Tittar man noga in i det grå, så hittar man sina ljuspunkter ...

Idag har jag klarat mig bra utan magvärk. Jag fastade fram till klockan tre, då jag undersöktes med ultraljud. Det var gallan och levern som skulle kollas på igen, eftersom jag haft ont och mina levervärden varit lite förhöjda. Läkaren hittade inga gallstenar och inget som kunde förklara värken. Och efter undersökningen åt jag en smörgås och det gick bra, likaså middagen. Skönt att slippa värken som jag hade igår!

Jag fick tips av sjukgymnasten på UCC att nu går det bra att börja stretcha och mjuka upp mig. Jag behöver verkligen sträcka ut min spända, krumma och svaga kropp. Ska börja försiktigt med det efter mina promenader, så hoppas jag att ryggvärken snart ger med sig. Imorgon ska jag också ta kontakt med de som håller i yogagrupperna för cancersjuka på Akademiska, och se om jag kan få vara med. Jag tänker att jag har det egentligen så bra och jag hoppas kunna bli ännu bättre och få tillbaka min energi vad det lider.

När jag läser bloggar som andra sjuka skriver, så känns det ibland så outgrundligt sorgligt - det att alla inte kan botas.  Att alla inte kan få hjälp. Att alla inte blir friska. Och efter att ha tittat på sista delen av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" på SVT ikväll, förstärks den känslan. Livet är verkligen en blandning av ljus och mörker. Det är många känslor, tillstånd och orättvisor vi ska bära ...