tursomentokig

Alla inlägg under december 2012

Av Helena Lundbäck - 31 december 2012 20:15

Så här den sista dagen på året, är det kanske på sin plats att reflektera lite extra. Fundera över vad som hänt, vad jag gjort och inte gjort, vad jag vill och vad jag kan göra. Vem jag är och vem jag vill vara. 


Jag sitter här med ett glas champagne och funderar över vad som hänt och vad som händer, men jag kan inte annat än att tacka min lyckliga stjärna för att det gått så bra, för att allt är bra just nu. Lite kan jag förstås kämpa och på så vis styra över mitt liv, men det är inte så mycket mer jag kan göra.

Allt kan vi inte bestämma.


Det kan se så rätt ut, när någon i sin välmening skriver att allt går, bara man vill. Eller att man inte ska hoppas på att det går bra, utan man ska bestämma sig för att det går bra. Eller att vi får lycka "because we´re worth it".  


Ja, till viss del går det ju att möta livet med sina sanningar och mantra, men att det skulle gå att skapa sitt liv helt och hållet, håller jag inte med om.


Livet kommer till mig. Jag kan bara möta det så gott det går. Om det vore så att lycka, styrka, hälsa, skönhet, glädje, rikedom, frid, välgång och allt annat eftertraktansvärt, var något man fick för att man bestämt sig för det, eller för att man var värd det, vad säger det då om motsatsen? Vad skulle det då betyda att man inte fick det? Att man istället fick cancer, miste en älskad vän, förlorade sitt jobb eller sitt hem? Sjönk ned i en djup depression, blev traumatiserad av våld eller på annat sätt råkade ut för sorg och elände? Skulle det vara mitt fel?

Nej. Mycket kan vi styra i våra liv, men inte allt. Men vi kan ÖNSKA att det går väl. Att vi får vara friska och glada. Att det ska gå bra för dem vi bryr oss om. Och det är det jag önskar nu. Jag önskar DIG och oss alla ett gott år!

Må vi orka ta tag i det vi behöver ta tag i, må vi älska och bli älskade, må vi ha hälsan!


Av Helena Lundbäck - 27 december 2012 16:42

 

Nu har vi vinkat av två barnbarn och deras föräldrar som hälsat på oss här hemma ett par dagar. Härligt att få träffa dem och se dem kämpa på längs vägarna med sina små skidor, bygga snölykta och snögubbe, dricka mjölkchoklad och leka cirkus.

     

Under själva julen reste vi norrut och hälsade på mina gamla föräldrar men nu tar vi det riktigt lugnt. Det är skönt att vara hemma också. Och njuta i stearinljusens sken.


God fortsättning!

 

Av Helena Lundbäck - 23 december 2012 19:57

Familjen är fundamentet, eller borde i alla fall vara det när det fungerar bra. I mitt fall har jag begåvats med en stor familj. Jag har fortfarande mina båda föräldrar, en bror, syskonbarn och man och svärföräldrar, fyra barn, två bonusbarn, en mängd respektive och så sju ljuvliga barnbarn i min familj. Och "i utkanten av familjen" en exman, en ytterligare svärmor, kusiner med familjer, svågrar och svägerskor och deras barn ... Det känns också som om några av vännerna hör till familjen. Alla tillsammans blir liksom en brokig skara av de personer som jag formats tillsammans med. Betydande länkar i livskedjan.

Jag är så rik på relationer och kärlek. Men inte utan sorg. Äldre generationer har lämnat oss och en person fattas mig extra mycket - min älskade syster som dog för femton år sedan. Familjen blir aldrig hel utan henne.

Familjen är ändå en trygghet för mig. En bas. En förklaring till varför mitt liv ser ut som det gör. Jag vet att många inte får den tryggheten i sina familjer och jag vet att det inte är självklart att känna kärlek i alla familjer. Det skulle vara fint om alla hittade sin familj där de kunde känna ett slags självklarhet och hemkänsla, för det ger styrka. Nog kan man också ha vissa dispyter i sin familj, men så länge grundtryggheten finns där, skadar det inte.

Jag önskar att alla fick "komma hem" till jul och känna sig självklara och varma inombords. I den stora familjen, den lilla familjen eller bara med sig själv. Vi behöver den där värmen och kärleken.

Familj är både grundfamilj och nya grenar av familjen. När familjen är så stor som min, kan man inte vara tillsammans alla samtidigt. Det blir för många. Men jag tycker att det är okej att göra lite olika år från år.

Nu är det da'n före da'n. Vi vilar och väntar in juldagarna. I år firar jag och min man jul med mina föräldrar, min bror och hans dotter. Det blir en lugn och fin jul. Det känns bra att vara tillsammans. Jag hoppas kunna få många fler jular och kanske kommer jag då att fira med mina barn och barnbarn, som jag brukat göra de sista åren. Det får visa sig.

Nu vill jag bara njuta och önskar att ni alla också får njuta av julhelgen.

God jul!

Av Helena Lundbäck - 21 december 2012 16:41

Artiklar, insändare och debattartiklar om Akademiska sjukhuset duggar tätt i pressen. Man kan lugnt säga att det finns ett stort missnöje med ledningens sätt att styra och ställa över sjukvården.


Häromdagen skrev ledningen i UNT att det handlade om utveckling av sjukhusverksamheten, när de drar in platser på infektionskliniken. Idag svarar professor Björn Olsen och specialistläkare Erik Salaneck i unt.se, att det handlar om avveckling och inte utveckling. "Var och hur ska vi behandla övertaliga patienter efter den 1 februari 2013? När skall sjukhusledningen agera för att hindra vidare avveckling?"


Men det är bara ett exempel av många på förundran och indignation hos såväl personal som patienter och skattebetalare.


Och så mer om fejden UAS-UCC

Fortfarande går debattens vågor höga när det gäller det avtal som inte blivit av mellan landstinget och specialistkliniken Uppsala Cancer Clinic, på grund av sjukhusledningens bedömning att Akademiska sjukhuset inte behöver något avtal med bukhinnecancerspecialisterna på UCC. Kurt Berggren skriver idag att "Landstinget slår nya rekord." I sin insändare Landstingets hantering av UCC bra ämne för nyårsrevy , kan man läsa: "Många med mig trodde att vårdbehovet styr. Icke så. Det är märkligt att se hur diverse ovårdande chefspersoner med furstliga löner kan leka med vårdresurserna, medan man mobbar ut UCC:s Haile Mahteme, cancervårdens Zlatan.
Vi som betalar vill ha klara besked! Snacka inte om patientsäkerhet när man på Akademiska inte ens kan städa toaletterna till en normal hamburgerrestaurangstandard."


I samma tidning (UNT 21/12 2012) publiceras en insändare av Hälso- och sjukvårdsdirektör Annika Brehmer, där hon vill försvara landstingets val av utredare - Anders Thulin - till granskningen av UCC, inför eventuellt avtal. Insändaren har rubriken Bra utredning om cancervård.


Kanhända är han bra utredaren. Och jo, jag tycker att det visst kan vara bra med utredningar, men bara om de leder till förbättringar för patienterna! För visst har politiker och sjukhusledning ansvar och som uppdrag att ge den bästa vården till oss som är sjuka?


Men ännu har inget avtal med landets främsta specialistklinik tecknats. Istället har Akademiska sjukhuset valt att starta sin egna operationsverksamhet för bukhinnecancersjuka. Hur går det? Är det inte dags att beställa en utredning av den helt nystartade bukhinnecanceroperationsverksamheten på Akademiska nu?


Det skulle vara intressant för oss patienter som behöver canceropereras i buken, att se hur det står till med patientsäkerheten, erfarenheten, kompetensen och resultatet av operationerna på det stora universitetssjukhuset!


Jag vill hellre vårdas och opereras på UCC av specialister, om behovet blir aktuellt för mig igen.


 

Av Helena Lundbäck - 20 december 2012 16:00

Nyanserna blir färre, naturen sänds i svartvitt.

Eller kanske i grått.


Lite så är det med mig också. Vissa dagar och vissa stunder är jag helt utan färg och ork, som om jag alldeles kört slut på mig och måste stå på laddning. Blodfattig och urlakad. Även om jag är glad och nöjd med allt runt omkring mig. Det är svårt att hitta balansen mellan aktivitet och vila och jag måste omvärdera mina prioriteringar. Det går inte att göra allt och vilopauser måste in, eftersom det är svårt att få batteriet att räcka.


Jag är så glad att jag träffar folk och är på jobbet igen och där har orken räckt bra, men när jag kommer hem kan det vara svårare. Då kommer behovet av att ta det lugnt och vara ensam, över mig. Passar inte alldeles bra i dessa tider av julklappsbestyr och långa telefonsamtal med nära, kära, vänner och bekanta. Städning och matlagning och promenader. Och allt annat roligt jag vill göra! Teater och bra teve och böcker och foton och blogga ....


Nej jag får sänka ambitionsnivån och låta allt ta tid. Och skapa utrymmen av tystnad och lugn och vila. Dra ner på färgen och leva lite i svartvitt kanske.

     

Av Helena Lundbäck - 18 december 2012 07:12

En ny insändare i Upsala Nya Tidning idag, ger initierad kunskap i sakfrågan och kraftfulla argument i debatten. Operationssjuksköterskan Sara Näslund Andreasson har skrivit "Beklämmande påstående från sjukhusdirektören om UCC".


Ur insändaren: "Jag är orolig för dem som måste opereras för sin bukhinnecancer på Akademiska sjukhuset i framtiden. Det är dags att de får reda på hur det egentligen ligger till med kompetensen där, när det gäller denna typ av kirurgi!"


Hennes bild av hur det står till med kompetensen kring bukhinnecanceroperation på Akademiska sjukhuset, gör mig ännu mer angelägen om det nödvändiga i att kämpa för att få vård på Uppsala Cancer Clinic.


Av Helena Lundbäck - 17 december 2012 22:44

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Uppsala läns landsting hade möte ikväll. I UNT läser jag rapport från mötet på nätet: Konsult ska fixa avtal. Och oppositionen rasar. (Politik, politik, politik ....)


Blir det ett avtal mellan Uppsala Cancer Clinic och Akademiska sjukhuset kan vi patienter äntligen andas ut!

Fortsättning lär följa.


Av Helena Lundbäck - 15 december 2012 11:43

Idag finns det mycket att läsa i tidningen om hur det går till inom sjukvården i Uppsala. Först när det gäller bukhinnecancervården: Läs UNT-artikeln Inget samarbete med cancerklinik och kommentarerna till artikeln som kommit in på nätet.


I artikeln framkommer sjukhusledningens envisa sätt att resonera, som förefaller märkligt och i mina ögon är helt galet. Sjukhusdirektör Lennart Persson vid Akademiska påstår till exempel att de varken har möjlighet eller behov av att remittera till UCC. Susanne Svahn på Uppsala Cancer Clinic är med rätta besviken:


" - Att det inte skulle gå att remittera patienter till oss är bara ett sätt att föra politikerna bakom ljuset. Akademiska har bestämt sig för att behålla vården i egen regi. Nu agerar enskilda tjänstemän för egen vinning. Det är så mycket prestige i den här frågan. Vi har opererat 56 patienter sedan starten i augusti med lyckat resultat. Varför ska man inte utnyttja den bästa cancervården i landet när den finns i stan, säger Susanne Svahn."


Det undrar jag också. Hur ska det gå för oss bukhinnecancersjuka när vi insjuknar?


På insändarsidan har onkologen Inger Andreasson åter skrivit en viktig insändare som i papperstidningen heter "UCC motarbetas fortfarande" och på nätet Landstingets hållning mot UCC är ohållbar. Hon avslutar sin insändare med följande:


"Nu är det dags att politikerna tar tag i taktpinnen och inte skämmer ut landstinget i Uppsala. De har makten att få slut på denna snart farsartade karusell. Jag vet också att det finns krafter inom politiken och landstingsledningen som motarbetar UCC och onkologer ute i landet uppmanas att skicka remisser till UAS. Dock är vi onkologchefer i landet mycket måna om våra patienter och kommer aldrig att gå med på denna kohandel."



Och så besparingar som drabbar UAS ....

Idag har Lennart Persson och Björn Ragnarsson också en egen debattartikel i tidningen - Vi måste utveckla vården. - där de bemöter debattartikeln Vilka patienter ska vi strunta i? som 22 läkare skrivit (i UNT 11/12). Var och en som läser artiklarna får själva bilda sig en uppfattning om vad som pågår.




Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4
5
6
7
8 9
10 11 12 13 14 15
16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards