tursomentokig

Alla inlägg under juli 2012

Av Helena Lundbäck - 31 juli 2012 13:55

Jag märker att jag fyller mina dagar med människor - besök av nära och kära, fikastunder, middagar, småprat och sköna timmar i trädgården. Det blir väldigt få stunder över för reflektion. Kanske för att jag vill mota rädslan och slippa tänka på alla orosmoment som ligger framför mig. Och för att jag vill "passa på" att leva medan jag kan

Men visst hinner den ikapp mig mellan varven, rädslan. Rädslan för att det inte ska gå att operera mig frisk. Rädslan för att operationen ger mig förfärliga men för livet. Rädslan för att jag ska dö under operationen. Rädslan för operationen som sådan ....

Idag har jag vinkat av bonusson med flickvän som hälsat på oss i några dagar. Nu finns det tid för tankar och jag sitter på en bänk med min hund vid mina fötter och tänker att jag har ändå tur som lever. Jag får finnas här denna vackra sommardag och njuta av vindens sus i trädtopparna och växlingarna mellan sol och skugga.

Nu ska jag vandra vidare med Valle på vår promenad. Allt är gott!

Av Helena Lundbäck - 29 juli 2012 21:44

Vissa dagar är bara så bra dagar! Som idag, denna fina söndag. Utan jobbiga biverkningar och besvär. Lite illamående som går över med en tablett och så kan allt vara som om jag inte alls vore sjuk. Det går att tänka bort alltsammans och bara leva på i glädje. Underbart! Men på nätterna kommer drömmarna och då dyker några rädslor upp ...


Imorgon blir det dags för nytt läkarbesök och provtagning och på onsdag börjar min tredje cytostatikakur. Efter den är det bara en kur kvar innan operationen, om allt går som det ska. Tänker att jag har tur ändå, som får behandling och hjälp. Och att jag har tur som får leva ett så fint liv som jag lever. Det är inte illa.


Det är en bra dag idag!

Av Helena Lundbäck - 28 juli 2012 18:05

Jag tror att många av de beslut som fattas av politiker och inom myndigheter och företag är väl underbyggda, men tyvärr kan det vara precis tvärtom också. Vi har något slags bråttomsjuka - allt ska gå fort, ge snabba resultat, styras av vinsttänkande. Det ser bra ut om det blir plus och det ser dåligt ut om det blir minus. Det  viktiga tycks vara att hålla budget, utan tanke på att budgetetar kan man ändra utifrån behov och verklighet. Bättre vore att alltid också tänka långsiktigt och tänka på sin kärnverksamhet - vad vi har för behov att tillgodose. Och då menar jag inte att behovet ska vara att hålla budget eller spara pengar, utan att sjukvåden ska vårda sjuka, skolorna ska utveckla barns tänkande och förmågor, äldrevården ska ge omsorg till de gamla ... Och om en verksamhet styrs på ett gott sätt tänker man också på hur och varför man utför sin kärnverksamhet och ser vilken vision man har - vad man skulle vilja uppnå.


I en sådan väl styrd organisation tar man hand om sina medarbetare på bästa sätt och skapar på så vis motivation. Egentligen är det självklarheter - att alla ska trivas och samarbeta - men i dagens arbetsliv tycks självklarheterna glömmas bort alltför ofta.


I  UNT idag, skriver Hans G Karlsson på Förändringsakademin en debattartikel som handlar om vikten av att ha goda chefer, chefer som också är ledare. Läs debattartikeln här.


Mitt "fall" fortsätter också att bevakas i media. Här är ett inslag på Radio Uppland från igår. TV4 hade också ett inslag, men det missade jag och har inte hittat någon länk till det heller. (Om någon hittar den, får ni gärna skicka mig den.) 


Människor fortsätter att uppröras över beslutet att skicka mig till Lyon i Frankrike för att opereras där, när jag skulle kunna opereras i Uppsala. Här kommer några kommentarer på artikeln i UNT igår:


UAS skulle väl minska sina kostnader med 350 miljoner detta år?!
Under sommaren har det gått att läsa att Akademiska sjukhusledningen lämnat ett sparförslag att minska sina kostnader med 350 miljoner kr under 2012. Då rimmar det mkt illa att operera en patient utomlands för tre gånger så mkt än vad det kostar att göra det några hundra m. bort hos en erkänt kompetent kirurg. Det är respektlöst att använda våra skattemedel på detta sätt. Om inte landstingspolitikerna sätter stopp för denna galenskap, kommer jag aldrig mer att rösta på dem! De sviker medborgarna! Det heter att patientsäkerheten ska utredas – den egna kompetensen att hantera skattepengar borde utredas istället. Hur patientsäkert är det att opereras och inte förstå det språk som talas på sjukhuset och vad kostar det dessutom att översätta alla journaler? Skandalöst! Skärpning!                       
 
C73,                            igår kl 22:58                       
 
 
Som sagt dagens politiker i Regering o Landsting
kan inte längre ta ansvar för landet, det är pinsamt! Skicka patienter utomlands där samma kunskaper finns i stan! Finns inte ord längre.                      
Bengtsan,                            igår kl 20:34                      
 
 
 
Skattepengar?
En liten fundering bara, om det skiljer så mycket i pris varför skickar då Akademiska sjukhuset Uppsala patienter utomlands? Har vi skattebetalare råd med det? Om det kostar 500 000 att operera i Sverige och vi skickar patienter utomlands för en tre dubbel kostnad så kan vi ju operera tre personer i Sverige till samma kostnad eller ha två sjuksköterskor extra anställda på heltid i ett helt år för samma pengar. Operera Helena i Sverige och spar våra pengar!!!!!!!!! Ni våra folkvalda politiker, ryck upp er, ta ert ansvar och gör ngt åt de inkompetenta och prestigekåta gubbar som styr Akademiska sjukhuset!                      
MiAn,                            igår kl 18:20
 
 
 
 
 
 
 
Av Helena Lundbäck - 27 juli 2012 11:17

UNT skriver om min remiss till Frankrike idag.

Jag är både lättad och orolig, precis som det står i artikeln. Och försöker att fokusera på hoppet om att bli frisk. Det hjälper med allt stöd jag får från er alla som följer mig och kontaktar mig.

Igår fick jag en fantastiskt fin inspelning på en MP3-fil med några vänners vänner som sjöng "Make you feel my love" och så fick jag en vacker blå blomma av en vän på besök.


TACK! Jag känner mig hoppfull!


Av Helena Lundbäck - 25 juli 2012 22:12

Kanhända undrar någon hur det känns att vara sjuk i cancer och behandlas med cytostatika. Som jag förstått är det mycket olika beroende på vilka cytostatika man får, men också olika från person till person. De flesta tänker nog på att man tappar håret vid cytostatikakurer. Jag tror att det också är olika beroende på sort. Med mina cytostatika är det inte alls säkert att jag kommer att tappa håret och det skulle ju vara bra om det var så.


I vintras och våras tog jag cytostatikatabletter i åtta kurer. Då fick jag biverkningar i form av torra och svidande fotsulor och handflator, sårigt tandkött plus en hel del krångel med magen. Det fungerade bra att jobba halvtid. Och med ständigt smörjande med fotkräm och handkräm samt ullsulor i skorna, kunde jag gå ut och gå mina promenader och leva som vanligt för det mesta.


Nu är jag inne på min andra intravenösa cytostatikakur av fyra. Den här gången är det mycket mer krångel med magen (- diarréer och illamående, vilket är tröttande) svamp i munnen och så stickningar i handflatorna när jag blir kall eller tar i kalla saker. Fortfarande torra och svidande fötter. Och kramp i halsen när jag dricker kallt. Och så värker det outhärdligt under ögonlocken när ögonen tåras. (Så jag undviker kyla och att gråta ....)


Tar illamåendetabletter, värktabletter och diarrétabletter flera gånger per dag, för att klara av att äta och leva på som vanligt så gott det går. Men allra bästa medicinen är ändå familjen och alla goda vänner som muntrar upp.


 



Av Helena Lundbäck - 24 juli 2012 08:51

Jag tror att goda krafter samverkar nu. Jag vill tro att jag får en operation. Jag tror att jag ska få en chans att bli frisk. Nu måste jag fokusera på att sköta om mig, samla kraft, äta upp mig, bygga upp konditionen så att jag orkar med den krävande operationen och behandlingen. Min värld är ganska liten för tillfället och allt tycks kretsa kring mig själv.


Och ena stunden är jag glad och tacksam för att jag orkar "kämpa" och för allt stöd jag får. Men andra stunden är jag rädd för att ingenting hjälper, rädd att sjukdomen tar över, hur mycket jag, läkare och alla andra än vill försöka rädda mig kvar att leva en stund till. Och med den ovissheten måste jag leva, jag som alla andra. Vi måste alla leva i ovisshet - livet är en resa mot döden och ingen vet när den kommer.


Det märkliga är att vi någonstans ändå tror och nästan räknar med att vi ska bli gamla innan vi dör. Fastän vi vet att människor dör i alla åldrar. Jag kan nästan känna ett slags skam över att jag har så mycket livslust och inte alls är beredd att "möta mitt öde". Skammen är väl ingen känsla som gagnar välmående, men om jag lyckas omvandla skammen till tacksamhet och ödmjukhet och glädje över att jag faktiskt lever, så har den kanske sin funktion. För min skam bottnar ju i en insikt om att vi människor har så olika villkor och att jag faktiskt haft och har ett så bra liv jämfört med många andra människor. En insikt som förutom kärlek till andra människor också skapar ett slags skuldkänsla för att vi inte lyckas skapa en bättre och mer jämlik värld. Det finns alltid mer vi kan göra för varandra! Alla kan inte välja allting från ett dukat bord och vi ska inte tro att det är så enkelt som att den som lever i fattigdom, sjukdom eller olycka har sig själv att skylla.  


Hur stor ambition du än har, hur mycket pengar och kontakter du än har, så kan du inte vaccinera dig mot olycka. Den totala lyckan går inte att köpa. Att leva är ett osäkert projekt. Men vi kan försöka leva med varandra den tid vi har.


Jag försöker tro på att allt är bra under min stund på jorden.



Av Helena Lundbäck - 23 juli 2012 22:03

"Vimmelmamman" - Lotta Gray - kommer att medverka i TV4 imorgon bitti, tisdag den 24/7 ca 8.15. Hon har också opererats för tarmcancer, sedan fått metastaser och behandlats och opererats för att till sist bli friskförklarad.


Lotta har fått många priser för sin blogg, bland annat Tarmcancerpriset 2009, som hon delade med Haile Mahteme. Hon har verkligen betytt så mycket för andra när hon bloggat om sin cancer och sitt liv.


Här är hennes inlägg idag.

Jag ska titta på henne i Nyhetsmorgon i TV4 imorgon.


Av Helena Lundbäck - 23 juli 2012 17:00

Vården är inte jämlik. Om detta handlar dagens ledare i UNT. Läs den här!

Och UNT fortsätter att rapportera om landstingets organisation och om  hur ekonomin sköts. Ja, det är säkert inte lätt att sköta stora vårdapparater och att jobba fram budgetar med sparkrav. Jag tänker att vi skattebetalare och väljare måste tänka till hur vi vill ha det också. Hur vill vi bli bemötta i vården? Hur vill vi att personalen inom vården ska trivas? Hur mycket kompetens vill vi ha tillgång till?


Nog betyder storleken på skatten något i sammanhanget också, eller hur? Kan vi inte vara beredda att höja den en aning så att maskineriet fungerar? Dessutom vore det väl fint om det fanns större utrymme för grunduppdraget - att vårda sjuka. Och att se till att den fantastiska personalen fick möjlighet till bättre trivsel och rimliga arbetsförhållanden. Det skulle komma alla tillgodo.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25
26
27 28 29
30
31
<<<
Juli 2012 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards