Igår hade jag många samtal med olika personer på sjukhuset angående min kommande operation i Frankrike och allt som ska ordnas inför den. Det tar på krafterna att försöka bringa ordning i virrvarret med alla detaljer som uppstår kring resorna som ska planeras. (Fortfarande vill jag ju hellre opereras hemma i Uppsala, men mitt landsting vill hellre skicka iväg mig utomlands.) Jag fick också prata om hur jag mår fysiskt av medicinen och ska prova en till medicin för mina obehag i matstrupen och magmunnen när jag sväljer. Det är ju bra.

På eftermiddagen kände jag att jag behövde göra något roligt för att inte deppa ihop, så då åkte jag iväg med min hund och hälsade på en vän som också har hund. Hon bor i utkanten av stan, nära fin natur och vi gav oss ut och gick på fina skogsstigar och över åkrar (i kanten) där vi inte gått förut. På halva vägen stannade vi i en vacker park och vilade i skuggan under en gammal ek. Det blev en skön dag mitt i allt fixande. Min hund fick springa lös och njuta och jag fick en energikick av promenaden. Ibland orkar jag gå nästan som tidigare, innan jag fick cancer, men visssa dagar måste jag vila mig bara efter en kort sträcka.

Energin kommer och går. Dels är det cancern som tröttar, dels medicinen. Många vilostunder per dag gör att krafterna räcker bättre. Och så hjälper det att göra något roligt! 

Det här med att blogga om sjukdom och elände, det är verkligen att balansera på lina. Ska jag skriva för att trösta mig själv eller ska jag tänka på att andra läser? Det är inte särskilt snyggt att inför andra vältra sig i självömkan och förmodligen hjälper det inte ens en själv att fastna i sorgen. Men å andra sidan hjälper det inte att gömma alla känslor heller. Att få känna sig ledsen en stund kan väcka behovet att göra något åt situationen.

Idag har jag lyssnat på P1, som vanligt. Jag gillar berättelser om andra människor - hur de tänker och resonerar. Det kan jag få från skönlitteratur, men också från program som till exempel "Oförnuft och känsla", "Radiopsykologen", "Sommar i P1" och "Sommarsamtalet". Malin Berg intervjuades idag i "Sommarsamtalet".  Hon pratade om att inte lägga sitt liv i andra människors knän, utan att använda sig av vredens kraft. Att agera utifrån vad man vill uppnå - inte med hjälp av sorg eller aggression, men med hjälp av sin inre kraft. Att välja aktivt och inte göra sig till offer. Lyssnar man på hela hennes historia, förstår man hur hon resonerar.

Jag tänker att det är en övergång som ska passeras - man går via sin litenhet in i styrkan. Det kan ta tid att hitta sin styrka och kraft, men den kommer till sist när man behöver den.

"Vimmelmamman" - Lotta Gray - kommer att medverka i TV4 imorgon bitti, tisdag den 24/7 ca 8.15. Hon har också opererats för tarmcancer, sedan fått metastaser och behandlats och opererats för att till sist bli friskförklarad.

Lotta har fått många priser för sin blogg, bland annat Tarmcancerpriset 2009, som hon delade med Haile Mahteme. Hon har verkligen betytt så mycket för andra när hon bloggat om sin cancer och sitt liv.

Här är hennes inlägg idag.

Jag ska titta på henne i Nyhetsmorgon i TV4 imorgon.