Lite sommar kvar? Ingen värme att tala om, men fullt av värme i mitt bröst i alla fall. Jag ligger just nu i soffan och lyssnar, tillsammans med min man, på The Gloryfires stödkonsert, som gavs för mig i veckan i Uppsala. En av medlemmarna i bandet har skickat en inspelning på fil till oss och gissa om jag blev glad! (Önskar att jag kunde lägga ut den här på bloggen så att alla fick lyssna.) Vilket härligt snack, vilken energi och så fin musik! Underbart! Tack!

Jag tror nästan på mirakel. Det känns som om jag haft en mirakulös tur som fått hjälp och stöd i tid och sluppit svåra komplikationer. Så många av mina medpatienter kämpar med mycket, mycket värre situationer. Det ger mig perspektiv att höra andras berättelser. Och det ger bränsle till att kämpa vidare och göra det man kan för sig själv och för andra.

Härinne blommar en vit amaryllis samtidigt med den rosa Mårbackapelargonen. En vinterblomma och en sommarblomma nu i höstens tid. Jag gläds mycket åt de små detaljerna och det hjälper mig att tänka positivt.

Ute blåser höstvindar.  Allt förändras och livet går vidare. Allt ordnar sig.

Jag tror på förändringar till det bättre!