Vi ska alla dö. Och ändå, när det sker, att någon som vi älskar går bort, blir det ofta så överväldigande sorgligt.
Min vackra vän Åsa - bloggvän, cancersjuk och vän i verkligheten - har lämnat livet/denna "verklighet" för en annan.
Jag minns henne som en sol i mitt inre. Vi har haft kontakt med varandra då och då under våra sjukdomstider. Hon gav mig mod och vänlighet. Jag sänder mina allra varmaste tankar till dig och din fina familj Åsa. All kärlek! Tack.

Tack alla snälla för hälsningar och peppning!     

Det värmer.

Det har gått bättre med smärtan idag, sedan jag ökat på morfinmängden rejält. Så skönt! Och eftersom jag dessutom fick sova hela natten till idag, så orkade jag med allt så mycket bättre. TACK!

Vilken tur att det finns bra dagar!

Denna dag var så bra att jag firade med en grön smoothie. Jag behöver all kraft jag kan få inför morgondagen, då jag ska sitta i cytostatikastolen på Onkologen igen. (Håll nu tummarna för att det ska gå bra med behandlingsstarten!)

Sov gott alla snälla och ha en bra dag imorgon!

Jag känner mig så lycklig och tacksam när jag får vara med min familj. Att samtala med, leka med, lyssna till, skratta med barnen och barnbarnen. Att uppleva stunder och situationer med dem. Att leva med dem. Att leva.

Jag vill verkligen passa på. Och nu när jag har och har haft så mycket smärta, blir det liksom mer dramatiskt och så påtagligt vad som är viktigt. Jag känner så starkt att kärlek är bränsle.

Med min stora familj är det omöjligt att träffa alla samtidigt, så vi får åka runt till olika delar av familjen på olika helger. Eller ta emot dem hemma hos oss. Det blir "ett flängande", men ett givande sådant. Jag älskar er alla så!
Just nu är vi i Småland och jag blir så väl omhändertagen, vilar mycket och njuter av att kunna vara med i gemenskapen.

På måndag ska jag till sjukhuset hemma i Uppsala och kolla upp lite mer kring min smärta. Det känns bra och jag hoppas att det går att hitta lite bättre smärtlindring.
Sov gott!

Ute är det kall och blöt vinter. Just nu är jag genomförkyld och sover och sover, stora delar av dygnet. Men jag ska försöka tänka framåt. Planera in saker att längta till och se fram emot. Jo jag försöker. Jag har under en tid tänkt på vad jag skulle vilja göra medan det går. Resa, skriva en bok, måla tavlor, besöka vänner ... Vackra drömmar men oftast orkar jag inte genomföra hela proceduren med planerande och genomförande.

Vilken tur att min man Peter hjälper mig. I slutet av hösten bokade han en resa till Filmfestivalen i Göteborg. Själv var jag tveksam, då jag inte visste i höstas hur jag skulle må nu. Men det gick! Förra helgen var vi faktiskt i Göteborg tillsammans med mina vuxna bonusbarn och deras kusiner. Och jag orkade fantastiskt nog med tågresan, de lugna middagarna och filmerna. Massor med bra filmer, som jag såg i biosalongerna. Med medicin och sköna biostolar lyckades jag trotsa värk och trötthet. Vila på tågresan dit och hem och skön sömn i skön hotellsäng gjorde också sitt till. Det blev en underbar kulturinjektion i ett ganska lugnt tempo. Det gav mig en kick och var roligt! Jag distraherade mig från mina orostankar och fick påfyllning i form av härliga berättelser.

Om jag tänker efter framåt från nu, vad vill jag? Jag har tänkt att jag skulle vilja se norrsken. Så vi har tittat på en resa till Abisko med övernattningar och linbana och guide till en höjd där man ska se norrskenet särskilt tydligt. Nattåg upp och flyg tillbaka. Men det blir onödigt dyrt och tänk om det bara snöar och blir besvärligt. Tänk om det inte är klar väderlek den helg vi bokat, då syns inte norrskenet. Tänk om jag fryser och fryser och får mer värk ...

Nej. Det blir inte av. Jag kan leva utan norrsken. Vi bokar en smålandsresa till barn och barnbarn istället. Och en biltur får det bli till mina föräldrar. Hoppas på att kunna åka till Öland i påsk och träffa mina svärföräldrar och alla släktingar och vänner där. Kanske kan vi resa till Malmö och fina släktingar där senare i vår. Och ska vi klara av en resa till Berlin också? Allt under vårterminen. Jag vet inte alls, men hoppas på att det ska gå.

Och vardagar och helger då vi inte kan resa ska det vara blommor och god mat. Vila och vänlighet. Värme och glädje. Jag lyssnar på böcker, ser filmer och försöker njuta. Ja det blir bra!

Nu håller jag tummarna att allt det roliga vi planerar ska bli av. (Vi har ju ingen aning om det blir behandlingar, vila och sjukhus istället.) Kanske kanske kan det gå ....

Hur det än blir vill jag ha lite guldkant varje dag! Eller som Karlsson på taket säger: "Roligt vill jag ha, annars är jag inte me".

Jag äter sedan många år mycket grönsaker och fisk, men inget kött. Det har känts bra för mig att äta så nyttigt jag kan. Men allt kan bli bättre. Och ännu godare!

Jag använder mig av ny kunskap och nya recept. I helgen bakade jag ett gott fruktbröd och en efterrättskaka på bland annat dinkelmjöl istället för vetemjöl. Jag ska i möjligaste mån försöka undvika vanligt vetemjöl och mejeriprodukter. Hoppas må bättre i magen och bli piggare av det.

Apropå mat som man ska bli pigg av har vi festat på röd smoothie gjord av lingon, hallon, bananer, tranbärsjuice, vatten och solrosfrön hela helgen. (Nästa gång ska jag boosta med nyponskalspulver också).

Idag blev det grön smoothie (grönkål, ruccola, solrosfrön, avocado, ingefära, gröna ärter, surkål, vatten) till middag. När jag har mer hemma kan det dessutom vara selleri, gurka och kiwi i. Härligt!

Nu innan jag somnar dricker jag en kopp ingefäraté med gurkmeja. Jättegott!

Hoppas att kroppen får sig ett lyckorus av den nya kosten. Jag behöver allt jag kan få för att försöka mota tröttheten. Önskar så att värken i rygg och bröst kunde gå över. Med värktabletter blir det drägligt, men usch så trött jag känner mig. Har svårt att hålla ryggen rak. Kanske är förklaringen att jag inte styrketränar? Jag promenerar alltid en halvmil eller mer per dag, men det räcker tydligen inte.

Jag försöker praktisera avslappning och andningsövningar. Och en stunds qigongövningar varje dag börjar jag med nu igen. Det behövs för att göra mig lite smidigare om inte annat.

Idag har vi haft två barnbarn (och deras föräldrar) i huset. Dagen har varit fylld av pyssel, mat, glögg och pepparkaksbak. Och lite läsning av bok innan de åkte hem.

Jag har varit lite låg på sistone, men det känns bättre nu. Jag fick sådan peppning av svägerska och svåger i helgen när vi träffades. Och jag blir glad av mina arbetskamrater och fina grannar som muntrar upp mig på alla sätt. Idag kom ett härligt vykort som fick mina mungipor att dras uppåt. :-) Tack! 

Nu har vi gått in i den mörkaste tiden på året. November fram till mars kan verkligen vara jobbiga månader, ofta ofta grått och mörker, även om det finns undantag, som den mysiga julen och en och annan solig skidtur mitt i vintern över snötäckt åker. Hela kroppen skriker att den vill sova och gå i ide, men jag försöker släpa mig fram i dimman, vända humöret och hitta orken.

Idag lyste i alla fall solen en stund när jag satt på tåget mot stan och då kändes det bättre. Jag jobbade eftermiddag och fick lite ork och energi till sist. Jag gillar ju mitt jobb och vill kunna vara positiv på jobbet.

Hoppas nu att den kurator jag ska få träffa på sjukhuset, kan ge mig lite tips på förhållningssätt så jag klarar av min oro och mitt liv som sjuk i (just nu vilande) cancer bättre.

Något som redan har gett mig kraft och glädje är att jag fått besked att jag i december ska få delta på en rehabvecka för cancerpatienter. Det är Cancerrehabfonden som ordnar detta och det känns så bra! Jag tror verkligen att jag behöver det nu.