Undrar om det inte gick lättare att gå idag, nu när agrafferna är borta. Ja jag tror minsann att jag piggnat till en hel del. Kanhända kommer tillfrisknandet att gå snabbare än jag trott?

Vid lunchtid fick Valle och jag sällskap av två andra hundar och en snäll granne på vår promenad. Kul att träffas igen! Jag har mest legat på ena eller andra soffan och slumrat sista tiden, känns det som, men idag fanns energin där igen. Det var nog gårdagens konsert som sände mig kraft ända hit ut på landet. Jag var inte där och lyssnade, men har fått rapporter från många vänner och delar av min familj som intygade att det var en härlig stämning hela kvällen. UNT rapporterar om gårdagskvällens konsert här: De sjöng för Helena.

Sedan har jag haft besök av en P3-reporter hela eftermiddagen. Och efteråt känner jag mig både upprymd och trött av att ha berättat min historia om hur det blev när jag fick cancer. Och förundrad över att jag faktiskt lever.(Jag återkommer när jag vet mer om när programmet kommer att sändas.)

Nu ska jag ha en lugn kväll och njuta av att vara i livet. Det är alldeles underbart det!

 

Fia

5 oktober 2012 07:09

Jippiii! Alldeles fantastiskt roligt att få läsa om din känsla av tillfrisknande!

Helena Lundbäck

5 oktober 2012 08:07

:-)

 

teresa

5 oktober 2012 10:50

U N D E R B A R T ! ! !
Och vilken härlig dag det är idag!!!
KRAMAR

Helena Lundbäck

5 oktober 2012 12:14

Ja idag kom ljuset tillbaka. :-)

 

Åsa i Falun

5 oktober 2012 11:13

Varm höstkram kommer här!

Helena Lundbäck

5 oktober 2012 12:15

Tack Åsa! Hoppas att ni haft det bra på resan. KRAM till dig med!

 

Björn Tingström

5 oktober 2012 11:23

Hej Helena, det gläder mig mycket att allt går positivt framåt! Som sångare i The Gloryfires och parhäst med din man Peter (som vi saknar mycket varje torsdag) måste jag dela en upplevelse.
Jag var med min kvinna på Samos förra veckan och badade och åt god mat och i allmänhet hade det toppen. I telefonen var låtarna för konserten nerladdade och jag låg där på en solsäng med havet kluckande i bakgrunden. Lyssnande på Kirk Franklin och de andra tunga namnen med sina budskap om att kämpa och "never let go". Och tänkte på er. Så himla starkt. Och tankar kom tillbaka när Peter kom ut till mig i Ängskär härom vintern när jag hade det jobbigt. Vi vandrade på isen och delade tankar om hur livet är och inte är.
Det är väldigt svårt att få mig tårögd, men baske mig...!!
Kämpa på och krama Peter från mig!

Helena Lundbäck

5 oktober 2012 12:14

Fint skrivet, Björn. Ja vi människor behöver varandra och stöd från varandra. Vi kämpar vidare. Tack för hälsningen och kramen till Peter. (Han saknar er i kören också.)Skönt det lät med solsängen vid havet .... Önskar er en fin höst här hemma också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...