tursomentokig

Alla inlägg under februari 2015

Av Helena Lundbäck - 27 februari 2015 22:35

Jag känner mig så lycklig och tacksam när jag får vara med min familj. Att samtala med, leka med, lyssna till, skratta med barnen och barnbarnen. Att uppleva stunder och situationer med dem. Att leva med dem. Att leva.

Jag vill verkligen passa på. Och nu när jag har och har haft så mycket smärta, blir det liksom mer dramatiskt och så påtagligt vad som är viktigt. Jag känner så starkt att kärlek är bränsle.

Med min stora familj är det omöjligt att träffa alla samtidigt, så vi får åka runt till olika delar av familjen på olika helger. Eller ta emot dem hemma hos oss. Det blir "ett flängande", men ett givande sådant. Jag älskar er alla så!
Just nu är vi i Småland och jag blir så väl omhändertagen, vilar mycket och njuter av att kunna vara med i gemenskapen.

På måndag ska jag till sjukhuset hemma i Uppsala och kolla upp lite mer kring min smärta. Det känns bra och jag hoppas att det går att hitta lite bättre smärtlindring.
Sov gott!

Av Helena Lundbäck - 24 februari 2015 09:23

Så är det dags för nya cellgiftsbehandlingar igen. Cancern är aktiv och tumörmarkören S--CA 125 visar på 60,9 (ska ligga under 35 när cancern vilar). Det är inget skyhögt värde ännu, men eftersom jag har så ont och röntgen visar att det "tillkommit en mindre mängd högersidig pleuravätska och intill diskret knottrighet i lungparenkymet basalt", så är det hög tid att försöka bromsa tillväxten.

Jag träffade en ny bra läkare igår och hon lyssnade noga när jag beskrev hur jobbigt jag har det med smärta. Hon visade mig röntgenbilderna och förklarade hur det ser ut. Vi bestämde att jag ökar Dolcontinet ytterligare. Jag ska ta 30 mg på morgonen och 30 på kvällen samt morfin meda vid behov under dagen. Dessutom prövar vi en 10-dagars kur med Kortison mot smärtan. Hoppas att det gör skillnad.

Jag väntar på att bli uppringd för en behandlingstid med första cytostatikakuren och läkaren ska också höra av sig och kolla hur den nya smärtmedicinen fungerar. På sista röntgen syntes ingen blodpropp i bröstet men om medicinen inte alls hjälper mot smärtan ska jag röntgas på nytt nästa vecka för att kolla extra att det inte finns något som sitter i bröstregionen.

Läkaren lyssnade noga på andning och kollade med knackningar hur det lät vid mina lungor. Mängden vätska är så liten så det behövs inte tömmas. Mina värden visar inte på lunginflammation och hon trodde att det mycket väl kan vara tumören som sitter mellan levern och diafragman som trycker så illa och att det är därför jag uppfattar en stark smärta i hela högra sidan av bröstkorgen. Skönt att hon försöker utreda och åtgärda!

Ja då är cellgiftspausen som pågått sedan slutet av sommaren snart över. Nu är det behandlingar hela våren som gäller! Hoppas att jag klarar av behandlingarna och orkar med allt.

Jag visste ju att den här dagen skulle komma. Det är ledsamt, men allt är ändå bra. Det är som det är. Nu gäller det att leva så väl det går. Jag är helt sjukskriven från och med nu och det ger mig tid att vila mycket och göra det bästa av situationen.

Av Helena Lundbäck - 22 februari 2015 00:10

Tack för att jag fått hänga med ytterligare ett år! Idag har jag firat födelsedag hemma hos min mamma och pappa och tänker att det ändå är en stor gåva att få leva. Och skönt att få dela sin födelsedag med snälla föräldrar! Dessutom har många kära vänner ringt, sjungit, messat och postat grattishälsningar.
Tack snälla!

På måndag ska jag till läkaren och hoppas på att få bättre hjälp att parera värken i bröstet med. Jag är andfådd, har värk och stor brist på energi mest hela tiden nu. Önskar att det kunde kännas lite lättare.

Av Helena Lundbäck - 12 februari 2015 19:35

Idag är jag inte "snäll". Nu säger jag vad jag tycker!

Jag kan inte hjälpa det, men jag blir provocerad av Cancerfondens nya kampanj: https://www.cancerfonden.se/nej
De vill att vi ska "säga Nej till cancer".

Tanken är väl att vi ska kämpa mot cancern och hjälpa till att sprida kunskap och skänka pengar till forskningen. Visst vill jag att det ska forskas mer för att kunna behandla och förhoppningsvis utrota cancer en dag. Men min första tanke när jag ser kampanjen, är att det spelar ingen roll hur högt jag skriker nej, jag kommer ändå inte att bli botad. Och kampanjen känns som ett hån. Som om att vi ska stå som barn och stampa med foten ... Riktigt så enkelt är det inte. Cancern har inga öron som blir uttröttade av att vi ropar nej. Cancerfonden frågar: Hur säger du Nej? Jag svarar: Hallå! Hur dum ska man känna sig?

Syftet är gott, men reklamkampanjen känns misslyckad. Eller vad tycker du om följande text:

"På Världscancerdagen gick startskottet för Cancerfondens kraftsamling mot cancer. Genom ett skarpt och rungande "Nej" vill vi signalera att nu får det vara nog."

Byt reklambyrå säger jag!

Av Helena Lundbäck - 10 februari 2015 19:56

Idag jobbade jag för första gången på ett par veckor. Förkylningen har gett med sig nu. Och helt förvånande klarade jag av mina fem timmar med bara en extra morfintablett utöver sedvanliga morgondosen. Jag kände mig till och med pigg! Vilken lycka.Och solen sken!

Någon gång under eftermiddagen kom förstås värken och tröttheten tillbaka, men då var jag redan hemma. Det var bara att ta fler tabletter så klingade värken av till sist. Jag är rätt trygg med hur det är. Det fungerar. Men nu är klockan snart åtta på kvällen och jag är så trött att det blir nattinattidags genast. Härliga kuddberg i sängen, nu kommer jag!

Försöker mig på en jobbdag imorgon också.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se