Kaffeångor från rosteriet. Maskinbuller och skränande måsar, luften frisk och morgonsval och solen i ansiktet, när jag går perrongen fram i riktning mot jobbet. Just i detta ögonblick brukar lyckokänslan infinna sig. Nu är jag alldeles för trött. Trött ända in i själen, som om all kraft verkligen hade runnit ur mig och tiden inte längre fanns.

Märkligt vindstilla. Spänt i vadmusklerna efter springturen uppför trapporna. Solen i ryggen och kroppen minns barrdoft, trots att underlaget är den hårda perrongen. Jag är nöjd med arbetsdagen, men glad att få åka hem. Det är tid för vila. Jag behöver ta igen mig och hitta tillbaka till balansen.

Igår ringde jag till Akademiska sjukhuset för att höra var svaren på blodproven som togs i början på månaden, tagit vägen. Sköterskan var förvånad att jag ännu inte fått svar ... Jag är luttrad. Hur som helst var alla tumörmarkörer inom normalvärdena, sa hon.

Jag kan andas ut. Än så länge håller kroppen uppe sitt motstånd mot cancern. Nästa provtagning och röntgen är planerad till slutet av sommaren.

 

Maggan

16 maj 2013 13:51

Vilken fin text...vad vackert du skriver. Om det svåra och om lyckokänslor. Oron inför nya blodprov...om man kunde ta bort den oron som kanske gör att man känner en sån trötthet. Bort, bort.....önskar dig fina försommardagar och att kunna njuta av den fina naturen nu, alla vitsippor, så vackert. Kram kram/ Maggan

Helena Lundbäck

16 maj 2013 19:24

Tack Maggan! Kram tillbaka! :-)

 

Emma

16 maj 2013 20:57

Livet är en våg, tippar än hit, än dit. Berövas och fylls med på än det ena, än det andra. Balansen, den eviga strävan inåt, mot mitten, kärnan. Det blev nästan poesi. Ville säga, glädjerika nyheter som värmer! Kram

Helena Lundbäck

16 maj 2013 21:16

:-) Kram

 

Helena S.

16 maj 2013 21:07

Hurra för dig! På alla vis!

Helena Lundbäck

16 maj 2013 21:16

:-)

 

Elin

17 maj 2013 21:38

Stor kram, fina Helena!

Helena Lundbäck

18 maj 2013 15:58

Kram! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...