Undrar om det inte gick lättare att gå idag, nu när agrafferna är borta. Ja jag tror minsann att jag piggnat till en hel del. Kanhända kommer tillfrisknandet att gå snabbare än jag trott?

Vid lunchtid fick Valle och jag sällskap av två andra hundar och en snäll granne på vår promenad. Kul att träffas igen! Jag har mest legat på ena eller andra soffan och slumrat sista tiden, känns det som, men idag fanns energin där igen. Det var nog gårdagens konsert som sände mig kraft ända hit ut på landet. Jag var inte där och lyssnade, men har fått rapporter från många vänner och delar av min familj som intygade att det var en härlig stämning hela kvällen. UNT rapporterar om gårdagskvällens konsert här: De sjöng för Helena.

Sedan har jag haft besök av en P3-reporter hela eftermiddagen. Och efteråt känner jag mig både upprymd och trött av att ha berättat min historia om hur det blev när jag fick cancer. Och förundrad över att jag faktiskt lever.(Jag återkommer när jag vet mer om när programmet kommer att sändas.)

Nu ska jag ha en lugn kväll och njuta av att vara i livet. Det är alldeles underbart det!