tursomentokig

Alla inlägg under oktober 2015

Av Helena Lundbäck - 27 oktober 2015 14:53

 

Vi hälsar på i Småland, hos barn och barnbarn. Tårtbak med Halloweentema, pyssel, promenader, sällskapsspel och bokläsning under lovveckan. Härligt och roligt. Jag har lite värk igen, men det är skönt att vara med barnen så länge jag orkar.

Ha det gott!


Av Helena Lundbäck - 18 oktober 2015 23:00

Det är så skönt när krafterna kommer tillbaka. Helgen började dåligt - det fanns inte så mycket till val att kunna må bra på fredagen - men slutade desto bättre. Vi fick besök av två av våra döttrar idag. Så härligt att ta det lugnt och prata, lyssna på musik, äta lunch tillsammans och promenera i det sköna höstlandskapet. Jag är så glad att jag mår bättre och att jag lyckades hitta mängder av saker att njuta av och glädjas åt. Det är en gåva att slippa vara ensam och att ha så fina människor omkring sig.

På kvällen när döttrarna åkt hem och jag gick ut en sväng med Valle, på vägar bortom lyktstolparnas ljus, in i det trygga mörkret under den vackra stjärnhimlen, kände jag mig så underbart lycklig och rik.

Önskar er alla en fortsatt vacker höst och en bra vecka!

Av Helena Lundbäck - 17 oktober 2015 13:10

Jag hade sett fram emot fredagen då jag på eftermiddagen skulle möta två av mina barnbarn vid tåget och åka hem med dem till oss. Vi hade planerat en mysig kväll och så var det tänkt att de skulle sova över och vara kvar här en stund på lördagen. Men jag hann varken handla eller ens klä på mig igår, som var den fredagen. Redan på morgonen blev jag sjuk. Jag stapplade in på toaletten och kräktes under några timmar, fick frossa och hade ont i magen. Svetten rann och jag var helt slut. Det var en fruktansvärd ansträngning att krypa tillbaka in i sovrummet och hämta telefonen, så att jag kunde ringa min man. Han kom hem och hjälpte mig att tvätta av mig, dricka några droppar vatten och komma i säng. Jag var så sjuk att jag sedan sov precis hela dagen. På kvällen kunde jag ta en dusch och äta och dricka lite. Sedan sov jag igen, hela natten igenom.

Trist att vi inte kunde vara med barnen, men tur då att deras farmor och farfar ställde upp istället. Själv ligger jag nu under en filt med ömmande bröstkorg och vilar. Det är städdag ute i byn där jag bor, men jag kan förstås inte vara med. Det känns tråkigt att inte kunna, men det kan ju inte hjälpas. Är man sjuk så är man. Ibland orkar jag mer, ibland orkar jag mindre.

Imorgon kanske det blir en bättre dag!

Av Helena Lundbäck - 14 oktober 2015 22:45

Jag träffade en sjukgymnast idag. Hon undersökte min fot mycket noggrant och gav mig sedan övningar  för att öka cirkulationen och stärka musklerna i vaden så att den överansträngda, svullna och förtjockade hälsenan ska ha chans att läka. Jag ska bland annat stretcha och jobba med att sakta häva mig upp och ner på tå i en trappa. Hoppas nu att det ska hjälpa så att jag slipper vara stel och halta!

 
Vid nästa besök ska hon undersöka min hand som jag också har värk i. Kanske kan jag då få övningar som kan mildra smärtan i handen också.
 
Det blir mest promenader för mig nuförtiden och jag är därför inte så rörlig, stark och vältränad. Jag bad därför sjukgymnasten om råd för hur jag ska "träna" överkroppen lite lätt. Jag känner ju att jag måste vara väldigt försiktig och inte tänja och belasta för mycket, då jag har metastaser i skelettet. Jag fick några övningar att göra för rygg och armar. Jättebra! Det känns lite hoppfullt om det finns något att göra för att öka välbefinnandet. 
Av Helena Lundbäck - 13 oktober 2015 18:37

Jag har reagerat på detta tidigare, hur vi pratar om cancer och hur vi felaktigt tror att det beror på den cancersjuka personen själv, om den ska klara sig eller inte. Men vi som har cancer kan inte bestämma oss för att "vinna över cancern" eller "besegra" den. Vi kan bara hoppas att vården kan bli lyckosam och låta oss få leva lite till. 


Läs vad cancerläkaren och författaren Stefan Einhorn förklarar i denna artikel: Vi förlorar inte kampen mot cancer

Av Helena Lundbäck - 11 oktober 2015 23:30

Även om jag hade tänkt mig att bli riktigt gammal, och kanske inte får bli det nu, så är jag ändå så nöjd med det jag fått uppleva hittills i mitt liv. Jag är glad att jag hunnit så pass långt i livet att jag kan vara nöjd med det jag gjort. Sedan får jag se vad som återstår och hur länge jag får vara kvar. Det är i alla fall gott det som är och har varit. Tack för det!

Av Helena Lundbäck - 10 oktober 2015 19:38

Jag har nyss varit med i en undersökning som en sköterska gör i samband med sin vidareutbildning. Det handlar om tankar kring palliativ vård och jag fick svara på ett femtiotal frågor, som bland mycket annat fick mig att tänka efter hur jag vill ha det när jag närmar mig slutet. Det var ganska tufft att sätta ord på alla mina tankar. Att se dem svart på vitt. Men bra också. Jag inser att jag tänker på cancern och döden i stort sett hela tiden.

Detta får mig att fundera över om jag ska försöka att inte tänka på min situation så mycket. Nog borde jag kunna bortse från allt? Jag vet ju hur det är, att döden kommer, och skulle kunna nöja mig med att veta det och sedan ägna mig åt roligheter och glädje och liv och levande i stället. Lägga döendet åt sidan och låta det vara tills den dag då det ska ske. Det borde gå ... Men jag kanske behöver hjälp av en terapeut eller någon samtalskontakt för att kunna släppa alla tankarna.

I dag har jag haft besök av två döttrar och tre barnbarn. Det kändes så fint. Livet kommer hem till mig. Vi åt lunch tillsammans, fikade och gick ut med hunden. Och så är det så underbart att lyssna på döttrarnas och barnbarnens tankar och prat och lek. Jag älskar dem så.

Av Helena Lundbäck - 7 oktober 2015 12:52

  

Efter underbara dagar i London har jag nu kommit hem till svensk oktoberkyla. Resan var verkligen lyckad, jag har varit med om så många trevliga stunder, ätit gott, vistats i mysiga miljöer, - blomstermarknaden som vi besökte på lördagen var fantastisk! - shoppat, vandrat, pratat, fikat ... Men det roliga kostar på också. Jag har fått en överansträngd hälsena igen och har svårt att gå nu. Jag ringde nyss och om en vecka ska jag få komma till en sjukgymnast och visa upp min knöliga sena på foten.

Igår var jag på sjukhuset och pratade med en diakon från sjukhuskyrkan. Jag känner att jag har behov av att få reda ut tankarna lite. Mest grät jag hela tiden. Jag tror att jag är utmattad. Måste lugna mig lite och vila mer mellan varven.

Idag vaknade jag med huvudvärk och det har inte gått över ännu. Jag vilar. Ska strax ta mig ut i det vackra och kalla vädret ändå. Hunden måste ju gå ut. Sedan kommer en kompis med sin hund och ska hälsa på och sova över ett par nätter. Jag hoppas att jag piggnar till lite mer och att vi får det mysigt tillsammans.

Ha det fint i hösten!


Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13 14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se