tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Helena Lundbäck - Fredag 21 april 13:14

Jag har fått en smärtpump. Vi håller på att ställa in den och försöker hitta rätt nivå. Än så länge verkar den inte räcka. Jag måste då komplettera med Abstraltabletter och Instanylspray vid smärtgenombrott. Men snart hoppas jag att jag ska kunna slippa smärtan.

Idag har jag också fått en Tens-apparat. Den fungerar så att jag sätter små "lappar" på huden och så kommer det små drillande impulser genom sladdarna från apparaten, som ska distrahera mig från smärtan. Spännande! Det fungerar på huden på ryggen men huden på magen och under bröstet var alldeles för känslig när jag provade. Sjukgymnasten förklarade att jag gått så länge med smärta nu så att hela området blivit känsligt. Jag upplever smärta bara jag petar på huden.

Jag ska också skriva dagbok över smärtan. Ett smärtprotokoll, så jag kan se timme för timme hur stark smärtan varit och när den är som värst.

Tårarna rinner när det gör ont, men kanske kommer det att bli bättre ....

Av Helena Lundbäck - Måndag 17 april 15:24

Igår på påskdagen, hade vi besök av min dotter Stella. Hon åt lunch med oss och vi pratade om allt möjligt och hade det mysigt tillsammans. Peter fixade allt och jag kunde vila. Men jag gick också en promenad med Valle innan jag la mig och vilade i min säng igen.

På kvällen kom några vänner och Peter fixade middag åt oss. De hade med sig efterrätt, sedan satt de i soffan intill min sjukhussäng hela kvällen och pratade. Jag tog mycket smärtstillande hela dagen och kvällen och klarade därför av att vara tillsammans med de andra ovanligt länge. Så kul och mysigt! Men idag är jag trött förstås. Glad ändå!

Nu vilar vi båda, Peter och jag och tittar på film.

Ha en skön annandag påsk!

Av Helena Lundbäck - Måndag 10 april 09:36

Jag tänker ibland att det är tur att jag gått så mycket i skogen med min hund. På så vis har jag ändå tränat upp balansen. Men, det hjälper inte om man sätter på sig kängorna och inte knyter skosnörena som man ska, utan låter dem hänga som öglor ...

Nu är det vår och vägarna är grusiga. Jag vet, för jag snubblade och föll med pannan rakt på backen igår. Jag hade kopplet med Valle i handen så jag lyckades inte ta emot mig! Nu har jag därför skrubbsår i pannan och på näsan.

Det känns väldigt fånigt att ramla raklång framåtstupa, gående långsamt som jag ändå gjorde. Och inte känns det bättre av att veta att anledningen till att jag föll var att jag inte hade knutit skorna ordentligt, så att skosnöret på ena kängan hakade i en hyska på den andra kängan ....

Tack och lov hamnade glasögonen på sidan och de gick i alla fall inte sönder. Men jag slog i huvudet ordentligt.

Hoppas nu att såren läker snabbt.

Av Helena Lundbäck - Fredag 7 april 23:42

 

I onsdags var Peter och jag på en "utflykt" till Uppsala. Vi träffade Stella - min äldsta dotter och åt lunch på ett vegetariskt lunchställe. Så trevligt och mysigt att träffas en stund och så gott att äta ute för en gångs skull och roligt att se något annat än huset och byn där vi bor. (Nu när Peter har gått i pension kan han ju skjutsa mig närhelst det passar mig och vi kan hitta på saker spontant.)


Efter lunchen skulle vi sedan passa på att göra en del ärenden, som att handla vårblommor, köpa en ny matta till hallen och lite annat, men då blev jag förstås helt slut ... Det blev alldeles för mycket och jag kände av det hela torsdagen, som blev en sovdag.


Idag fredag kom arbetsterapeuten och hälsade på. Vi pratade hjälpmedel och jag har fått ett tyg att bädda med över underlakanet, som ska fungera så att jag lättare kan flytta mig lite i sängen, när jag ligger ner och sover. Vi pratade lite om andra hjälpmedel också, till exempel rullstol. Men rullstol väntar jag med. (Jag har ju också svårt att sitta, då jag fort blir trött och får ont i ryggen väldigt lätt.) Jag fortsätter att gå en liten promenad per dag istället, så länge det går. 


Tja, så har jag här en (lite halvsuddig) bild på den nya "sjukhussängen" som numera står hemma i vardagsrummet. Lådan med slang som hänger på gaveln, är en elektrisk apparat som fördelar lufttrycket i madrassen. Trycket varieras i de olika kanalerna och det är bra för att förhindra liggsår men det är också bra när jag nu bara kan ligga stilla på rygg och behöver "flytta trycket" mot kroppen. (Det känns lite som lätt massage.) Jag kan också fälla huvudända och fotända på sängen i olika ställningar, vilket är skönt för kroppen, då jag inte kan ligga på sidan eller mage längre, på grund av smärtan I lungor, lever och skelettet i bröstkorgen.


Nu ska jag bädda ner mig och sova! God natt alla!

Av Helena Lundbäck - Måndag 20 mars 09:06

I helgen har vi haft besök av min fina bonusdotter och hennes man. De hade med sig den fina buketten på bilden och jag njuter så av den idag med, när de är tillbaka i Stockholm där de väntar sitt första barn och det är så klart spännande. Så skönt att det finns positiva saker att fokusera på!

På lördagen var min son och hans två söner här också. Jag fick en stund ägna mig åt kortspel och högläsning och det gjorde mig gott så klart.

Men värk i magen och värk i revben och bröstbenet tar på krafterna. Jag vilar och sover därför mycket. Igår var jag ute och gick två svängar i solen i alla fall, jag måste röra på mig lite och det var underbart väder, men sedan blev jag tvungen att återvända till soffan och ryggläge. Å vad jag önskar att jag kunde få må lite bättre.

Av Helena Lundbäck - Torsdag 16 mars 20:11

I april 2014 började jag få cellgifter med Avastin. 33 behandlingar har det blivit. Nu slutar vi med behandlingarna.

Jag var hos onkologläkaren idag och hon bedömer att behandlingarna inte har den verkan som är önskvärd. Dels har jag alldeles för jobbigt med biverkningar, dels är det tveksamt om de längre har någon effekt. Nästan alla 15 metastaser i lungorna hade vuxit lite, likaså de fyra i levern, enligt röntgensvaret. Skelettmetastaserna stod stilla, förutom en som ev blivit större. Ändå är det inte fråga om stark tillväxt, snarare lätt tillväxt. Cancermarkören knatar uppåt, det har den gjort de senaste gångerna vi kollat, men det går sakta. Inget är dramatiskt utan snarare relativt stabilt trots att cancern ökar.

Fokus ska nu ligga på att försöka få bort min smärta. Och att få balans på min mage som reagerat på allt morfin med att bli hård.

Onkologen skickar remiss till strålning. Hoppas att jag slipper vänta så länge, det lär vara kö där. Om de kan stråla mina värsta skelettmetastaser, kan jag kanske få bort smärtan som jag känner.
Och läkaren på specialistsjukvården i hemmet, hjälper mig att hitta rätt med magmedicinerna.

Jag är benägen att hålla med om vad läkaren sagt. Själv blir jag alldeles slut av smärta men också av spänd mage, illamående, diarréer och trötthet. Dessa tillstånd har varvats med relativt gott mående, men den senaste tiden har jag tyvärr mått mer dåligt än okej. Nu skulle jag vilja att det blev tvärtom så att livskvalitén ökar. Hoppas på bättre mående nu!

Av Helena Lundbäck - Tisdag 14 mars 10:45

Helgen i Sundsvall blev så bra och trevlig. Stundtals sov jag eller vilade och läste bok. (Jag läste äntligen klart den andra boken i "Neapel-kvartetten": "Hennes nya namn" av Elena Ferrante. Nu håller jag på med den tredje: "Den som stannar, den som går". Jag gillar böckerna.) Men annars orkade jag med allt riktigt bra. Jag tog t o m en promenad med Valle en liten bit upp på Norra berget även om flåset inte längre är det bästa. Och det var härligt att träffa mina föräldrar och min bror. Vi hade kul tillsammans.

Men det kostar på att hitta på saker. När vi kommit hem var det vila som gällde. Hela dagen igår sov jag hemma i soffan, förutom en timme mitt på dagen, då jag tog en promenad med Valle i skogen. Jag hade verkligen ett riktigt stort behov av att sova ut. På kvällen hade jag i alla fall vaknat och då vilade jag vidare i soffan och såg på tv.

Konstigt att jag sedan börjar tänka negativt om mig själv och min brist på ork. Men varför ska jag nedvärdera mig för min trötthet? Efter en dag med vila kan jag ju ha plats för en dag med aktiviteter igen om jag vill. Inget konstigt med det.

Jag får passa mig så att jag inte fastnar i negativa tankar och grubblerier. Det är lätt hänt att jag undrar varför en ny krämpa dyker upp och om det är ett tecken på något farligt. Och jag undrar och undrar hur länge jag ska få finnas kvar ... Tänk om jag kunde lägga alla sådana tankar åt sidan, acceptera att jag inte kan ha kontroll över vad som sker och bara leva på och njuta när det går, ha det så bra som jag kan! Det vore bra.

Nyss hade jag besök här hemma av en sköterska som tog alla blodprover som jag ska lämna idag inför läkarbesöket på onkologavdelningen på torsdag denna vecka. (Skönt för mig att slippa åka iväg för det.) Jag blir så ompysslad! Tack för det!


Av Helena Lundbäck - Fredag 10 mars 17:37

Jag "följer med". Sitter i bilen, tar värktabletter och försöker vila. Tur att jag slipper köra. Orken är inte den bästa.

På förmiddagen sov jag. Kl 10 kom en sjukgymnast på besök och gav mig några rörelser som jag ska göra, så då hade jag väckarklockan på för att kunna ta emot henne. Sedan sov jag igen, gick ut med Valle och vilade tills det blev dags att åka.

Solen har lyst hela eftermiddagen när vi suttit i bilen och det har hjälpt mig att hålla humöret. Nu är vi snart framme i Sundsvall hos mamma och pappa. Det ska bli så fint och jag ska ta det lugnt.

Ha en fin helg alla!
(Bilden är från vår paus med hundrastning, kaffe och kanelbullar i Tönnebro.)

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se