tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Sorg

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag
som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna.

Men jag klev upp ur sängen och ut för att få lite frisk luft och för att titta på lusthuset som glänste så vackert i solskenet. Anna-Karin följde mig på den lilla promenaden och Peter visade hur fint det blivit inomhus.
Hans och Peter har köpt ett runt bord, som de sågat mitt itu, och ställt mot väggen. Det blev så bra som avställningsbord. Sedan är där så fint med levande ljus i ljuskronor och ljus som lyser av samlat dagsljus, samt bord med duk och glasskiva på och korgstolar med fårskinn i. Nu är det så mysigt där!

Sedan gick vi en pytteliten sväng på bruksgatan. Men allt vilande har gjort mig svag. Eller all svaghet sipprar fram nu som ett resultat av allt jag gått igenom. Jag orkar inte mer helt enkelt, efter all sorg och alla sorgereaktioner. Nu är jag så trött och behöver arbeta lugnt.

Av Helena Lundbäck - 11 november 2017 17:07

Min mage krånglar så. Jag har haft förstoppning och det värker överallt. Jag vågar knappt äta.
Och jag blir andfådd för det minsta. Mina fötter är fyllda av vätska så jag kan inte se mina fotknölar längre.
Vi har besök av vår fina svåger och svägerska och de får ta över arbetet som ska göras, matlagningen och disken.

Jag försöker att ta allt med ro men är egentligen rejält rädd. Ja nu är jag rädd för att dö.
Och jag vill ringa mamma. Men mamma är ju redan död. Och jag vill ringa pappa, men det var längesedan pappa var min pappa. Nu är han kanske mest som en undrande vän som inte längre minns hur det ska vara.
Jag känner mig lite rädd och undrande jag med. Och det värker.

Ja det gör ont.

Av Helena Lundbäck - 8 november 2017 16:32

Detta skrev jag sent igår kväll:
Läkaren har sagt att nu måste jag vila och får inte åka till Sundsvall igen. Även om det ska vara bouppteckningsmöte imorgon för pappas del. Jag ska vila och det gör jag. Det märks att allt som hänt har tagit mig hårt, Inter minst mammas död.
Vi försöker hitta sätt att leva på. Nya sätt ... Jag får hela tiden impulser att ringa mamma, viljan att berätta, men allting är så annorlunda nu. Imorgon återupptar jag samtalen med kuratorn. De behövs. Jag behöver ha någon som lyssnar och vrider och vänder och ser och förstår vad jag går igenom. Någon som kan orka stå rak och klarar av att jag lutar mig mot den.
Jag behöver samla kraft. Just nu har jag inga muskler kvar. Mina ben är smalare än någonsin, medan magen fått ett märkligt tjockt utseende. Jag är bullig som om jag vore gravid.
Men nu ska jagj vila och försöka somna.
Och detta nu på eftermiddagen:
Kuratorn har varit här:
Vi pratade om ditt och datt och sedan var det Peters tur, medan jag sov. Jag duschade Valle, men orkade inget mer. Peter fick ta över och städa golven. Min kropp protesterar, jag orkar inte. Häromdagen var vi på Ikea och Peter lånade en rullstol till mig. På så sätt kunde jag gå med i alla rum och följa med i alla svängar.
Nu väntar jag på ?egen? rullstol och likaså larm som de ska komma med.
Jag är svag nu och istället för att träna behöver jag släppa. Bättre att få
hjälp säger ?de som vet?.

Av Helena Lundbäck - 9 oktober 2017 20:00

Och hur konstigt är det inte!

Pappa ringde till mig på eftermiddagen i lördags och lät alldeles uppriven på rösten. Han kunde inte väcka mamma, sa han. Hon hade gått och lagt sig på sin säng, med kläderna på, och somnat in där efter lunchen. Sedan ville han väcka henne efter några timmar, men det gick inte.

Jag letade fram telefonnumret till min kusin och han fick ringa efter ambulans och sedan ta hand om pappa, till dess att min bror kunde komma upp och hämta hem honom. Han tog över och skjutsade pappa till lägenheten i Sundsvall. 


Själv åkte jag in till Uppsala och gick på teater med några vänner. Det teaterbesöket var bestämt sedan länge och det gjorde mig gott den kvällen. Min bror Ola har stannat kvar hos pappa i Sundsvall. Och nu har min man Peter också åkt de trettio milen upp till pappa i Sundsvall. De äter tårta ikväll, men ska "prata allvar" i morgon.


Jag ska åka upp senare. Först måste jag läggas in för att byta smärtpump. Imorgon tisdag ska jag åka in till sjukhuset och så får vi se hur lång tid det tar innan jag har vant mig vid den nya pumpen och  medicineringen.


Idag har jag också fått blommor från mina kompisar som gick på teater med mig. Så fint! Tusen tack!

Nu vilar jag och min dotter Lisa har kommit för att hålla mig sällskap. Hon lagade mat åt oss och såg till att vi fick en fin kväll. Tack!


Och i alla mellanrum kommer tankarna om mamma. Min fina mamma som nu har somnat in.

Tack älskade mamma för allt jag fick av dig!

Så skönt ändå att du fick gå före mig.

 

 

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards