När man är sjuk kan många existentiella frågor dyka upp. Om livets mening och innehåll. Om lidande, rädsla för döden och om önskan att få leva. Jag tänker att det med att skapa mening för varje dag är viktigt för mig. Att hitta tankar och händelser att glädjas åt, på sidan om rädslan, ledan och sorgen. Det ingår i min copingstrategi att skriva lite på bloggen varje dag. Att försöka sammanfatta en dag och på så vis skapa mening. Skriva min berättelse. Men det kan vara svårt ibland att känna att jag ingår i ett meningsfullt sammanhang och att det finns en mening med allt. Vad är meningen med att bli sjuk och att lida? Finns det en mening med det?

Kanske ska man inte söka mening med lidande, kanske ska man bara möta det. Acceptera att det ingår i livet och förhålla sig till det. Och dö ska vi ju alla, det vet vi. Men visst kan man önska att vi alla ska få ett gott liv så länge vi lever. Och visst smärtar det att höra och läsa om andras lidande, ibland kan det till och med skapa ångest och rädsla. Samtidigt som det ger perspektiv åt det egna lidandet. Men jag vill inte se det som en mening med att kunna jämföra, för att bestämma vem som har det värst, eftersom lidande finns på så många olika nivåer. Och eftersom varje människa har sina svårigheter, som det kan vara svårt för en annan människa att till fullo förstå.

Jag har ju tidigare skrivit om att det kan vara svårt att bestämma när vi har tur och när vi har otur. Det är inte alltid så lätt att se. Ofta verkar det bero på vilket sinnestillstånd vi är i och hur vi i förväg bestämt oss för att berätta vår historia.

Jag skulle till exempel kunna berätta om min sjukdomshistoria som en lång räcka av otursmoment som drabbat mig men lika gärna kan jag berätta om vilken tur jag har haft, som fått en så fantastisk behandling som gett mig ett nytt liv. Och det sistnämnda sättet att se på erfarenheterna, ger mig en bättre mening med mitt liv.

 

teresa

16 oktober 2012 18:14

Kära Helena, du är så vacker och så klok, du väljer att fortsätta bejaka skönheten i livet trots all smärta och lidande... denna din blogg visar ju det.

Jag att du kan också bli arg utan att skämmas (med all rätt!!). Du är nära dina känslor, men du har också förmågan att ta avstånd och ... tänka och begrunda...

Jag tror att vi kan välja hur vi ska förhålla oss till det som händer i våra liv. Det får mig att tänka på något jag läste en gång och sparade (på engelska):

An old indian described his inner conflicts: “Inside me there are two wolves. The wolf of hate and the wolf of love. Both fight over their power over me.” Someone asks which one of the wolves wins. The old Indian thinks for a while and then he confesses: “The one that I feed.”

Det är tydligt vilken varg du matar... förresten, klappa honom, den fina du har där hemma. I hans ögon kan vem som helst se vilken han är...

Helena Lundbäck

16 oktober 2012 18:34

Fin bild du gav där! Kram!

 

Fia

16 oktober 2012 20:36

Jag fascineras så oerhört över att du framhärdar i dina intentioner, att du gör det du förutsatt dig, att du skriver och formulerar dina tankar ur så många perspektiv. Det är berikande för mig som läsare! Tack!

Helena Lundbäck

16 oktober 2012 20:47

:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...