En dag med januarisol, blåst och smältande snö. Barmark här och var men mest isiga och blöta vägar. Det gäller att ha broddarna på när man är ute med hunden ... Men skönt att känna vårljuset i antågande. Jag behöver energi! Är fortfarande trött och hoppas att det bara är vanlig vintertrötthet. Ska kolla upp lite med några prover i alla fall för säkerhets skull. 

På förmiddagen gjorde jag min sista arbetsdag för veckan. Skönt att arbetsveckan är slut. Imorgon ska jag bara skicka iväg några mail som jag inte hann med, sedan är det vila som gäller. Min man och jag ska också åka bort och lyxa till det på en herrgård i helgen, det ser vi fram emot. Men nu är det snart dags att sova.

Här är en länk till dagens TV4-inslag TV4Nyheterna Uppsala 08:34. En uppföljning av gårdagens intervju med cancersjuke läkaren Anders Holtz. Idag uttalar sig politikern Anna-Karin Klomp om att hon hoppas att samarbetet mellan UAS och UCC - Uppsala Cancer Clinic - ska vara klart i vår ....

Det känns som en never-ending story ... I september förra året sa Klomp: "Jag hade önskat att den här frågan varit löst mycket tidigare ..." och i november hoppades hon på avtal före jul. Jag undrar jag hur många patienter som ska drabbas medan politikerna sitter och hoppas på att sjukhusledningen på Akademiska ska samarbeta med UCC.

I värsta fall dör patienter bara för att ni politiker och ni i sjukhusledningen inte vill låta läkarna remittera till specialisten som kan ge den bästa och livsavgörande vården. Är det rimligt att vara så envis och samtidigt offra patienter? Vill ni ha det på ert samvete?

Det är en så liten patientgrupp det gäller - de som får cancer i bukhinnan och behöver opereras med Sugarbakermetoden, för att ha chans att överleva. Och det är bara på Uppsala Cancer Clinic - UCC - som tillräcklig kompetens finns för att operera med denna metod.

Att inte ge denna patientgrupp den bästa vården är ett hån mot patienterna, som överläkaren Anders Holtz säger i TV4-intervjun på Nyheterna i TV4 Uppsala idag. Han har själv (liksom jag) drabbats av sjukdomen och själv bekostat sin operation på UCC, då han inte fått remiss dit. Han säger vidare att det är upprörande att tjockleken på plånboken ska avgöra pm man får optimal vård. Se inlägget på nyheterna här.

Varför får vi som fått denna cancer inte tillgång till den specialistvård som finns, genom den fria sjukvården. Varför ska vi behöva betala för vården själva? Och hur går det för dem som inte har råd?

Hur tänker landstinget? Det är inte rimligt att just Uppsala läns landsting ska vägra att remittera sina patienter till specialistsjukvården på UCC, när övriga landet remitterar dit.

Varför vill ansvariga inte hjälpa oss? Varför ska vi inte vara värda rätt vård?

Jag säger som Anders Holtz: Släpp på remisshindret! Börja remittera!

En stressade faktor i våra liv, kan vara att inte veta om vi kan få vård när vi blir sjuka. Själv oroar jag mig fortfarande för att inte få tillgång till vård hos specialisterna på Uppsala Cancer Clinic om jag kommer att behöva opereras igen.  I UNT fortsätter debatten kring Akademiska sjukhuset. Inte om UCC-frågan denna gång, men om neddragningarna och om sjukhuschefen Lennart Perssons sätt att styra sjukhuset. Läs här hur läkaren Jan Fagius skriver att han är besviken på Lennart Persson.

Jag tycker att sjukhusledningen bör lyssna när patienter, sjuksköterskor och läkare protesterar. Och om de inte lyssnar, är det då rätt personer som sitter i ledningen?

Söndagen blev i alla fall bättre än dagarna dessförinnan. Jag är fortfarande trött, men har i eftermiddag varit med mina fina vänner på bokcirkel och det muntrar upp att äta gott, prata och umgås. Vi hade läst boken "Stål" av Silvia Avallone och det fanns mycket att diskutera kring den boken. Om vikten av vänskap och om klassfrågor, könsfrågor och dagens samhälle. Den utspelar sig i Italien i närapå nutid, men man kan också jämföra med Sverige och livsvillkoren här. 

Idag har vi förresten tagit emot en extra hund som vi ska ha här hemma ett tag, så nu är det två jyckar i huset.Valle känner den andra hunden sedan förr, så det ska nog gå bra. (Det blir kanske bilder på båda hundarna tillsammans senare på bloggen.)

Nu samlar jag kraft och vilar så att jag ska orka med jobbet imorgon.

Vissa dagar är trötta dagar. Energin vill inte rinna till. Huvudvärken håller i sig och det blir liksom ingenting av någonting. Jag är verkligen väldigt trött nu.

Motgångar och svårigheter får mig att ge upp och jag har ingen reservkraft att fylla på med. Varken igår eller idag.

Det blir så här när jag bär på för många olösta (små eller stora) problem och inte hittar vägar framåt. Då blir jag bara totalt utmattad och måste vila både tankeapparaten och kroppen. Ingen musik, inga samtal ...

Har i alla fall kunnat läsa, så soffan och en roman har varit mina vänner. Skönt att det fungerade. Och så har min snälle man fixat mat när jag inte orkade.

Hoppas att det blir bättre imorgon.

Torsdagskväll. Min arbetsvecka är slut och jag är riktigt trött men nöjd med veckan. Jag har fått mycket gjort på jobbet och det känns fint. Det har också varit en del planering av privat natur - saker som måste fixas och tas tag i, samtal och mailande. Tycker nog att jag orkar mer och mer igen.

Ingen skidåkning blev det idag efter jobbet, men väl en promenad i kylan med min hund och sedan sov jag några timmar, innan jag blev bjuden på middag av min man.

Kvällen har sedan bara "gått" utan att jag gjort något särskilt. Telefonen ringer några gånger och plötsligt är det tid att sova igen. Det ska bli skönt! Jag behöver vila nu.

Hoppas på en fin ledig och lugn fredag!

Hej!

Igår lämnade jag blodprover på labb. Det slog mig att det var längesedan sist. Under det sista dryga året har jag varit på otaliga provtagningar, läkarbesök, behandlingar, röntgenundersökningar och dessutom opererats två gånger och legat inne ett stort antal gånger. Nu är det inte vardag för mig längre.

Men jag tror ibland att cancern har börjat växa i mig igen. Prover för att ta tumörmarkörer och röntgenundersökningar görs emellertid inte förrän i slutet av april, enligt kirurgen. Då har det gått drygt sju månader efter operationen. Jag får vänta och försöka att inte oroa mig ....

Nu var det olika värden på blodet och levern som skulle mätas. Och inget läkarbesök finns inprickat. Det blir brevsvar.

Idag har jag åkt skidor igen. Passade på en timme efter jobbet, medan solen ännu var framme. Och Valle sprang bredvid över snöiga fält. Jag lever på som om allt är okej och utgår från att inget är fel. Men ibland oroar jag mig ...

(På bilderna springer han på vägen.)

Hejdå!

Fortfarande får bukhinnecancersjuka patienter i Uppsala läns landsting ingen remiss till UCC -Uppsala Cancer Clinic - och därmed heller inte tillgång till den vård som kan rädda deras liv. Landstinget vill inte remittera.

Däremot vill de att UCC (som nu ligger på Samartiterhemmets sjiukhus) ska flytta in på Akademiska sjukhuset, så att den högspecialicerade vården bedrivs inom Akademiska-området. Men inte heller det är klart.

På TV4 visades imorse ett inslag om samarbetsdiskussionerna.

Anna-Karin Klomp (politiker) uttalar sig. Titta här!

Hur länge ska detta pågå?

I kväll läser jag i UNTs digitaltidning att förhandlingarna leder framåt. Nu finns i alla fall ett förslag - att Uppsala Cancer Clinic, UCC ska flytta in på Akademiska sjukhuset. Fortfarande i privat regi, men i samarbete med Akkis.

Intressant förslag. Läs mer här: Cancerkliniken kan flyttas till Akademiska. Jag vet ingenting om hur tongångarna går och hurpass nöjda eller missnöjda de inblandade är, men det ser i alla fall ut som om det rör på sig.

Så klart att jag nu undrar om det betyder att det blir ett avtal också. Om patieneter i Uppsala län kan få remitteras till UCC. Nyfiken på fortsättningen.