tursomentokig

Alla inlägg under maj 2015

Av Helena Lundbäck - 24 maj 2015 00:16

Ibland hittar jag guldkorn hos medpatienter som också bloggar om sina cancersjukdomar. På en fin blogg hittade jag detta tröstande och peppande uttalande från en läkare:
"Det är ju bara en liten del av dig procentuellt som är väldigt sjuk. Den största delen av dig är väldigt frisk".

Det tar jag med mig för att känna mig friskare. En så bra tanke.

Av Helena Lundbäck - 22 maj 2015 16:51

 

På väg till Akademiska sjukhuset tog jag denna bild på färgsprakande tulpaner i Stadsträdgården i onsdags. Och jag kände mig ovanligt stark den här gången. Men vilken otur då att kroppen skulle reagera med kräkningar och starkt illamående. Trots att de gav mig en reducerad dos cytostatika. I två dygn har jag mått riktigt dåligt och nu har det äntligen vänt. Jag har fått i mig lite mat och orkat vara uppe på benen.


Om jag dessutom drabbas av diarréer den här omgången, vet jag inte om jag klarar av ytterligare en behandling före sommaren. Det tar på krafterna. Jag får prata med läkaren om det.


Vi ska få besök av Peters föräldrar (mina svärföräldrar) denna helg och jag hoppas hålla mig pigg.


Önskar er alla en bra helg!


Av Helena Lundbäck - 19 maj 2015 21:36

 

Nu har jag mått bra flera dagar i rad. Och då är det som om jag inte vill minnas att jag har en sjukdom, att jag är sjuk. Jag vill njuta av våren. Jag vill planera för sommaren. Jag vill leva!


I morgon ska jag in på behandling igen. Jag gruvar mig lite, men det är den näst sista inför sommaren. Å vad jag håller tummarna för att behandlingarna ska gå bra och för att röntgen i juni ska visa att cancern står stilla. Det är det allra bästa som kan hända, att vi stoppar cancern ett tag till och att jag får en behandlingsfri sommar. Så lycklig jag blir om det får vara så!


Här blommar häggen för fullt. Våren är fortfarande sval, men vacker! Och livet är gott.

Av Helena Lundbäck - 14 maj 2015 15:30

Jag hörde ett program om "fulcancer" på radio häromdagen. Det handlade om att det anses "finare" att vara drabbad av bröstcancer än att ha fått diagnosen lungcancer. Lungcancer har blivit "fulcancer". Det finns människor som tycker att de som har lungcancer får skylla sig själva och att inga skattepengar ska gå till vårda lungcancerpatienter. (Man antar då att alla lungcancerpatienter är rökare, vilket inte är en sanning, och att rökare inte är värda vård).

Som motvikt tog någon upp att i så fall skulle vi diskutera eget ansvar när det gäller benbrott vid skidåkning och skidåkares rätt att åtnjuta skattebetald vård.

Förfärande människosyn tycker jag. Sjukdom är sjukdom. Cancer är cancer. Cancersjuka människor är lika värda att vårdas oavsett om de drabbats av bröst-, tarm-, äggstocks- eller annan cancer, till exempel lungcancer.

Men en annan sak som verkligen slog mig när jag lyssnade, var att jag har en kronisk sjukdom och jag kan leva länge än. Det var en kvinna i programmet, med dubbelsidig spridd lungcancer, som fick mig att inse detta. Hon hade förmågan att tänka på sig själv som kroniskt sjuk istället för dödssjuk.

Och i jämförelse med henne är jag förmodligen mycket friskare. Så då tänker jag att jag har ett val att se på resten av mitt liv. Det kanske blir ett bättre liv om jag tänker bort döden. Jag är kroniskt sjuk, men jag lever!

Av Helena Lundbäck - 11 maj 2015 09:57

I går hade vi planerat in en dag i Stockholm för att träffa min mans tvillingbror och hans fru. Vi brukar alltid ha så trevliga och roliga träffar. Nu orkade inte jag åka iväg, då jag är så sliten av behandlingarna, så redan i lördags bestämde vi att de kom och hälsade på oss istället. De kom på lördagkvällen och sov över och så umgicks vi hela söndagen här på landet. Det blev bra. Jag kunde somna i soffan många timmar då jag behövde det och ändå hinna med att samtala och skratta. Alla är så förstående. Det underlättar mitt liv. Skönt att kunna vara lite social trots att jag är trött.


I dag tittar jag ut över gullvivorna som blommar utanför mitt fönster. Det är en ljuvligt vacker tid och jag hoppas på att vi ska få ha en fortsatt fin vår. Jag kommer att behöva sova mycket i dag också, men ska även sätta mig och skriva lite i min bok som blir min livsberättelse. Det är bland det roligaste jag tagit mig för. Det är som att skapa ordning i minnesbanken och formulera vad livet egentligen har innehållit och betytt. Jag hoppas att min familj och mina vänner också kan tycka att det blir givande att läsa. Och i bästa fall ger jag er som läser bloggen en impuls att göra samma sak: skriv en bok!

Av Helena Lundbäck - 9 maj 2015 11:58

Det är viktigt att inte sluta leva, trots att en har en dödlig sjukdom. Tiden kommer ju till en, dag för dag, och den ska vi ta emot och använda på bästa sätt. Inte ockupera den med sorg, utan även ge plats för glädje!

Jag är rödrosig (mer eller mindre, beroende på hur länge sedan jag tog mitt kortison) i ansiktet och ser så pigg och frisk ut. Trots att jag känner mig så trött och sjuk. Vilar mig så mycket jag kan, men har också haft barbarn på besök i går kväll, över natten och i dag på förmiddagen. Vilken glädje!

Om en stund ska jag till sjukhuset och plocka bort pumpen som jag fått cellgifter från sedan i torsdags. Sedan får jag vara utan pump i en och en halv vecka tills det är dags igen.

Solen skiner men det blåser. Ha en skön lördag alla friska och sjuka!

Av Helena Lundbäck - 6 maj 2015 17:27

Sådär. Nu sitter jag på bussen hem efter att ha varit hos läkaren på Onkologen. Vi pratade om det senaste röntgenresultatet och diskuterade hur framtiden ska bli. Cellgifterna verkar ha motat cancern en del, så det finns anledning att fortsätta med tre behandlingar till innan midsommar. Jag hoppas att jag ska orka med dessa. De ska sänka styrkan på vissa ingredienser i hopp om att jag ska slippa reagera med diarréer.

Det som är bra är att metastaserna inte har vuxit och att vätskan i lungsäcken minskat. Det som oroar lite är att det tillkommit en "sclerotisk skelettstruktur" i bröstbenet. Vad det är exakt kunde läkaren inte svara på och hur den och övrig cancer i kroppen ska reagera på tre behandlingar till, får vi se vid ny röntgen i juni.

Så då hoppar jag upp i cytostolen igen imorgon och hoppas på att jag ska få en fin behandlingsfri sommar.

Av Helena Lundbäck - 3 maj 2015 22:58

Uppsala Cancer Clinic var en framstående klinik i Uppsala, där man opererade bukhinnecancer enligt Sugarbaker-metoden. Många patienter fick behandling där och kunde på så vis leva ytterligare en tid, kanske flera år och vissa blev helt friska. Det var en otrolig sorg när kliniken tvingades lägga ned, av skäl som man knappt kan tro är sanna. Trots att det fanns mängder av patienter som behövde denna vård, ströps remitterandet till kliniken. (Idag får bara en bråkdel av sjuka patienter denna vård, eftersom det inte finns tillräckligt med kunniga specialister som kan utföra så avancerade operationer.)


De som arbetade på Uppsala Cancer Clinic - UCC - var alla oerhört skickliga i sina yrkesutövanden och det var ett sammansvetsat gäng som arbetade prestigelöst. Alla ville hjälpas åt att ge patienterna god vård.


Häromdagen fanns ett reportage i UNT, där man berättade om vad några av den f d personalen på UCC gör idag, efter UCCs konkurs. Läs artikeln här:  "Här får man en spruta, inte cellgifter"


Jag  har själv fått vård på UCC och därmed flera extra år att leva på. Jag vill därför också passa på att tacka er alla för det fina jobb ni gjorde på UCC och jag önskar att ni alla har fått bra jobb och att ni så småningom har kommit över den kris som konkurs och uppsägning kan leda till. Lycka till med era nya arbeten! 

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards