tursomentokig

Direktlänk till inlägg 8 november 2017

Vilodagar...

Av Helena Lundbäck - 8 november 2017 16:32

Detta skrev jag sent igår kväll:
Läkaren har sagt att nu måste jag vila och får inte åka till Sundsvall igen. Även om det ska vara bouppteckningsmöte imorgon för pappas del. Jag ska vila och det gör jag. Det märks att allt som hänt har tagit mig hårt, Inter minst mammas död.
Vi försöker hitta sätt att leva på. Nya sätt ... Jag får hela tiden impulser att ringa mamma, viljan att berätta, men allting är så annorlunda nu. Imorgon återupptar jag samtalen med kuratorn. De behövs. Jag behöver ha någon som lyssnar och vrider och vänder och ser och förstår vad jag går igenom. Någon som kan orka stå rak och klarar av att jag lutar mig mot den.
Jag behöver samla kraft. Just nu har jag inga muskler kvar. Mina ben är smalare än någonsin, medan magen fått ett märkligt tjockt utseende. Jag är bullig som om jag vore gravid.
Men nu ska jagj vila och försöka somna.
Och detta nu på eftermiddagen:
Kuratorn har varit här:
Vi pratade om ditt och datt och sedan var det Peters tur, medan jag sov. Jag duschade Valle, men orkade inget mer. Peter fick ta över och städa golven. Min kropp protesterar, jag orkar inte. Häromdagen var vi på Ikea och Peter lånade en rullstol till mig. På så sätt kunde jag gå med i alla rum och följa med i alla svängar.
Nu väntar jag på ?egen? rullstol och likaså larm som de ska komma med.
Jag är svag nu och istället för att träna behöver jag släppa. Bättre att få
hjälp säger ?de som vet?.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Anna

8 november 2017 18:16

Vila ordentligt, tänd ljus i novembermörkret och ha det så bra som du kan <3 Kram

Helena Lundbäck

8 november 2017 22:44

Tack Anna! Ja jag ska tända ljus. Det gör mig lugn och det är vackert.

 
Ingen bild

Camilla

8 november 2017 18:53

❤️

 
Ingen bild

Sirpa

8 november 2017 20:13

Stor Varm Kram till Dig !! ☀️🍁🤗

Helena Lundbäck

8 november 2017 22:44

Tack! Kram tillbaka

 
Ingen bild

Lina

8 november 2017 20:20

Så oerhört svårt att veta när det är dags att släppa taget. När är träning sämre än en tupplur? När är det bättre att släppa taget än att envetet hålla kvar? Tur att vården finns som vägledning <3

Helena Lundbäck

8 november 2017 22:47

Jag tror att ibland måste vi ta emot hjälp från andra och släppa de egna spänningarna

 
Ingen bild

Disa

9 november 2017 22:16

Åh Helena, det smärtar mig att höra att du går igenom så mycket tungt på en och samma gång. Tänker mycket på dig! Kram/Disa

Helena Lundbäck

9 november 2017 22:26

Livet är tufft ibland. Kram Helena

 
Ingen bild

Maggan

10 november 2017 09:48

Hej Helena...det är klart du måste vila nu. Du har varit med om stora händelser och en sorg att bearbeta. Så bra att få prata med en kurator, när min mamma dog så var jag nära att ringa den prästen som höll i hennes begravning för jag kände mig så vilsen och ledsen. Men jag hade personer i min omgivning som jag kunde tala med, jag tror det är viktigt att få prata om sorgen. Så vila, läs, lyssna på musik, gå små promenader inomhus så mycket du orkar. Och en rullstol kan underlätta mycket...sänder många varma tankar till dig
Kramar Maggan

Helena Lundbäck

11 november 2017 03:16

Tack Maggan! Ja jag tror att du sitter inne med många kloka svar och tankar.
Nu hoppas jag att min spända föstoppningamage blir normal så att jag kan slippa de smärtorna i alla fall

 
Ingen bild

Britt-Marie

10 november 2017 20:12

Jag tänker ofta på dig Helena och förstår att du har det svårt. Ta vara på alla små stunder av glädje och tänk bara på dig själv och ditt mående. Dina nära och kära finns alltid ändå för dig. Många kramar från Britt-Marie ❤

Helena Lundbäck

11 november 2017 01:21

Tack Britt-MarIe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se