tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Rehabilitering och tillfrisknande

Av Helena Lundbäck - 14 augusti 2015 15:57

Allt känns overkligt. Jag träffade en för mig ny läkare igår på Onkologen. Hon visade mig att röntgenresultat och provresultat såg bra ut. Hon ville också be röntgenläkaren om att få titta igenom röntgenbilderna en extra gång. Idag har de tittat igenom alla resultat tillsammans.

De ser nu bara en tumör. Den är ungefär tre centimeter och sitter intill levern. Allt annat verkar ha försvunnit! Det syns inget i lungsäcken och i skelettet längre. Så oväntat! Och så underbart!

Cellgifterna tycks ha fungerat otroligt och oväntat bra. Och nu ringde hon mig nyss och berättade detta. Hon vill att jag ska göra en PET-röntgen för att fastställa om det verkligen bara är en tumör kvar. Den sitter tydligen illa till och går förmodligen fortfarande inte att operera, men om det nu bara är en tumör kan det kanske gå att stråla eller specialbehandla den på något vis.

Plötsligt öppnar sig möjligheter som jag för längesedan slutat hoppas på. Jag har ju fått höra att det inte går att bota cancern, att jag befinner mig i det palliativa skedet och att det troligaste är att jag bara har månader kvar att vänta mig.

Det kan hända att så är fallet fortfarande, ingenting är säkert, men ... tänk om det går att stoppa cancern!

Hon gav mig plötsligt så mycket hopp. Vilken underbar vändning. Vilken fin läkare! Jag kan knappt tro att det är sant. Tänk om jag ändå ska få leva ....

Av Helena Lundbäck - 13 augusti 2015 22:37

Tack för alla lyckönskningar inför läkarbesöket. Det verkar som om de hjälpt.

Jag befarade att cancern accelererat, men röntgen och blodprov ser bra ut så jag slipper starta om med cellgifter just nu.

Värken i lederna kommer sig antagligen av utsättningen av cellgifter trodde läkaren. Värken i bröstet får jag fortsätta att ta morfin för. Läkarna ska titta närmare på röntgenbilderna igen och vi ska förstås följa upp med fler undersökningar, men som det verkar har cancern lugnat ner sig.

Jag borde vara själaglad, men just nu är jag bara tårögd och så oändligt trött. Jag känner mig stel och sjuk trots de positiva beskeden.

Detta att leva "under hot" är inte lätt. Jag inser att jag gjort det sedan cancern upptäcktes i min kropp för fyra år sedan. Hotet har varit större vissa tider - särskilt då läkarna sagt att det inte finns något att göra - och minskat andra tider, men så länge jag inte blir friskförklarad, är det fortfarande något som påverkar mig.

Jag har sovit i flera timmar nu ikväll och ska lägga mig att sova vidare för natten. Kanske jublar jag imorgon?

Av Helena Lundbäck - 13 december 2014 16:59

    

TACK! Jag har varit på fina Frötuna gård där Cancerrehabfonden bjudit mig och andra cancerpatienter på en rehabvecka full av omtanke, omvårdnad och ombonad tillvaro. Underbart!


Vi fick vistas i vacker miljö och stilla oss i mindfulness och yoga, äta gott och nyttigt, lära oss om kostens betydelse, delta i gruppsamtal och ha individuella samtal om våra livssituationer med kronisk cancer eller färdigbehandlad cancer. Och hur vi kan leva så gott som möjligt efter det vi varit med om. (Klicka på bilderna nedan, så syns de tydligare!)

         
Det var så skönt att känna sig så omhuldad
. När vi inte hade samtal och föreläsningar promenerade jag i de vackra omgivningarna, sov i mitt egna fina rum, badade bastu och doppade mig i bassängen utomhus, fick skön massage och gick till dukat bord. Det kändes lyxigt.  


Att berätta om och prata om sina upplevelser av sjukdom och sjukhusvistelser var både bra och jobbigt. Cancern sätter sina spår. Men det var fantastiskt att få möta så många fina och varma människor som alla varit sjuka. Alla så olika varandra men med cancern som gemensam nämnare.

  

Under mindfulnessövningarna satt vi i ett litet orangeri med tända värmeljus på varma fårskinn. Jag kände att jag ville ta med mig den sköna känslan hem och skapa mig ett eget ställe där jag kan känna mig omfamnad och samla mig. Så väl hemma idag på Luciadagen tog jag reda på var man kan köpa fårskinn. Jag och min man åkte till en gård i närheten av var vi bor och köpte var sin julklapp till varandra: fårskinn.


Här nedan är mitt varma sköna ekologiska fårskinn som jag kan sitta hemma och meditera på.

Av Helena Lundbäck - 12 november 2014 17:16

Nu har vi gått in i den mörkaste tiden på året. November fram till mars kan verkligen vara jobbiga månader, ofta ofta grått och mörker, även om det finns undantag, som den mysiga julen och en och annan solig skidtur mitt i vintern över snötäckt åker. Hela kroppen skriker att den vill sova och gå i ide, men jag försöker släpa mig fram i dimman, vända humöret och hitta orken.

Idag lyste i alla fall solen en stund när jag satt på tåget mot stan och då kändes det bättre. Jag jobbade eftermiddag och fick lite ork och energi till sist. Jag gillar ju mitt jobb och vill kunna vara positiv på jobbet.

Hoppas nu att den kurator jag ska få träffa på sjukhuset, kan ge mig lite tips på förhållningssätt så jag klarar av min oro och mitt liv som sjuk i (just nu vilande) cancer bättre.

Något som redan har gett mig kraft och glädje är att jag fått besked att jag i december ska få delta på en rehabvecka för cancerpatienter. Det är Cancerrehabfonden som ordnar detta och det känns så bra! Jag tror verkligen att jag behöver det nu.

Av Helena Lundbäck - 4 augusti 2014 15:43

Visst har jag det bra! Röntgen visade att tillväxten på cancern stannat upp och alla blodprover var bra. Tumörmarkören fortsätter att vara låg inom normalvärdet. Så nu får jag ledigt från cellgifterna i två månader. Hurra! Det känns skönt. Det blir som en extra semester då jag kan bli lite starkare förhoppningsvis. Sedan röntgas jag igen i oktober och så får vi ta nya beslut med ledning av det resultatet.

Jag känner mig så glad att slippa behandlingarna ett tag. Fri och lycklig.

Av Helena Lundbäck - 17 februari 2014 17:33

   

Rosa moln på himlen i skymningen nyss. Och det har varit en solig dag idag, äntligen! Den första på evigheter. Jag känner mig totalt urlakad på kraft efter alla dessa grå dagar som följt på varandra i januari och februari, så solen var så välkommen! 


Det är sportlov i mina trakter, men ingen snö, vilket är ganska ovanligt. Det hade varit roligare för de lediga barnen att kunna åka skidor och pulka, men nu får de i alla fall värmande sol på sig när de går ut. Jag med när jag promenerar med min hund på eftermiddagen. Hoppas bara att vädret får hålla i sig!


På jobbet sken solen in i fikarummet och det kändes riktigt ovant, som om man glömt hur bra det faktiskt kan vara. Jag märker att jag behöver ta fler pauser. Min trötthet är till synes gränslös. Den känns i både huvud och kropp. Skönt att kunna göra små återhämtningsavbrott då och då.


Igår ringde en av mina döttrar och undrade om vi ville följa med på en utlandsresa sent i höst. Mycket roligt och snällt tänkt, men jag vågar inte planera in resor för långt fram i tiden, eftersom jag först måste kolla hälsoläget - både i mars och i september. Jag har fortfarande svårt att tänka framtid.


Annars skulle det ju vara väldigt skönt att "resa till solen" under den mörka årstiden ...


Det går bättre att planera närtiden. Eftersom jag och min man varit tillsammans i 25 år nu, ska vi fira det senare i veckan. Lite romantik och roligheter måste man ju unna sig.

 


 

Av Helena Lundbäck - 9 februari 2014 21:59

 

Hur förhåller du dig till din hälsa och din cancersjukdom nu, frågade en kollega häromdagen. Jag svarade som sanningen är att jag tänker på min diagnos och oroar mig för återfall varje dag. Och samtidigt försöker jag trycka undan de tankarna och koncentrera mig på det friska istället. Jag känner mig ju frisk och glad, men är samtidigt trött och orolig. Det är lite skam också, inblandat: jag "borde" inte oroa mig när jag fått den fantastiska hjälp som räddat mitt liv.

Men jag väntar så på 1 1/2-årskontrollen efter operation nr 2. Nu har jag i alla fall äntligen fått en röntgentid (ct-röntgen/datortomografisk undersökning), men inte förrän i slutet av mars. Jag ska efter detta beställa tid för provtagning (5 olika tumörmarkörer) och därefter läkarbesöket på kirurgen då jag ska få veta om proverna visar att jag är fortsatt frisk, eller att cancern börjat växa ... 

Sanningen är att jag vill inte vänta så länge! Jag vill göra undersökningarna nu. Jag skulle också vilja bli undersökt var tredje månad och inte bara var sjätte.

Tålamod, tålamod, tålamod! För mig är detta att leva med vetskapen om att cancern kan komma tillbaka, att försöka lägga band på min oro och samtidigt att glädjas åt varje dag. Och visst gläds jag åt alla dagar jag får! Det gör jag varje dag! Jag älskar att kunna gå i skogen, även om vägarna är isiga ...

Att leva med lite oro är långt bättre än att inte leva alls!

Av Helena Lundbäck - 21 oktober 2013 18:34

Vintern är på väg.

Kyla, frost och lite snö är här och resterna av sommaren får ge sig.


Jag har tagit höstlov.

Behöver vila upp mig lite och känna efter hur jag ska möta livet - mitt nya liv som "frisk" efter mina två cancerchocker, även om jag samtidigt är trött i min utmattningsproblematik.


Hela året har jag jobbat på min halvtid och kämpat för att försöka leva "som vanligt". Ändå är ingenting som vanligt.


Jag tänker att jag gjort tokigt som "kämpat" så mycket. När jag kämpar blir jag förvisso effektiv men samtidigt "hård" och jag tror inte att det är bra vare sig för min egen hälsa eller för omgivningen.


Tror att jag måste hitta ett annat förhållningssätt. Jag kan inte få sjukdomen och sjukdomstiden ogjord, de erfarenheterna bär jag med mig, men jag kanske kan mildra rädslan för att den ska komma tillbaka. Jag kanske kan lära mig att ta vara på livet bättre.


När jag använder logiken är allting enkelt, men känslomässigt är det inte lika självklart att vara lycklig och känna sig tacksam i alla stunder och på alla plan.


Ska försöka se om jag kan få lite mer hjälp med min oro och rädsla och ledsenhet, som dyker upp fast jag egentligen mår bra nu.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se