tursomentokig

Alla inlägg under november 2016

Av Helena Lundbäck - 29 november 2016 22:24

Imorgon är det dags för behandling igen. Det jobbiga är att jag har så ont i bröstet. Ska försöka att inte oroa mig i onödan, jag får prata med sköterskan och höra om det behöver undersökas mer innan jag åker iväg.

När jag läser mitt blogginlägg  som jag skrev idag, för fyra år sedan, kan jag ändå se på livet ur ett annat perspektiv och byta oron mot glädje över att ha fått tid. Tänk att jag fått fyra år ...

Jag hoppas att värken bara är tillfällig och att den inte beror på något som visar sig vara dramatiskt. Jag orkade trots allt binda en krans av enris idag. Nu hänger den på dörren i advent och över jul. Det är en fin tradition.

God natt! Imorgon är en ny dag.

Av Helena Lundbäck - 25 november 2016 15:44

Så trött som jag är nu tror jag aldrig att jag har varit förr. Det är väl en kombination av novembermörker, sjukdom och långvarig behandling. Nu har jag gått på cellgifter ett helt år i sträck med endast en paus på två månader förra våren. Och tanken är att jag ska fortsätta med behandlingarna livet ut, eller så länge kroppen orkar.

Därför känns det så fantastiskt att Peter och jag har kunnat boka en resa till Teneriffa, som vi åker på i början av december. Då hoppas jag kunna tanka sol och energi och glädje så att det lättar upp tillvaron och ger mig ork att klara vintern.

Jag trodde inte att jag skulle kunna åka, men min läkare såg inga hinder, så nu passar jag på i adventstiden mellan två behandlingstillfällen. Jippie!

Idag har jag varit på stan i Uppsala och träffat en fin vän som jag lärt känna genom sjukdomen. Vi åt lunch tillsammans och pratade om livet. Och så fick jag en fin present, en ängel med en liten valp i famnen. Så söt!

Jag har träffat många som är sjuka i cancer och jag tänker att de alla är så fina och vänliga. Jag är så glad för alla dessa mina nya vänner. Vi blir ett stöd för varandra.

Innan jag åkte hem passade jag på att handla tre julklappar och nu sitter jag trött och sliten på tåget och längtar efter att få vila under en filt i min soffa.

Trevlig fredag kväll!

Av Helena Lundbäck - 14 november 2016 13:40

Det är omöjligt att hålla mig vaken. Medicinerna får mig att somna hela tiden. Jag sitter och sover på dagen och ligger och sover på natten. Och jag mår illa, men tack och lov kräks jag inte.

Men då och då håller jag mig vaken. Igår firade vi ett åttaårigt barnbarn. Det var roligt. Jag är så glad att lyckan finns där ändå.

Av Helena Lundbäck - 11 november 2016 19:56

Igår när jag var på ODA - Onkologiska dagvårdsavdelningen - sa sjuksköterskan som behandlade mig att jag är i det närmaste unik, som klarat av så många behandlingar med cyto+ Avastin. Det är så ovanligt att cancern fortfarande motas och inte tar över och att kroppen inte kroknat helt. Ja det är viktigt att se och förstå det. Jag har haft och har verkligen tur!

Nu är jag på väg hem från något som jag inte hade klarat av i somras. Jag har åkt hemifrån en stund och träffat några riktigt gamla vänner - fem klasskamrater från låg- och mellanstadiet, varav de flesta som jag inte sett sedan dess. Detta har jag klarat av fastän jag är mitt i behandlingsperioden. Jag förberedde mig genom att sova hela dagen innan jag åkte in till träffen. Och cellgiftspumpen fick följa med. Den sitter fastkopplad i min venport. Inte förrän imorgon kommer teamet hem till mig och plockar bort pumpen.

I somras hade jag i motsvarande läge mått så illa att jag måst ligga stilla med kräkspåsen beredd, men under hösten har jag klarat mig bättre vid behandlingarna. Vi har ju minskat på styrkan och dessutom glesat ut mellan tillfällena då jag får Avastin och cyto. Så nu reagerar jag inte med lika svåra biverkningar.

Jag hade med mig värktabletter, kräkspåsen, en flaska vatten och så hoppades jag att det skulle gå bra. Det gjorde det. Jag är rysligt trött och det värker i bröstkorgen. Men jag klarar att parera illamåendet. Vi hade bestämt denna kväll för längesedan och när jag fick behandling varannan vecka så hade dagens datum passat bättre. Men nu gjorde jag i alla fall ett försök, jag satt med en timme och det ångrar jag inte. Så roligt det var att träffa alla fina tjejer! Tack för att ni bjöd med mig!

Det ska bli skönt att bädda ner sig hemma snart. Och jag önskar er alla som läser detta en trevlig kväll!

Av Helena Lundbäck - 9 november 2016 22:58

Idag är en orolig dag. Många oroar sig för hur det ska gå i världen med den nyvalde presidenten i USA. Några oroar sig för om tåg och bussar ska komma fram i tid i vintervädret. Andra kör skakigt på snöiga vägar med sin egen bil med bara sommardäck ....

Många oroar sig för att döden är nära. Och jag oroar mig för om min cancer börjar ta fart nu när vi har glesat ut och minskat styrkan på behandlingarna. Ännu inga tydliga tecken på att så är fallet, men ...

Idag var jag inne på sjukhuset och pratade med min läkare. Hon tycker att det fortfarande ser ganska bra ut, då metastaser och cancermarkörer bara ökat lite, lite. Och vi resonerade kring behandlingarna och kom fram till att vi inte ska ändra något, då risken för att jag ska få svåra biverkningar, om vi ökar intensiteten, är så uppenbar. Så vi fortsätter med behandling var tredje vecka. Imorgon blir det alltså behandling igen.

Jag träffade en fin vän på onkologen idag. Hon berättade att hennes metastaser tyvärr har ökat rejält i antal och storlek på kort tid. Hon skulle starta en ny behandling idag och hon var väldigt orolig. Jag är så ledsen för hennes skull men hoppas att behandlingarna ska hjälpa henne att få hänga med länge än.

Jag hade en present med mig till min vän (- min bok som jag lovat henne länge) och hon gav mig en så söt tomte. Vi får trösta och peppa varandra vi som är sjuka i obotlig cancer.

Så länge det finns liv finns det hopp!

Av Helena Lundbäck - 6 november 2016 16:39

Allhelgonahelgen är en speciell helg då vi tänker lite extra på alla som gått före oss. Jag tände ett ljus på min systers grav och gladdes åt att se alla ljus i mörkret på kyrkogården. Det är på något sätt hoppfullt när människor tänker på andra och minns fina stunder med fina människor.

Vi har sedan träffats många generationer i vårt gemensamma hus på Öland. Utanför fönstren har det blåst och regnat, men inomhus har vi njutit av värme och vänskap. Barnen har gjort fina lyktor av pumpor och de vuxna lagade god mat som vi sedan åt tillsammans runt vårt stora bord där alla trivs.

Jag har nu fått svar på röntgen i min journal på nätet. Några metastaser har vuxit lite medan andra stått stilla och inga nya har tillkommit. Det betyder att cancern fortfarande växer, men den växer sakta. Det ger mig mer tid och jag gläds åt att Avastinet tillsammans med cellgifterna lyckas hålla cancern såpass lugn. Och jag är tacksam så länge kroppen klarar av att ta emot Avastinet och cellgifterna. Till veckan är det dags för nästa behandling om mina värden är ok.

Ikväll sover vi sista natten på Öland och imorgon ska vi resa hela vägen hem. De har varnat för snöoväder. Vilken tur att vi hann sätta på vinterdäcken! Hoppas att resan går bra. Ha en skön söndag kväll!

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se