tursomentokig

Alla inlägg under april 2016

Av Helena Lundbäck - 29 april 2016 19:04

Idag var jag hos sjukgymnasten och hen undersökte mina fötter. Hälsenan på vänster fot är nu rejält svullen igen och höger fot har också en svullnad som ömmar på insidan av hålfoten. Jag har ofta svårt att gå och alltid svårt i trappor. När jag idag skulle prova att göra en tåhävning på ett trappsteg, kunde jag inte. Det gjorde så ont att tårarna steg i ögonen och jag blev tvungen att sluta. (Förra omgången då jag hade sån här värk av svullen hälsena, gjorde jag övningen 30 ggr per dag. Nu kan jag alltså inte göra den alls på grund av smärtan.)

Sjukgymnasten kunde inte komma på någon annan behandling då det att jag har cancer gör det omöjligt med stötvåg och även något annat alternativ. Hen skulle höra sig för om det finns något bra sätt och återkomma till mig om någon vecka. Jag hoppas att det finns något att göra så jag kan bli bättre i mina fötter!

Värken i händerna får jag försöka häva med att hålla händerna varma och rörliga. (Det är förmodligen artros trodde hen.)

Imorgon är det Valborgsmässoafton och vi får besök av två döttrar, en svärson och två barnbarn. Vi ska titta på den stora brasan här i byn!

Ha en skön helg när ni hälsar våren välkommen!

Av Helena Lundbäck - 24 april 2016 20:03

Vi har varit i Malmö över helgen och haft det roligt och trevligt tillsammans med Peters tvillingbror och hans fru. De bjöd på stadstur där vi bland annat tittade på en utställning med Liv Strömqvists tänkvärda och roliga seriebilder med tillhörande texter. Jag slapp gå på min ömma fötter, då jag blev skjutsad överallt med bil. Skönt! Vi fikade också hemma hos våra gemensamma vänner och på kvällen såg vi en riktigt bra musikal - Billy Elliot. En helt igenom bra helg blev det och det allra bästa var kanske det att vi kunde träffas och äta gott och prata i lugn och ro. Så skönt också att få variation från vardagen.

Djuren fick inte följa med. Hunden Valle var på ett hundpensionat och katten Amber blev ompysslad och gossad med av vår snälla granne. Tack för det! Både katt och hund verkade nöjda när vi kom hem och vi tyckte att det var skönt att vila från djuren (inga promenader alls för min del) men också härligt att komma hem till dem igen.

I Malmö hade våren kommit bra mycket längre. Vi blev bjudna på rabarberkompott gjord på årets första späda rabarber. Trädgården bjöd på utslagna tulpaner, påsk- och pingstliljor i rabatterna och där ståtade också en lysande gul stor forsythia som blommade för fullt och en till buske stor som ett träd blommade på bar kvist, nämligen magnolian. Underbart!

Vädret var soligt men kallt och övergick idag i gråväder med hagelskurar. (Men då flög vi hem till ett soligt Uppland.) Nu tar jag det lugnt igen. Det kostar på orken att resa och roa sig, men som tur är ger det också energi och jag är så glad att jag har möjlighet att göra såna här resor då och då. Mitt liv är ett bra liv! Tack för att jag får så mycket!

Av Helena Lundbäck - 20 april 2016 22:14

Häromdagen ringde en fin vän som är "trogen", oavsett vad som sker. Hon hör av sig ofta och vi kan alltid berätta hur det är och tar oss tid att lyssna på varandra. Det betyder mycket för mig nu när jag har varit så skör. Det är gott med de där nära vännerna. Vi finns för varandra. Idag pratade jag med en annan kär vän. Vi planerade lite inför sommaren. Jag vet inte om det kommer att hålla, om jag är tillräckligt frisk då, men det var skönt att drömma lite. Och hoppas på att det ska fungera.

Och jag har glatt mig med musik! Äntligen, efter många dagar med enorm trötthet, missmod och tårar kunde jag idag känna lätthet och glädje. Så skönt! Med rätt musik i högtalaren är det som om kropp och själ också hoppar in i rätt spår. Jag ler och börjar dansa (i sittande ställning eller försiktigt i stående - på mina stela fötter) och allt blir lättare en stund. Idag var det Eva Dahlgren som hjälpte mig att må bättre.

Solen sken mest hela dagen, men det blåste kallt när vi var ute, Valle och jag. Jag kämpar på och går med mina ömmande fötter. (Lederna värker och fotsulorna svider. Jag tror att det är
ett resultat av cellgiftsbehandlingarna.) Men jag får nöja mig med kortare promenader. Valle behöver egentligen längre turer, men det kan inte hjälpas. Tur att han får de långa promenaderna på mornarna i alla fall, då husse är ute med honom.

Det blev en bra dag idag, den bästa på länge. Så skönt att jag orkade hålla mig vaken en hel dag! Och så roligt att jag kunde måla igen.

Tack för att det blev en så bra dag idag!

Av Helena Lundbäck - 16 april 2016 12:03

Det är lördag. Solen tittar fram bakom molnen och jag har släpat mig ut och sitter nu i en vilstol på altanen. Jag har filtar, tidning och bok med mig. Vid mina fötter ligger Valle och spanar på fåglarna i trädgården.

Att cancer och trötthet hänger ihop är ju ett påstående jag känt till och känt av länge. Som tidigare drabbad av "utmattningsdepression" vet jag också hur trött en kan bli av den sortens trötthet. Men den trötthet jag känt de sista två veckorna är kanske värst hittills. (Hur trött kan en människa bli?) Jag undrar om cancern är på väg in i ett nytt stadium eller om det är något annat allvarligt som tillstött. Det kan ju finnas massor av förklaringar. Kanhända är det inget allvarligt, det kanske bara är en jättereaktion på all medicinering kroppen utsatts för under vintern.

I början på maj ska jag till provtagning och i mitten av maj är det ny röntgen. Då får jag kanske förklaringen till mitt mående. Men det vore skönt att få krafterna tillbaka. Jag hoppas kunna känna mig bättre snart.

I eftermiddag ska vi träffa några vänner och se teater. Jag vet inte hur jag ska orka, men jag följer med. Tack och lov så blir jag skjutsad dit och behöver inte anstränga mig så hårt.

Jag önskar alla en skön helg!

Av Helena Lundbäck - 12 april 2016 18:22

Idag har jag haft besök av en fotograf som filmat mig och Valle och tagit stillbilder på oss. Vi höll till ute i trakterna där jag bor och inomhus hos mig. Förutom fotograferandet pratade vi en hel del om hur det är att vara kroniskt sjuk och hur det är befinna sig i det tillstånd där jag är - i väntan på döden men med ambitionen att leva på för fullt så länge det går. Hon spelade in samtalet och det är meningen att det hela ska resultera i en utställning. Bilderna kan också komma att användas i en bok om svårt sjuka.

Jag tycker att det är viktigt att stanna upp och titta på sitt liv emellanåt och jag är ju också van att reflektera över det ena och det andra som rör liv och död och min sjukdom. Det blev därför spännande att samtala kring ämnet. Men hjälp så trött jag blev av allt samtalande och av att vara "fotomodell". Ändå är jag mycket nöjd med eftermiddagen.

Ibland kan det vara svårt att svara på frågor om hur jag mår, men idag fick jag en liten kick av att bli intervjuad och fotograferad. Jag mådde bra av att "stå i centrum" och på så vis bli lite bekräftad. Det berodde säkert på att fotografen var så inkännande och säker och dessutom var det vackert väder.

Det ska bli väldigt spännande att se hur resultatet så småningom blir.

Av Helena Lundbäck - 10 april 2016 14:49

 


Idag är det äntligen soligt. Som vanligt påverkas jag positivt av solen. Allt blir lättare, bekymren minskar och glädjen ökar. Jag har gått en kort runda med Valle i kanten av en åker och så småningom ut på grusvägen. Valle fick springa lös och sträcka ut. Han behöver röra sig och jag kan inte springa med honom, så då gör jag så här. Mina fötter värker mycket. Jag ska ta kontakt med sjukgymnasten till veckan igen, tror jag. 


igår hittade jag blåsippor. Hela skogen är blå. De är verkligen sagolikt vackra. Jag försökte måla av dem, men det var svårt att få den skira känslan i bilden. Jag får försöka igen senare Och så pryder jag detta inlägg med ett foto istället.


Fortfarande somnar jag så fort jag sätter mig i soffan. Trötthet och värk i fötterna verkar vara biverkningarna av alla mediciner jag fått. Undrar hur länge jag ska dras med det.


Önskar alla en fin söndag eftermiddag och kväll! Jag har just druckit kaffe och ska ta mig en tupplur igen.


Av Helena Lundbäck - 7 april 2016 12:59

Jag är så erbarmligt trött och inte blir jag piggare av allt regnande. Nu när jag har uppehåll med cellgiftsbehandlingarna har också värken i hälsena och i muskler och leder tilltagit, så jag har svårt att gå långt. Jag som hade tänkt mig att jag skulle känna mig starkare av att sluta med behandlingarna. Men det tycks ta tid ... Är det inte det ena så är det det andra.

När jag målar känns det bättre, men annars har jag svårt att känna mig nöjd just nu. Vi får hoppas att det vänder snart. Det såg ut som om det ska svänga om till sol till helgen och då kanske humöret och orken följer med i svängen.

Jag vilar och sover så länge.
(Bilden: Jag har målat av min barndoms lilla leksakskanin och den ser lika trött ut som jag är.)

Av Helena Lundbäck - 4 april 2016 15:07

Jag blir så glad när jag läser att en av mina bloggvänner som också har "kronisk cancer" har blivit bättre. Det är underbart när behandlingarna hjälper oss att få må bättre!

Nyss var jag ute och målade klart en bild som jag började på igår. Målningen gör mig också så glad.

Ville bara skriva ner det!

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards