Och hur konstigt är det inte!
Pappa ringde till mig på eftermiddagen i lördags och lät alldeles uppriven på rösten. Han kunde inte väcka mamma, sa han. Hon hade gått och lagt sig på sin säng, med kläderna på, och somnat in där efter lunchen. Sedan ville han väcka henne efter några timmar, men det gick inte.
Jag letade fram telefonnumret till min kusin och han fick ringa efter ambulans och sedan ta hand om pappa, till dess att min bror kunde komma upp och hämta hem honom. Han tog över och skjutsade pappa till lägenheten i Sundsvall.
Själv åkte jag in till Uppsala och gick på teater med några vänner. Det teaterbesöket var bestämt sedan länge och det gjorde mig gott den kvällen. Min bror Ola har stannat kvar hos pappa i Sundsvall. Och nu har min man Peter också åkt de trettio milen upp till pappa i Sundsvall. De äter tårta ikväll, men ska "prata allvar" i morgon.
Jag ska åka upp senare. Först måste jag läggas in för att byta smärtpump. Imorgon tisdag ska jag åka in till sjukhuset och så får vi se hur lång tid det tar innan jag har vant mig vid den nya pumpen och medicineringen.
Idag har jag också fått blommor från mina kompisar som gick på teater med mig. Så fint! Tusen tack!
Nu vilar jag och min dotter Lisa har kommit för att hålla mig sällskap. Hon lagade mat åt oss och såg till att vi fick en fin kväll. Tack!
Och i alla mellanrum kommer tankarna om mamma. Min fina mamma som nu har somnat in.
Tack älskade mamma för allt jag fick av dig!
Så skönt ändå att du fick gå före mig.
Catarina
10 oktober 2017 15:30
Jag beklagar verkligen din stora sorg. Kram Catarina
Marie
10 oktober 2017 17:54
Många varma tankar kommer till dig och hoppas att du har det någorlunda med allt jobbigt du har just nu .
Stackars er och pappa din och vilken tur att du hade en kusin så nära som kunde hjälpa till .
Skänker många varma styrkekramar via etern och önskar allt gott som man behöver lite extra av i din situation som du har just nu .
Tord hälsar givetvis oxå så hjärtligt!
Tänker på er och minns din fina mamma och tänker oxå på din pappa och hur jobbigt han måste ha det .
Varma kramar från Göteborg .
Helena Lundbäck
11 oktober 2017 08:47
Tack Marie och Tord! Ja någon gång måste det ju ske. Jag försöker tänka att vi ska vara tacksamma att vi fått ha våra föräldrar så länge. Men det blir ändå sorg och en stor saknad när det sker. Nu försöker vi ordna en bra tillvaro för pappa. Han var ju helt beroende av mamma.
Linda Walkin
10 oktober 2017 20:27
Hej Helena jag får verkligen beklaga sorgen, så tråkigt med din mamma, du som behöver massa positiva saker och inte sådana hårda slag... Ni verkar vara så fina mot varandra i er familj, så jag hoppas att ni kan stötta varandra så gott det går. Många kramar till er ifrån oss
Helena Lundbäck
11 oktober 2017 08:42
Många kramar till dig fina Linda och till din fina härliga familj!
Nina
11 oktober 2017 11:28
Beklagar sorgen Helena! Följer din blogg för du är en inspiration med att kämpa. Du får en att vilja kämpa. Du är fantastisk
Maggan
11 oktober 2017 17:53
Kära Helena...mina varmaste tankar till dig. Hur gammal ens mamma är så blir saknaden densamma. Men att känna en tacksamhet att få ha sin mamma så länge. Och tänka att hon bara somnade in, så skönt. Jag ser en stor likhet mellan er, samma leende. Och så fint att du kunde besöka dina föräldrar för inte så länge sedan. Önskar dig och er familj allt gott och en särskild tanke till din pappa nu.
Kram från Maggan
Anna P
12 oktober 2017 06:34
Varmaste kramar i sorgen.
Carina
12 oktober 2017 13:16
Helena! En stor kram till dig! Hur gammal man själv än är så är förlusten av en älskad förälder ändå svår. Ta hand om dig. Och hälsa Peter.
Hälsningar från Carina och Torbjörn i Tingsryd
Helena Lundbäck
13 oktober 2017 19:55
Tack kära Carina! Peter och jag hälsar tillbaka till er båda.
Lina
15 oktober 2017 04:25
Jag beklagar sorgen. Jag önskar jag hade de rätta orden, men de saknas alltid när något fruktansvärt händer. Jag hoppas din mamma fick ett fint liv och att du och dina kära kan hitta någon tröst i det. Varma kramar
Maria
16 oktober 2017 17:03
Beklagar verkligen er förlust. ❤️
Moniqa
17 oktober 2017 22:37
Jag beklagar din förlust och vet hur tomt och sorgligt det är att förlora sina föräldrar. Jag skickar ändå en tanke om att hon gick före av både naturliga och kanske andra skäl...vad vet vi om fortsättningen egentligen?? Ta hand om dig på bästa sätt! Styrkekramar till dig ♡
Följare
25 oktober 2017 10:53
Hej Helena! Du har varit i mina tankar och följer din blogg. Stor kram och hoppas att du inte mår dåligt trots omständigheterna
Helena Lundbäck
25 oktober 2017 16:31
Tack. Just nu mår jag inte alls bra, men det kanske ger med sig.-