Linda Walkin

29 november 2014 22:04

Hej så härligt att höra att du får påfyllning av energi från många håll, det kan nog verkligen behövas, så sug åt dig utav den fina energin! Det var så härligt att få träffa dig för en tid sedan och pratas vid lite och ge dig en kram, måste vara en märklig, jobbig och otroligt tuff känsla att veta att man har en allvarlig sjukdom och med allt vad det innebär samtidigt som man parallellt vill leva som vanligt och med allt vad det nu innebär. Jag måste säga att du är fantastiskt stark och det skiner så om dig och dina texter så det ger mig energi:) Jag tycker att du verkar göra det bästa av situationen, vila, jobba, skratta, gråt, lev, ha roligt, fundera, samla energi ifrån allt du bara kan, umgås med massa härliga människor, skriv av dig osv osv. Nu verkar ju solen vilja titta fram mer och mer och den energin behöver vi nog alla! Var rädd om dig och din fina familj. Ha en härlig första advent! Kram Linda m fam

Helena Lundbäck

29 november 2014 23:34

Tack finaste Linda! Ja jag tror att du förstår en hel del av det jag beskriver.
Du är så strålande och jag kände verkligen att det var fint att få träffa dig häromsistens. Kanske är det så att vi människor som prövats och prövas av sjukdom, kriser eller sorg kan ge varandra så mycket ljus bara genom att se varandra och lyssna. Jag blir jätteglad av dina fina ord och nu vill jag önska er en fin advent och jul också! Ha det så bra hela familjen. Kramar till dig!

Maggan

30 november 2014 13:00

Hej Helena. Jag tror att det är för att du är den du är, så ärlig, ödmjuk och du beskriver alla känslor på ett så ärligt sätt,att det är därför du får allt tillbaka från dina medmänniskor. Alla känslor, både sorgsna och glada, för man måste också känna de ledsna känslorna i en kris och efteråt känns det oftast bättre. Och där bakom molnen finns solen och tittar fram när man minst anar det. Det är för din uppriktighet i en svår tid i livet som jag uppskattar din blogg så. Så Tack...Ha en fin adventstid. Nu kommer ljuset efter det mörka november. Kram från Maggan

Helena Lundbäck

30 november 2014 20:18

Jag försöker vara ärlig mot mig själv och mina känslor, men det är inte alltid lätt. Ibland kommer jag på mig själv med att styras av mina tankar om hur jag tror att andra tänker om mig och hur jag ska vara ... Och den strängaste fienden är mina egna tankar när jag tar ner mig själv för det jag känner. Men jag har blivit bättre med åren på att låta mig vara som jag är.

En gång sa en terapeut till mig att jag inte ska värdera allt jag känner utan bara notera vad jag känner. Och acceptera det. Sedan kan jag välja hur jag vill agera. Det är kanske ett bra sätt.

Tack för alla dina kloka kommentarer Maggan!!! Och tack för att du och så många vill läsa min blogg!

Ha en fin adventstid du med!