tursomentokig

Alla inlägg under december 2016

Av Helena Lundbäck - 31 december 2016 14:12

Sista dagen på 2016. Jag har haft diarréer gång på gång hela natten. Och på morgonen kräktes jag igen. Ett par gånger.

Peter ringde efter teamet och en sköterska kom hit med underlägg, blöjbyxor, salva och dropp. Nu är droppet inkopplat och ska stå på till ikväll då en annan sköterska kommer och kopplar bort det.

Jag har också fått smärtlindring med spruta. Det känns lite bättre, men värken mol (eller heter det molar) svagt i bröstet.

Eventuellt är det nu dags att byta piller mot plåster. Sköterskan skulle kolla om jag kan få morfinplåster i stället. Det vore ju bra, särskilt när jag kräks.

All denna vård för mig! Det känns "lyxigt" och det känns samtidigt oroligt att jag behöver den.

Men jag vill säga något mer. Jag är glad att jag har fått ännu ett år. Att jag fick vara med hela året 2016. Tack för det! Nu önskar jag er alla som läser här ett fint år 2017.

Kram och GOTT NYTT ÅR !

Av Helena Lundbäck - 30 december 2016 18:57

Imorse kände jag så snart jag vaknat att det var något fel. Jag hann äta min skål med frukt, flingor och havremjölk. Men sedan var det stopp. Jag kunde inte äta eller dricka mer.

Det fortsatte med att jag kräktes i omgång på omgång. Till sist ringde vi till det team som vårdar sjuka i hemmet och de kom och gav mig en spruta mot illamåendet. Jag kunde sedan sova mig igenom dagen.

Nu är jag på benen igen och funderar över detta med att ha smärta och må illa. Vad innebär det? Är det tillfälligt eller ingår det i något nytt mönster?

Skönt hur som helst att slippa kräkas nu.

Av Helena Lundbäck - 29 december 2016 23:15

Jag har tagit i över min ork tror jag. Det är lätt att gå lite över gränsen. Då brukar jag också få ont. Men ibland uppträder ny värk som jag inte känner igen. Igår kväll kämpade jag med en ny sorts, stark smärta. Jag har aldrig känt så förut. Det satt i bröstkorgen, på framsidan, sidorna och i bröstryggen. Det kändes som om någon pumpat upp hela bröstkorgen och magen och att kroppen sedan krackelerat. Som om revbenen gått sönder.

Jag hade ont från eftermiddagen till mitt i natten vid tvåtiden då jag tyckte att det var så jobbigt så jag låg och grät och bestämde mig för att ringa till teamet för att fråga hur jag skulle göra. En sköterska och jag kom överens om att jag skulle åka in till vår närmaste akut, där de tog ett EKG för att kunna utesluta hjärtinfarkt. Peter körde in mig. Tur att vi har nära. Och hjärtat var ok, som tur var. Skönt!
Efter blodtrycksmätning och ett blodprov som också visade att hjärtat var ok, tog jag extra morfin mot smärtan och så åkte vi hem. Jag somnade efter en stund och vaknade inte förrän strax före lunch.

Idag känns det bättre. Jag har tagit det lugnt och har bara haft lite ont. Men en sådan smärtupplevelse som gårdagens, sätter onekligen igång en hel härva med tankar.

Hoppas att du som läser har det bra!

Av Helena Lundbäck - 27 december 2016 00:45

Jag har åter igen firat jul med stora delar av familjen. Det är en gåva. Allt har gått fint. Alla har varit nöjda. Och jag ibland tagit i mer än jag orkar. Jag har dessutom lyckats vända lite på dygnet.

Men samtidigt är ju detta livet. Jag lever ju! Det är underbart.

Hoppas att du också har en fin jul!

God fortsättning alla!

 


(Klicka på bilderna så syns de bättre!)

                    





Av Helena Lundbäck - 23 december 2016 01:17

Har haft dagar med förkylning. Värdena på provtagningen var konstigt nog ändå bra. (Men inför behandlingen fick jag veta att mitt blodtrycksvärde låg på gränsen till för högt. Jag som alltid haft jättelågt blodtryck. Det kan vara alla mediciner som höjt trycket. Får se inför nästa behandling, hur det ser ut då.)
Därpå fick jag min behandling som efter en stund gav illamående och sedan diarré, och så idag blir jag ovanpå detta speedad och rödkindad av kortisonet så att jag klär granen, bakar och städar trots att jag egentligen inte orkar... Livet med kronisk cancer. Så är det för mig. Det som är bra är i alla fall att jag är nästan smärtfri.

Nu är det mitt i natten och jag måste sova. God natt alla! Snart får vi som vill och brukar fira jul. Tänk att jag är med ännu en jul! Det blir fint tror jag. Hem till oss kommer några av våra barn och barnbarn. Och vi hjälps åt med julbord och allt praktiskt så att vi också kan vila och ta det lugnt i omgångar.

Ha det så bra!

Av Helena Lundbäck - 16 december 2016 23:09

Jag tog fram våra två sparkstöttingar idag. Sedan stack vi iväg med den ena sparken, jag och min hund Valle. Han sprang så fint bredvid mig medan jag stod på sparken och sparkade mig fram. Tillsammans fick vi upp farten bra på de isiga vägarna. Jag blev så trött, men på Valle märktes inget. Han är stark och har bra med ork. Det känns bra att Valle är så samarbetsvillig. Vi brukar ofta göra övningar och små "konster", det har vi hållit på med sedan han var liten. Han gillar det.

Resten av dagen har jag mest vilat och en liten stund ägnade jag åt att städa. Nu hoppas jag kunna ta det lugnt och vila mycket resten av helgen. Imorgon kommer min bror och svägerska. Det blir kul.

Av Helena Lundbäck - 16 december 2016 09:15

 

Nu är det bara en vecka till "dan före dan", då våra julgäster börjar komma. Innan dess har vi en helg med 4:e advent då min bror och svägerska hälsar på oss. Det har gått så fort!


Här hemma har vi två rum som vi använder på dagarna och ett av de rummen har sett ut som en verkstad ett bra tag nu. Julklappar och papper, garn och stickor, apelsiner med nejlikor som ska tryckas in, ljus och ljusstakar överallt, böcker, datorn och material till ett nytt skrivprojekt. Och allt detta har trängts bland alla de blommor som jag ställt invid de små fönstren och så det vanliga - frukosttidningen, post som ska sparas och all reklam. I köket står kolan, och pepparkaksburkarna på den lilla bänken där vi också har diverse prylar. I det andra rummet ligger flera filtar och kuddar i soffan där jag brukar vila stora delar av dagen. Därinne har jag också suttit och skrivit julkort och ofta är det också platsen för Valle när han vilar. Han trivs bra där, medan katten Amber håller till en trappa upp, utanför sovrummen. Vårt lilla hus är överbelamrat. Men det är mysigt också.


Ute är det fortfarande vitt och kallt. Och halt! Häromdagen skulle jag ta mig till närmaste samhälle, för att besöka affären där vi hämtar paket, och apoteket. Eftersom vi har (bara) en bil och den befann sig vid Peters jobb, fick jag ta bussen. Busshållplatsen ligger en och en halv kilometer från oss, så jag måste gå dit, trots ishalka och ömma fötter. Nåja, fötterna är bara ganska ömma just nu. Som tur är varierar värken och jag har varit inne i en hyfsat bra period sedan jag var på Teneriffa. Hur som helst, jag satte på mig broddarna och tog med mig Valle. Jag orkar nämligen inte gå ut med honom först och därefter gå till bussen, så han fick följa med. Två flugor i en smäll.


Ärligt talat är Valle en dragig hund. Det passar inte så bra med ishalka, så jag talade om för honom att det inte var lämpligt att dra. Han fick helt enkelt lyssna till mig när jag sa "BAKOM!". Och efter en stunds dividerande gick han verkligen bakom mig hela vägen till bussen medan jag traskade fram långsamt i vägkanten på den lilla snösträng som låg över isen. Det gick bra! Och Valle var sedan överlycklig att få hoppa in i bussen.


Orken varierar med dagarna och dagen med bussresan var en dag med ork. Annars är jag mestadels hemma och vilar mycket. Igår vilade jag mycket och kunde sedan följa med min vän och granne till en kyrka där vi lyssnade på en julkonsert med en manskör. Julkänslorna kommer så sakteliga. För några år sedan var jag iväg på det årets julkonsert med samma kör. Den gången grät jag för fullt. Antagligen för att jag tänkte att det skulle bli min sista jul. Men denna gång var jag inte lika lättrörd. Jag börjar vänja mig vid att vara kroniskt sjuk och vid att inte veta hur långt livet ska bli.


Önskar dig en fin fjärde advent och stressa inte med julförberedelserna!

Av Helena Lundbäck - 13 december 2016 23:27

 

Jag njuter av att vara hemma igen. Det är så vackert ute med all snö och inomhus eldar vi för att hålla värmen. Peter är förkyld och hemma från jobbet så därför har vi sällskap av varandra här hemma. Vi har tittat på luciaprogrammet på SVT och tagit det lugnt.

(Klicka på bilderna från morgonpromenaden, så syns de bättre!)

              
Jag mår ganska bra idag. Just nu är det bara en förkylning som ligger och lurar. Ena stunden känner jag mig riktigt förkyld med huvudvärk, snuva, heshet och tryck i bröstet. Andra stunden är jag pigg och kan gå ut med Valle. Idag har jag behövt det, då Peter legat förkyld.


Det kom ett paket med en fin present från en av mina vänner idag. Det var ett hjärta - ett vackert halsband - som plötsligt låg där bland resten av posten, i ett brev, ute i brevlådan. Vilken överraskning! Min vän som sänt mig smycket, har också cancer och vi båda vet hur snabbt allt kan ändras, rätt vad det är tar cancern nya tag, och kanske därför blir en sådan present så mycket värd. Vi vet inte hur länge vi får vara kvar och njuta av allt det vackra.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards