den medecinen har jag dock slutat med nu förra veckan, den gav mig så mycket värk. Jag ska följa din blogg hädanefter och jag önskar dig verkligen lycka till. Om du vill kan du kika på min webbshop www.bigsi.se och läsa min blogg bigsibloggen som jag just startat.
Hälsningar Eleonor

http://blogg.cancerfonden.se/eleonor-remmets

Helena Lundbäck

11 november 2012 17:14

Hej Eleonor!
Kul att få kontakt. Jag lägger din blogg som länk hos mig och följer gärna dig också.
Hälsningar Helena

 
Ingen bild

Marie

4 mars 2013 09:45

Hej och tack för en välskriven blogg om din sjukdom. Jag hamnade på den här bloggen efter att ha sökt information om exakt den här typen av cancer. Min pappa har precis samma typ av cancer och bakgrundshistoria som du har. Skillnaden är att det inte går att operera honom för tumörerna är för utspridda i tarm och bukhinna. Han inväntar nu cellgiftsbehandling. Det var ändå mycket positivt att få läsa om din kamp och hur det slutade bra ändå. Det ger mig åtminstone lite hopp.

Helena Lundbäck

4 mars 2013 16:33

Hej Marie! Tack för din kommentar. Jag hoppas att din pappa får bra hjälp och lindring och att ni kan ha en fin tid tillsammans. Allt gott önskar jag er! Kram, Helena

 
Kalkstenssommar

Kalkstenssommar

22 mars 2013 10:32

Jag blir så förbannad när jag läser här! Tänk att de inte kan ta hand om oss bättre. Jag är just nu inne i en fas där jag funderar på hur man kan lyfta upp det här och få en stark röst tillsammans kring hanteringen av cancerpatienter i Sverige. Jag har varit på behandlingar i Tyskland. Vilket bemötande och tänk, underbart!
Kram

http://kalkstenssommar.bogspot.com

Helena Lundbäck

22 mars 2013 13:25

Ja, man kan förundras över bemötande och rutiner många gånger. Och över hela sjukvårdssystemet. Kram!

 
Marija Grmusa

Marija Grmusa

27 mars 2013 21:39

Hej du vackra och starka kvinna !!!! Jag hamnade på din blogg av en slump sökte efter magbesvär men kunde inte låta bli att läsa klart din blogg ... Kan som allt säga att min mage inte längre gör ont efter att jag läst allt dy gått igenom!! Gud bevara dig!! Och hoppas innerligen att du aldrig får uppleva något så hemskt ... Tyckte du blev illa behandlad av en hel del läkare men så vara ( du tog tag i det såg jag ) massa kramar .... Och hoppas du mår jätte fint idag

Mvh Marija

http://Serbiantiger

Helena Lundbäck

27 mars 2013 21:56

Tack Marija! Hoppas att din mage inte gör ont mer och att du får vara frisk! Det är en gåva det att få vara frisk. Finns inget bättre. :-) Hälsningar Helena

 
Krokii

Krokii

2 juli 2013 22:32

Snubblade in på din sida och berörs då jag själv går igenom tråkigheter sen en ett halvår tillbaka. Inte samma typ av cancer men jag ska också göra en koloskopi och är livrädd för att den ska visa på någon annan typ cancer än de redan misstänker. Livrädd för stomi och hysterektomi. Kämpar på, men det är tufft. Vissa dagar är bättre än andra och då passar jag på. Idag var en jobbig dag.. Tänker fortsätta följa din kamp och håller tummar och tår att det går bra för dig Helena!!

Kram, Krokii

http://krokii.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

4 juli 2013 16:14

Hej Krokii! Usch så jobbigt du har det nu. Hoppas att du slipper vänta så länge på besked och att du får behandling så fort som möjligt! Tack för kommentaren och vi kanske hörs igen. Kram, Helena

 
Ingen bild

Camilla

8 juli 2013 10:34

Hej Helena! Vilken stark kvinna du är :) Hoppas du mår bra idag. Jag ska upp på gyn efter återkommande smärtor i nedre delen av magen, jag hade en cysta sist jag var där så jag hoppas på det bästa!
Kram Camilla

Helena Lundbäck

8 juli 2013 20:21

Hej Camilla! Tack jag mår bra. Ännu inga bakslag. Hoppas att du får bra hjälp på sjukhuset nu och att det inte är något allvarligt. Kram!

 
Ingen bild

Camille sommer

23 juli 2013 21:57

Jag hoppas du mår bra och önskar alla väl som har läst din sida! Kram till Er alla och som kämpar i mot Cancer

Helena Lundbäck

24 juli 2013 21:02

Tack!

 
Ingen bild

camilla

25 juli 2013 12:20

Jag kommer att opereras pga att de inte kan fastställa vad för cysta jag har, de kommer även att ta bort min äggstock... tur att jag har tre barn... jag är ju 34 vår så jag har många år framför mig.... ja, många funderingar dyker upp... Hoppas allt går väl. Styrkekramar till dig och alla som kämpar <3

Helena Lundbäck

25 juli 2013 22:10

Varma tankar till dig Camilla! Bra att du får hjälp och jag håller tummarna.

 
Ingen bild

Elisabeth B

9 september 2013 19:31

Hej!
Tack för din fina blogg och härligt att allt verkar gå bra.
UCC menar att de kan operera en anhörig till mig (som inte klarar livet utan en sådan operation) men hon får ingen remiss från sitt sjukhus därför hoppas jag att du inte tar illa upp om jag frågar:
Hur mycket kostar en bukhinneoperation och vad kostar eftervården?

Tack på förhand. Mvh Elisabeth

Helena Lundbäck

10 september 2013 16:38

Elisabeth, du måste fråga UCC. Operationspriset beror förmodligen på hur lång operationstiden blir. Jag hoppas att du kan få hemsjukhuset att remittera men annars kanske ni kan få hjälp med att låna pengar? En operation ger ju ändå chansen att kunna leva vidare. Lycka till!

 
Ingen bild

L.G

24 oktober 2013 15:19

Hej!
Vilken enorm resa du har gjort och såå starkt av dig att klara av alla påfrestningar som har tärt på din kropp.Idag ska man vara extrem frisk för att orka vara sjuk ocj ej omvänt?!Vilken tur du hade att dem lyssnade på dig och din oro och att du fick din sista efterlängtade operation i Uppsala.Hoppas du får njuta av livet i många år nu.Kram L.G

Helena Lundbäck

25 oktober 2013 09:08

Tack! Kram!

 
Ingen bild

Anna

31 oktober 2013 01:04

Hej Helena!
Oj vad roligt att det ser bra ut för dig, särskilt efter allt bråk och tröttande motstånd från administrationen. Så himla not OK att behöva lägga tid och energi på det självklara, att få vård, när man är riktigt sjuk. Det gäller självklart även om man inte är utslagen av sin sjukdom.
Lever själv med avancerad äggstockscancer sedan fem år; operation, strålning och cellgiftsbehandlingar en masse. Tack och lov är jag stort tacksam för två saker: 1. högoktanig sjukvård i världsklass på KS Solna, har inte ifrågasatts eller behövt vänta på behandling någon gång, 2. har klarat cellgifterna reltivt bra och kunnat jobba. Det håller så länge det håller. Uppenbarligen går det att fixa bra vård, man kan ju bara undra varför det inte är självklart för alla och oberoende av landsting?
Önskar dig allt gott, way to go!

Helena Lundbäck

31 oktober 2013 07:53

Hej Anna!
Jag är ledsen att du ska behöva vara så sjuk. Skönt att höra ändå att du får den vård du behöver och att den fungerar! Det är ju så det ska vara.

Just nu diskuteras det mycket i media om den ojämlika vården i olika regioner. Vi får hoppas på att diskussionen ger resultat, att vi ska få en vård som är lika för alla oavsett vem man är eller i vilket landsting man bor i landet.

Och så önskar jag förstås att forskarna snart hittar metoder att bota all cancer! Ännu hellre att det gick att vaccinera sig så att ingen enda människa skulle behöva få denna sjukdom.

Tack Anna för din kommentar och allt gott och all lycka till dig!

 
Ingen bild

Camilla

17 november 2013 16:08

Hej Igen!

Läkaren ställde in operationen. Helt plötsligt ändrade han sig och sa att cystan troligtvis kommer att försvinna. Han sa att "jag skulle sluta tänka på att jag har ont"..... Det är inte så lätt, jag har ont varje dag, min mens har försvunnit men jag blöder lite när jag och min man "myser". Vet inte vad jag ska göra, blir ju orolig :-( Hoppas du mår bra. Styrkekramar

Helena Lundbäck

17 november 2013 21:01

Det låter konstigt. Att du ska sluta tänka på att du har ont. Du kan ju be att få komma till en annan läkare som kanske kan hjälpa dig bättre! Lycka till! Tack för din hälsning. Kram, Helena

 
Ingen bild

Nina

26 december 2013 07:55

Tack Helena för att du skriver små meddelanden till mig på bloggen och för att du uppmuntrar mig. Just nu är jag så dåligt skick att det känns som att det inte finns någon framtid men jag ska fortsätta kämpa. Stor varm kram och ett stort lycka till! Kram

Helena Lundbäck

26 december 2013 14:25

Käraste Nina! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska vända och att du ska få må bättre. Tack för din hälsning och en stor varm kram tillbaka!!!

 
Ingen bild

Anna

15 februari 2014 07:12

Hej Helena!
vill egentligen bara tacka för att du utstrålar mod och samtidigt hopp trotts allt du fått genom gå. Vilken stark människa du är!
Hoppas du och din familj kan få ett fortsatt liv med endast lyckligheter för resten av era liv nu.

Helena Lundbäck

15 februari 2014 13:03

Tack Anna! Jag är nog inte alltid stark utan som alla andra. Men det har blivit så att jag engagerat mig i frågan om att alla cancersjuka måste få rätt (och rättvis) vård. Hoppas att du och din familj får ha det bra också!
Hälsningar Helena

 
Ingen bild

Ann-christin

16 mars 2014 22:10

Har fått urinblåsecancer. Ska operera bort livmoder, äggstockar o blåsan. Vet inte när men det blir snart. Hur mådde du efter op? Lång läkningstid?

Helena Lundbäck

17 mars 2014 12:47

Hej Ann-christin! Hoppas att du får besked snart om när det blir. Och massor med kraft skickar jag dig! Om de bedömt att det ska gå bra så gör det säkert det. Det är klart att det tar tid att må bra efter en stor operation. Men jag tror nog att det kan variera. Jag klarade mig ändå väldigt bra. Var på benen rätt så snart. Stort lycka till och många kramar!

 
Ingen bild

Ann-Christin

6 maj 2014 11:43

Så tråkigt o höra att den kommit tillbaka. Min är spridd till lungor vad jag vet. Så operation är inte aktuell. Vi får bara hoppas o tro att allt går bra. Går på cellgifter nu. Kram till dej du fina kämpe <3

Helena Lundbäck

6 maj 2014 12:25

Ja det är så tråkigt ned cancer. Vi får hoppas att allt går bra för oss båda. Kram!

 
Ingen bild

Henri

24 juli 2014 23:06

Hej!
Jag har en mamma som precis fått besked att hon har cancer. Hon har haft problem och ont i magen. Hon gjorde en galloperation för ca en månad sen och då hittade läkaren dåliga saker i hennes mage.
Man har tagit prover på äggstockarna, äggledarna, livmodern och bukhinnan. Hon har fått bekräftat att det är cancer och ska på kvinnokliniken på måndag.

Vilket stadium var du när dom upptäckte cancern i magen? Hur mår du i dag? Har du råd om vad vi ska säga till läkaren på sjukhuset på måndag för att så
Snabbt som möjligt få den bästa vården?

Finns det något ställa i Sverige som gör sådana där sköljningar i dagsläget?

Stor kram!!

Helena Lundbäck

25 juli 2014 12:58

Tråkigt att din mamma är sjuk. Jag hade tarmcancer först som opererades bort. Ett år senare upptäcktes metastaser i bukhinnan. Stora tumörer. Det gick att operera bort dem också. Men nu har cancern spritt sig i bukhinnan och i lungsäcken. Jag får cytostatika nu. Det är ovisst hur det går.
Men jag råder er att fråga mycket om olika alternativ. Man kan också be om s k second opinion - att en annan läkare uttalar sig om vad som går att göra. Det är ju så individuellt hur sjukdomen utvecklar sig. Lycka till!

 
Ingen bild

Henri

25 juli 2014 20:32

Hej igen!

Kan dom inte göra en sköljning på dig nu eller går det inte operera den här gången? finns det ingen som gör sköljningar i Sverige nu när kliniken i Uppsala stängt?
Erbjuder inte sjukhuset att bekosta vård utomlands den här gången?

Jag tror du är en stor inspirationskälla för alla som skriver på den här sidan! Jag hoppas du orkar fortsätta kräva den vård du har rätt till. Rädda liv ska inte ha en prislapp. Alla som blir sjuka är någons mamma, pappa, barn, syster eller bror!

Helena Lundbäck

25 juli 2014 22:09

Om du menar Hipec-behandling enligt "Sugarbakermetoden" så finns det fyra sjukhus i Sverige som använder sig av denna metod. Tyvärr klarar de inte av lika svåra fall som Haile Mahteme klarade på UCC, men vi får hoppas att kompetensen och erfarenheten ökar med tiden. Det finns även specialister på Hipec ute i Europa och i USA. Läs på om hur metoden går till och vad det innebär. Det är en kombination av kirurgi och varm cytostatika direkt i buken.

När cancern spritt sig i olika delar av kroppen, kan det vara svårt att operera framgångsrikt, eftersom sjukdomen fortsätter att spridas via blodet och lymfkörtlar. Och det är inte säkert att kroppen klarar av operationerna. Men det finns ingen anledning att sluta hoppas på att få en bra tid med så mycket lindring som möjligt. Läkarna ska ju bedöma om det är bäst att operera, ge cellgiftsbehandlingar, ge strålning eller kanske bara smärtstillande och dropp. Det är svårt för en icke-läkare att veta vad som är bäst för en individ i ett speciellt läge.
Men visst ska man kunna lita på sin läkare och få svar på sina frågor. Ibland finns det ny forskning där man kan få ingå i projekt. Fråga!

Själv verkar jag ha kommit till ett stadium där det enda kvarvarande alternativet är den behandling jag får nu. Om den inte fungerar finns inget att göra mer än att ge mig palliativ vård. Men då är jag ju också redan opererad två gånger.

Jag väntar nu på besked från röntgen, så får vi se.

Tack för din omsorg!

 
Ingen bild

Henri

25 juli 2014 23:38

Tack för dina svar!
Jag håller mina tummar och ber en bön för att allt går bra för dig!

Helena Lundbäck

26 juli 2014 00:58

Tack!

 
Ingen bild

Henri

30 juli 2014 11:03

Hej Helena!

Mamma har nu träffat läkaren som förmodligen kommer behandla henne om det är en gynekologisk cancer. Återberättar nedan i stora drag vad som hänt.

Det började med att hon har haft ont i magen och vid en gallstensoperation hittade man bifynd som visade sig vara cancer.
Mamma har Endometrios sen 18-årsålder i magen men har trots det fött 4-barn. Vid de undersökningar man hittills har gjort kan man inte med säkerhet veta vart cancern har startat men man tror det är en gynekologisk cancer med spridning i bukhinnan.

Den läkare mamma har träffat vid kvinnokliniken i Sundvall ska nu under två veckors tid göra alla möjliga prov med lungröntgen, MR, Koloskopi, osv. Den behandling Sundsvalls sjukhus förmodligen kommer gå vidare med är Cytostatika. Det är i dagsläget inte aktuellt med en operation då allt i magen är som en stor sörja enligt läkaren.

När jag nämnde sugerbaker metoden för läkaren visste hon inte vad det är vilket gör mig orolig! Jag önskar därför komma i kontakt med Haile för rådgivning om vart man ska söka sig för en second opinion. Om han fortfarande gör dessa operationer trots att UCC inte längre drivs.

Du råkar inte ha några kontaktuppgifter till honom!? Stort tack på förhand!

Helena Lundbäck

30 juli 2014 21:38

Jag vill att du ska veta att jag är inte medicinskt kunnig och kan bara svara utifrån min egen erfarenhet som patient. Du ska förstås ställa alla dina frågor till läkaren, men jag kanske kan ge några tips.

Ibland kan cytostatikabehandling vara den bästa behandlingen, särskilt om det inte går att operera. Men jag tror att det är mycket vanligt med cytostatikabehandling även före en operation. Själv fick jag fyra behandlingar innan jag opererades. Cytostatikan kan förhindra vidare spridning.

Undersökningarna som ska göras på din mamma är säkert bra att de gör för att få grepp om var cancern spridit sig och vad som eventuellt går att operera.

"Sugarbakermetoden" kallas också för "Hipec" -hypertermisk intra­peritoneal kemo­terapi och introducerades i Uppsala av kirurgen Haile Mahteme. Du kan hitta länkar till olika artiklar om metoden här: http://tursomentokig.bloggplatsen.se/2012/09/09/8607239-vad-ar-bukhinnecancer/

Sundsvalls sjukhus bör känna till detta. CRS-HIPEC-metoden används på Akademiska sjukhuset,Karolinska, Universitetssjukhuset i Skåne och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Om du vill komma i kontakt med Haile Mahteme kan du söka efter Mahteme på hitta.se

I en artikel i UNT idag står det att han har semester nu. Här är länk till den artikeln:
http://www.unt.se/uppland/uppsala/7-miljoner-brist-i-ucc-konkurs-3277012.aspx

Lycka till i kontakten med vården!

 
Ingen bild

Gunilla

1 augusti 2014 00:04

Hej läste din historia. Otroligt att du orkar skriva om allt detta du har råkat ur för. Vi har precis nu på självaste valborgsmässoafton fått tt besked att min son som.är 17 år fått ALL alltså akut lymfatisk leukemi. Han blev opererad där de har tagit ben och ryggmärgsprover och samma som du en.portacat inopererad. Allt gick otroligt fort. Vi levde i en bubbla kändes det som. Min son bröt ju ihop psykiskt och ville bara dö. Han såg ingen mening med att bli behandlad. Det var fruktansvärt att se honom så. Nu har det gått 3 månader och han har fått högintensiva behandlingar och svarar bra på dem. men mår psykiskst dåligt och har vissa dagar vägrat få behandling. Han har 80_90% säkerhet att bli frisk. Jag hoppas att du får bli frisk från din cancer. Kram och lycka till och tack för jag hittade dig här. Kram Nilla

Helena Lundbäck

1 augusti 2014 19:02

Hej Nilla!
Det är så jobbigt med cancer och jag förstår såväl att din son mår dåligt och är chockad. Hoppas att han kan få må bättre snart. Det finns ju samtalshjälp på olika håll och ibland kan det kännas fint att träffa andra i liknande situation. Har ni sett webbsidan ungcancer.se ? Kanske det kan vara en väg.
Många hoppfulla kramar till er! Och tack för att du skrev!

 
Ingen bild

Annika

14 januari 2015 20:51

Hej Helena! Oj, vilken mardrömsresa du har oturen att få vara med om, hoppas innerligt att din resa slutar på ett bra sätt. Hamnade på din blogg efter att ha varit på Sofias blogg. Detta efter det min mage har krånglat med hemsk smärta ett flertalet gånger. Åh nej, det behöver inte vara cancer för min del, men jag vill vara lite påläst om det blir så. Mamma dog nämligen i mag -tarmcancer och det gick fort, inom 4 månader var hon på sin resa till himlen. Även om kirurgläkaren på akuten sa, att jag inte har cancer och att jag skulle hem och ta en alvedon för smärtorna, (ha, det finns inte en sketen alvedon som kan ta denna smärta), så har nu vårdcentralens läkare remitterat mig vidare, eftersom proverna inte var så bra och pga att mamma dog i cancer, (väldigt taskigt att behöva ärva en sån grej!). Ska på koloskopi på tisdag och i huvudet finns det lite bry, därför hamnade jag här hos dig. Och faktiskt, trots allt du berättat, så känner jag mig ganska trygg. För vad har jag för val, det är ju bara att hoppas att det ska gå bra.
Tack för dina ord och fina bilder!
Varm kram från mig!

Helena Lundbäck

14 januari 2015 22:10

Varm kram tillbaka och jag hoppas nu att du får en bra utredning och hjälp med din värk!

 
Ingen bild

Annika

22 januari 2015 11:28

Hej igen Helena!
Den varma kramen du sände värmde!
Trodde som vanligt att de inte skulle finna något vid koloskopin, för de smärtor jag haft en lång tid, ja det brukar vara så i i bengen svårt att få till en utredning och vi kvinnor får en SVBK diagnos. Men nu har det "äntligen" blivit så allvarligt att det blir röntgen nästa steg. Det sitter "något" i vägen och det är ingen liten skitkorv, det var omöjligt för dem att fortsätta vidare när de kommit 90% av tjocktarmen. Till slut var de 5 personal och nu fattar jag att det självklart blir operation framöver, såg på deras blickar mot varandra att något inte stämde, men de sa inget och försökte hela tiden prata med mig om något helt annat.
Det är ovissheten som får tankarna att dra iväg och jag får tvinga mig själv att inte måla upp en dödsruna framför ögonen. Så svårt att inte göra det när min mamma dog i just mag- tarmcancer, men hon hann bli 74 år och själv har jag bara precis klättrat över 50 steget. Hoppet är dock det sista vi människor har att ta till. Jag "bara" hoppas att det är något annat fel.
Nu förstår jag än mer vad du gått igenom, tack för att du delat med dig! Så tacksamt för såna som mig som är "här ute" och letar efter svar på alla ? som snurrar i huvudet. Vi får namn på läkare och utredningar mm så himla bra, tack tack tack.
Nu finns bara tillit och tålamod för det som komma skall.

Fina Helena, tack för det du gett mig!
Hoppas du får mer smärtstillande för dina smärtor, du ska inte ha så ont!
Varm kram i vinterljuset!

Helena Lundbäck

22 januari 2015 12:40

Hej igen Annika!
Bra ändå att du fick en koloskopi och att det blir röntgen. Nu håller jag tummarna för att det ska visa sig gå bra att operera och att du får hjälp med detta så snart som möjligt. Jag vet att det är så olidligt att gå och vänta och jag förstår verkligen att du är rädd. Men tänk ändå att det i de allra flesta fall går mycket bra. All kärlek och stort hopp!
Kram, Helena

 
Ingen bild

Micke

22 april 2015 11:59

Hej Helena!

Får jag fråga hur mycket du fick vänta på alla provsvar innan dom kunde konstatera vilken typ av cancer du fick? Av det jag läst så ser det ut att gå rätt fort för dig? låg du på akademiska i Uppsala? Min mamma ligger just nu på sjukhuset för 2st Cancer tumörer , 1 på levern och troligtvis en på bukspottkörteln! Det mesta har bara gått till att vänta!. Hon fick igår reda på att hon har 2st tumörer och han ska göra nya tester som ska skickas till akademiska i Uppsala men innan dom testerna så får hon vänta 1 dag och sedan vänta på svaren och kanske vänta över helgen om det är så! Går det verkligen till så att det tar en sådan fruktansvärd lång tid att komma igång mm?

Vi familjen krigar för att hon SKA till Uppsala om det eventuellt blir operation men det verkar vara svårt att få dom till att gå med på det!

Helena Lundbäck

22 april 2015 15:02

Första gången jag hade cancer fick jag vänta några veckor innan de visste att det rörde sig om tarmcancer. Andra gången tog det mycket längre tid innan de konstaterade att det var metastaser från tarmcancer som växte på äggstockar och andra platser i bukhinnan. Denna gång har jag metastaser i lungsäcken och dessa har de inte testat utan bara utgått från att det är tarmcancermetastaser även denna gång. Jag behandlas för dessa på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Jag antar att de har tagit biopsier på din mammas tumörer. Då kan det ta tid att analysera dessa. Eller så tittar de på blodprov och ser vilken typ av cancer det är med hjälp av tumörmarkörer.

Jag vet inte om det finns någon "normal" tid som det ska ta att hitta vilken cancer det rör sig om. Du får fråga vad hur lång tid de räknar med. Det är ju mycket viktigt att de vet vilken typ av cancer din mamma har, för att de ska veta hur hon ska behandlas, ofta behövs både cellgifter och operation. Men det kan även bli aktuellt med strålning. Ta med dig dina frågor och be läkaren förklara för er.

Lycka till!

 
Ingen bild

Lulu

18 oktober 2015 09:07

Kramar om 💕

Helena Lundbäck

18 oktober 2015 16:34

Tack

 
Ingen bild

linda

27 oktober 2015 07:14

Hej Helene
vilken kämpe du är 😊 stor eloge
till dig som fått gå igenom allt detta
hur mår du idag?
Igår fick vi veta att min pappa har tjocktarmscancer 15 cm från ändtarmen och dotter tumörer i hela bukhinnan. Men alla andra organ är friska så vi väntar på svar ifrån uppsala om han får operation där.. känns som en evighet

Helena Lundbäck

27 oktober 2015 07:48

Hej Linda!
Att vänta är alltid så jobbigt. Det är inte lätt att gissa hur läkarna bedömer vad som kan göras, men vi får hoppas på bra hjälp. Varma kramar till din pappa och till dig!

 
Ingen bild

linda

27 oktober 2015 07:58

Tack
läkaren sa att det är inte säkert han får operation så snabbt med tanke på att han är 65. Men 65 är väl ingen ålder. Finns de andra sjukhus som man kan vända sig till utomlands? Hans läkare försöker påskynda allt i uppsala så att de inte hinner sprida sig till levern.
hur mår du idag? Är du helt frisk från cancer?

Helena Lundbäck

27 oktober 2015 14:47

Jag vet inte hur det är med operation utomlands, om ni i så fall får betala själva. Det bästa är väl om ni får vård hemma i Sverige(?) tänker jag. Ibland går det att operera ibland fungerar det bättre med cellgifter. Fråga er läkare!
Nej jag är inte fri från cancer. Jag har metastaser i lungsäcken, i bukhinnan och i skelettet. Jag får inga fler operationer, men cellgifter och strålning i omgångar. (Jag opererades 2011 och 2012).

 
Ingen bild

Jeanette

24 november 2015 20:13

Hej! Vilket elände du fått och får gå igenom. Jag har förlorat dem flesta i min familj och nära släkt i denna lömska sjukdom i ganska tidig ålder från 34 år och uppåt. Pga den höga dödligheten i min familj/släkt så oroar jag mig såklart en del för att själv drabbas. Jag undrar om du har provat bikarbonat varje dag för att få bra PH balans i kroppen? Jag har läst att cancer lättare förökar sig i en "sur" miljö och att kroppens PH spelar roll? Känner du till nåt om det? Har också läst att socker är dåligt då cancern göder sig på socker! Har du nån erfarenhet av detta? Jag önskar dig allt det bästa och hoppas du får bukt med "skiten" som härjar i din kropp. Det är stort att du delar med dig av din resa och det känner jag tacksamhet över! Med vilja och envishet kommer man långt. Lycka till i din fortsatta kamp! Kram

Helena Lundbäck

24 november 2015 22:52

Tack för dina lyckönskningar. Jag tror nu inte att det går att få bort alla metastaser som sitter spridda på många olika ställen i detta (kroniska) palliativa stadium av sjukdomen, men jag hoppas att det går att mota cancern lite och mildra värken. Kram!

 
Ingen bild

Maria

6 maj 2016 02:57

Hej! Tänker på dig o undrar hur du har det nu? Kram!

Helena Lundbäck

6 maj 2016 13:12

Det varierar, men i det stora hela får jag väl säga att det är bra ändå. Det kunde annorlunda varit värre. Kram!

 
Ingen bild

Koko

7 maj 2016 21:23

Beundrar dig! Min man ska till undersökning för att de har sett en rodnad i hans urinblåsa, jag har så mycket ångest sen den dagen att det känns som hela mig har blivit tomt! Det släpper inte och är med mig i varje stund!

Helena Lundbäck

8 maj 2016 00:39

Det är som att hamna i chock när man själv eller ens närstående får sjukdomsbesked. Det tar tid att ta in och smälta all information och innan man vet vad som kommer att hända och hur allvarligt allt är, går det knappast att hålla sig lugn och känna sig trygg. Jag hoppas att ni snart får veta mer och att det blir bra besked. Lycka till!

 
Ingen bild

Helene

13 juni 2016 20:45

Läste allt du skrev och du berör och kramar om i samma text. Var orolig och kom in på din sida. Nu förstår jag att jag ska söka hjälp. Kram till dig Helena
Jag önskar dig allt himmelskt du kan få❤

Helena Lundbäck

13 juni 2016 23:38

Tack. Ja sök hjälp om du är orolig för att du fått cancer. Det finns mycket hjälp att få. Jag vet inte alls var du befinner dig, hur sjuk du är eller vad du oroar dig för. Men av erfarenhet kan jag säga att många blir helt friska efter sin cancervård, andra blir inte botade, men kan få sitt liv förlängt med den vård som ges. Cancer är.svåra sjukdomar som kan se ut på många olika sätt. Lycka till! Och kram!

 
Ingen bild

Ingrid

12 augusti 2016 08:30

Hej Helena, önskar dig lycka till, ska hålla tummarna för dig och be en bön💕

Helena Lundbäck

12 augusti 2016 11:16

Tack!

 
Ingen bild

Mia

15 september 2016 23:30

Hej! Hur mår du? Jag har läst allting på din blogg och jag har skrivit till dig tidigare. Tack åter igen för att du delar med dig av din historia o verkligheten o att du på detta sätt hjälper mig o många andra som inte vet hur det är att drabbas. Min mamma är drabbad o har inte så långt kvar kanske, ingen läkare vet eftersom allting rasat så fort vilket är chockartat o mycket sorgligt. Mamma o jag undrar om du känner till något om att operera in en peg i magen så att kräkningar istället kommer genom en "kran" där? Tacksam för svar. Jag ber för både mamma, dig o alla andra drabbade. Vänliga hälsningar Mia

Helena Lundbäck

16 september 2016 08:20

Hej Mia!
Jag har ingen egen erfarenhet av det. Det finns många bra sätt att få hjälp. Jag är med i en Facebook-grupp för kvinnor som är kroniskt sjuka i cancer. Medlemmarna stöttar varandra och det händer att vi kan få tips om olika mediciner och metoder som vi sedan kan fråga vår egen läkare vidare kring. Kanske kan din mamma gå med i den gruppen också. Annars rekommenderar jag er att fråga läkaren om allt ni undrar och kanske be att få kontakt med ytterligare läkare. Lycka till!

 
Ingen bild

Lena

25 januari 2017 21:17

Hej Helena!

"Halkade" in på ditt blogg i sökandet efter mer info. Fick idag besked att jag har cancer i tjocktarmen. På måndag skall de ta en tredje datortomografi på buken och allt som finns ovanför. Jag önskar dig all kraft framöver! Många kramar!

Helena Lundbäck

25 januari 2017 21:23

Jag hoppas att allt ska gå bra för dig och att du får bli opererad och de kan ta bort all cancervävnad. Stort lycka till! Och tack för din hälsning. Varma kramar!

 
Ingen bild

Madeleine Nordin

27 januari 2017 12:52

Hej Helena hur mår du nu ? Mvh Madeleine

Helena Lundbäck

27 januari 2017 13:14

Hej Madeleine!
Jag har väldigt ont i bröstkorgen sedan drygt ett dygn tillbaka så jag hade en mycket jobbig natt och jag måste ta massor av extra morfin och Alvedon hela tiden. Men jag sitter nu på tåget till Göteborg i alla fall. Jag vill så gärna vara med på filmfestivalen. Hoppas att smärtan snart går över. Tack för att du frågar. Och hoppas att du mår bra och får en fin helg! Kram, Helena

 
Sussan

Sussan

19 november 2017 22:24

Hej min mamma fick njurcanser och metstater i andra delar. Jag försökte ta henne till Tyskland och göra några behandlingar där fick avsked från försäkringen eftersom hon är pensionär. Finns hop att kunna få bidrag mvh sussan

http://mobil.tursomentokig.bloggplatsen.se/2012/10/17/8832281-sa-har-var-det-for-mig-nar-jag-fick-c

Helena Lundbäck

22 november 2017 01:09

Så svårt men hoppas att det löser sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards