tursomentokig

Alla inlägg under november 2014

Av Helena Lundbäck - 30 november 2014 20:41

    

Idag har vi haft två barnbarn (och deras föräldrar) i huset. Dagen har varit fylld av pyssel, mat, glögg och pepparkaksbak. Och lite läsning av bok innan de åkte hem.

 
Efter disk och undanplockning kommer lugnet åter. Vi tar en kopp kaffe och lutar oss tillbaka i soffan. Julstjärnorna som vi fick lyser röda, stearinljusen brinner och hela huset doftar av barnbarnens pepparkakor. Jag känner mig lycklig. Det är en gåva att få ha en så fin familj och att få tillfällen att vara med familjen så ofta. Skönt också att inte träffa alla samtidigt (eftersom familjen blivit så stor) utan ett litet gäng åt gången. Då hinner vi med att prata med varandra också.
 
Ha en fin första adventskväll!
Av Helena Lundbäck - 27 november 2014 23:43

 

Jag har varit lite låg på sistone, men det känns bättre nu. Jag fick sådan peppning av svägerska och svåger i helgen när vi träffades. Och jag blir glad av mina arbetskamrater och fina grannar som muntrar upp mig på alla sätt. Idag kom ett härligt vykort som fick mina mungipor att dras uppåt. :-) Tack! 

Så finns det många bloggläsare som hör av sig. Tack snälla ni för alla kommentarer och hälsningar! Och så ringer mina barn och föräldrar och vänner. Ni är så fina alla! 
 
Och idag kom en av mina kusiner åkande från Stockholm för att träffa mig efter min halva arbetsdag över en lunch och för att ge mig alternativ medicin - örtmediciner som ska göra gott. Tack!
 
All omsorg och kärlek värmer så!
 
Jag tänker att denna mörka höst och sjukdomen och tröttheten har verkligen fått mig lite ur fas. Men jag tror att det vänder nu. Snart tänder vi adventsljusen och livet börjar om på nytt. Glädjen är på väg tillbaka.
 
Efter att ha sovit på eftermiddagen orkade jag med att göra en stor pepparkaksdeg och hoppas kunna baka lite i helgen.
 
Kramar till er alla!
Av Helena Lundbäck - 14 november 2014 14:56

"Hur ska lillan orka?"
Nej. Det är det jag inte gör. Inte om jag tar i som jag gjort. Inte om jag pressar mig och oroar mig. Inte om jag är så missnöjd med att jag inte orkar ...

Jag måste börja i en annan ände. Jag vill börja i en annan ände. Jag vill ta vara på de stunder då jag orkar, jag vill ge mig energi. Vila mycket och bara göra det som får mig att må bra. Ta värktabletter mot värken. Tillåta att orken finns där ibland och försvinner ibland. Vara lite snällare med mig själv.

Ja. Så får det bli!

Av Helena Lundbäck - 12 november 2014 17:16

Nu har vi gått in i den mörkaste tiden på året. November fram till mars kan verkligen vara jobbiga månader, ofta ofta grått och mörker, även om det finns undantag, som den mysiga julen och en och annan solig skidtur mitt i vintern över snötäckt åker. Hela kroppen skriker att den vill sova och gå i ide, men jag försöker släpa mig fram i dimman, vända humöret och hitta orken.

Idag lyste i alla fall solen en stund när jag satt på tåget mot stan och då kändes det bättre. Jag jobbade eftermiddag och fick lite ork och energi till sist. Jag gillar ju mitt jobb och vill kunna vara positiv på jobbet.

Hoppas nu att den kurator jag ska få träffa på sjukhuset, kan ge mig lite tips på förhållningssätt så jag klarar av min oro och mitt liv som sjuk i (just nu vilande) cancer bättre.

Något som redan har gett mig kraft och glädje är att jag fått besked att jag i december ska få delta på en rehabvecka för cancerpatienter. Det är Cancerrehabfonden som ordnar detta och det känns så bra! Jag tror verkligen att jag behöver det nu.

Av Helena Lundbäck - 9 november 2014 22:14

Vi som är sjuka i cancer, vi kämpar på med livet, behandlingarna, symtomen, tankarna och känslorna. Men hur det ska gå och hur länge vi får leva är aldrig självklart. Hur mycket vi än kämpar är utgången aldrig säker. För den beror på så mycket annat än vad vi kan styra över. Vi måste bara försöka finna oss i vad som sker. Det är ingens fel eller skuld. Vi kan inte "vinna kriget mot cancern" på ren vilja. Det handlar inte om prestationer. Det är något vi möter i livet som ibland kan sluta med att vi blir friska och ibland att vi blir kroniskt sjuka. Eller att vi dör. 


Åsa Beckman skriver om det i dagens DN:

Omänskligt att ge den sjuka ansvaret för cancern.

Av Helena Lundbäck - 6 november 2014 22:13

I eftermiddag fick jag veta att en av mina medsystrar lämnat oss för gott i morse. Hon var en av de som varit ett stöd för mig och gav mig hopp när jag fått besked om att jag fått cancer i bukhinnan. Hon ringde upp mig första gången sommaren 2012 och berättade att det fanns hopp. Att man kunde leva vidare efter operation.

En tapper medsyster som opererats flera gånger och passat på att leva och resa däremellan. Tack för att du gav mig hopp! Och vila i frid!

Mina varmaste tankar till din familj och dina vänner.     

Av Helena Lundbäck - 6 november 2014 17:20

Här är länk till Meddelande från SOF, nr 5/2014. (Tidskriften är officiellt organ för Svensk Onkologisk Förening.)

Numret av tidskriften handlar till stor del om UCC - uppgång och fall. Läs "Redaktörens rader" och de båda artiklarna.

Nina Cavalli Björkman funderar i "Redaktörens rader" över sin vardag som onkolog och hur tiden ska räcka till för att hitta second opinion-läkare och remittera vidare, när patienter och anhöriga önskar det, nu när UCC - Uppsala Cancer Clinic - inte längre finns.

I sin stora artikel berättar hon vidare om kirurgen Haile Mahteme och hans arbete först på Akademiska sjukhuset, sedan på UCC. Och hur Uppsala läns landsting agerade.

Om UCCs historia och verksamhet (uppgång och fall) skriver också Lars Påhlman, professor emeritus i kirurgi, i samma publikation. Läs mer om hur det gick till med landstingets agerande och den kartellbildning som ledde till konkursen.

Vi patienter sörjer över den utveckling som ledde till UCCs fall. Vi sörjer också med Haile Mahteme och övrig hängiven personal på UCC.

Av Helena Lundbäck - 4 november 2014 19:36

Förra veckan - som var min andra och sista semestervecka - var vi i Småland, där nätterna var frostkalla och på Öland där rosorna blommade.


Det blev några underbart fina dagar med barn och barnbarn och dessutom ett roligt nittioårskalas. Jag är lyckligt lottad som har så många fina familjemedlemmar och släktingar!


Det var ju Allhelgonahelg och vi åkte och la en krans på min systers grav. 

Det känns fint att få den där extra kontakten som uppstår vid ett sånt tillfälle.   


Men så hade vi lite Halloweenfirande också.

Barnbarnen ville att Valle skulle klä ut sig ...

   


Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards