Som tur är varierar måendet med dagarna. Idag har jag bara lätt illamående och klarar mig fint. Det är sista dagen med cortison (24, 16, 8, 6 resp. 4 tabletter har jag ätit senaste dagarna). Imorgon får jag nöja mig med Primperan om jag mår illa. 

Det har har varit en underbart vacker, skön och solig dag efter gårdagens regn. den första sommardagen! Vi har varit i trädgården mest hela dagen, haft spontanbesök av vänner och klippt gräs och rensat lite. Jag har vilat i hammocken och lyssnat på talbok också. Skönt. Det är min nya hobby att lyssna på böcker. Jag läser jättemycket igen på så vis och det är jag så glad över.

Fredag till lördag hade vi besök av en mycket kär vän som vi känt i 25 år. Härligt! Vi gjorde en utflykt tillsammans till fina Gysinge och tittade på vackra miljöer och saker. Här hemma är det alldeles ljuvligt vackert nu också. Aklejorna, lupinerna, alliumlökar och löjtnantshjärtan blommar och alldeles snart spricker pionernas knoppar ut i sin fantastiska blomning. Svensk försommar är enastående vacker! Det kan vara ide att påminna sig om hur bra man har det som får njuta av den.

Passar på att påminna om en dagsvers eller dikt som jag tror att "Kajenn" ellet möjligen Alf Henriksson skrivit:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
Och detta är den första
När solens lopp till ända tar
Då har du nittionio kvar
Och någon blir den största

Giv noga akt på var du står
I morgon blir med ens igår
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
Är hundra sommardar per år
I morgon är den andra!

Det är underbart vackert väder och naturen är ljuvlig nu. Jag njuter av allt jag ser och tycker bara att det är trist att jag inte orkar gå lika långt och fort som jag brukar. Jag blir trött av minsta lilla promenad. Men visst går jag ut varje dag, för det måste man ju tack och lov, när man har hund. Och snälla Valle går sakta nu när jag inte är lika rörlig.  

Idag tog jag med en kasse och plockade häggblomsklasar i skogen. Sedan gjorde jag en sats häggblomssaft. Den ska stå till sig några dagar och sedan får vi njuta av den ljuvliga smaken.

Här är receptet:

Häggblomssaft

50 st häggblomsklasar
3 st citroner
1,5 liter vatten
1,5-1,7 kg socker
50 g citronsyra

Klipp bort skaften på blomklasarna. Tvätta och borsta citronerna i varmt vatten. Skär dem i runna skivor. Täck över blomklasarna med citronskivorna.

Koka upp vatten och rör i socker och citronsyra. Välj den mindre mängden socker om saften ska förvaras kort tid eller frysas. Häll den heta sockerlagen över citronskivorna och blommorna. Täck krukan med en tallrik. Låt saften stå på sval plats i 3-4 dagar. Rör om några gånger per dag. Sila saften och häll på flaskor eller burkar.

Det här med sjukdomsbegreppet är ju spännande. Hur sjuk är jag egentligen just nu? Och hur frisk är jag? Det är ganska intressant att tänka på. Jag kommer förmodligen att dö av min sjukdom, men jag känner mig fortfarande relativt frisk. Mer frisk än sjuk. Utom när jag glömt ta värktabletterna i tid eller har svårt att sova för det obekväma trycket i bröstkorgen.

Om jag hade haft magsjuka eller influensa skulle jag känt mig mycket mer sjuk. Men allt har sin tid. Cancerdiagnosen är ingen entydig sjukdomsbeskrivning. Det finns många olika faser att gå igenom. Tids nog får man veta vilka faser som blir aktuella. Ingen ide att ta ut nåt i förskott.

Jag får många roliga, tröstande och kärleksfulla kommentarer av er som läser här. Tack snälla! Så mycket mer hoppfull jag känner mig, när jag får höra att det finns personer med obotlig cancer, som fått ända upp till 12 års livsförlängning med cellgifternas hjälp. Fantastiskt! Och så full i skratt jag blir när jag hör begreppet "dödspolare" om cancerkroniker som ska på rehabvecka. Härlig humor mitt i eländet!

Idag har jag också pratat med några av mina fina kollegor när jag var på jobbet. Jag känner mycket värme och kraft från dem. Det hjälper mig att känna mig mer "som vanligt".

Efter en iskall natt och morgon, svängde temperaturen till sommarvarmt på tidiga eftermiddagen. Valle och jag satt en stund på uteplatsen och lapade sol, efter dagens långpromenad. Och på kvällen hälsade jag på min granne en stund. Små värmande vardagsstunder.

Imorgon är det fredag igen och det vackra vädret ska visst fortsätta! Bra det!

Det är så många, så många som blir ledsna, rädda, oroliga och chockade när man blir sjuk i cancer. Och särskilt när cancern inte längre går att bota. Jag tror att det är bland det värsta vi kan tänka oss. Att behöva avsluta sitt liv i cancer. Och att förlora våra vänner, våra kära, våra barn, våra föräldrar, våra syskon ....

Det jag fått veta nu är att min cancer inte längre går att operera. Och det skrämmer många runt mig. Även jag pendlar mellan oro och lugn. Men jag lever ju fortfarande! Även om jag inte vet hur länge jag får leva eller hur det kommer att bli framöver. Jag vet inte och kan inte svara på hur jag ska må när jag behandlas med cellgifter. Går det att krympa tumörerna? Går det att stanna upp förloppet? Kommer jag att få några eller många månader? Ett eller flera år?

Förmodligen går det inte att svara på i förväg. Jag måste lita på att jag får den bästa vården och att alla gör vad de kan för att hjälpa mig. Mer vet jag inte. Jag får bara möta det som blir.

Det jag vill är att försöka behålla det friska i mig så länge det bara går! Jag vill inte sjunka ner i sorg och depression och ta ut allt elände i förtid. Jag vill träffa mina barnbarn och spela kort med dem och läsa för dem och grädda pannkakor till dem. Jag vill skratta med mina barn och mina vänner. Jag vill njuta av våren och se hur livet spirar och spritter och sprakar. Jag hoppas att jag orkar med att verkligen leva och uppleva hela vägen fram.

Idag har jag pratat med en sköterska på Onkologen på Akademiska sjukhuset, och vi bestämde att jag får vänta med den första cellgiftsbehandlingen till efter påsk. Det är jätteskönt! På så vis får jag påsklov med en stor del av familjen och våra "sambor" på Öland i sommarhuset. Det tror jag blir bra för oss alla.

Jag vill inte att jag och alla omkring mig ramlar ner i sorg-hålet nu.

Det är inte dags för det ännu!  

Vårkramar till er alla!   

"Kanske kommer vi alla att få cancer, förr eller senare." Så sa min vän och släkting idag när vi pratade i telefon. Och det verkar nästan vara så. Det viktiga är att man upptäcker sjukdomen i tid och får behandling i tid. Och ibland måste vi bråka för att få behandlingen, det har många fått erfara med dagens sjukvård.

Men dagens sjukvård räddar också många! Det är fantastiskt att vi kan få så avancerad behandling och att så många till och med blir botade!

Jag har flera nära vänner och kamrater som också blivit sjuka och behandlats. Och många som liksom jag fått en massa extra tid att leva på och glädjas åt.

En kväll häromsistens satt jag med några vänner och vi tog fram en kortlek med "änglakort" för att fråga om framtiden. Jag ville veta hur jag skulle förhålla mig till min hälsa, för att få behålla den. Mitt svar kom från ett kort med en ärkeängel. Det löd ungesfär som så att jag skulle lämna över det till änglarna och att jag inte alls behövde tänka mer på det. Det kändes befriande för mig. Nu kan jag bara leva på och behöver inte oroa mig. De andra som tittade i änglakorten fick också bra svar. Det var en positiv kväll.

Jag berättade om den där kvällen för en arbetskamrat som också drabbats av sjukdom och idag när jag kom till jobbet låg ett paket på mitt skrivbord. När jag öppnade det fann jag en ängel. Den hänger i mitt fönster nu och vakar över mig och alla andra som drabbats av sjukdom. Tack fina arbetskamrat!

Imorgon ska jag träffa en annan vän som just nu kämpar för livet med sin sjukdom. Jag hoppas av hela mitt hjärta att behandlingarna hon får kan hjälpa henne. Och till henne ville jag ge alla världens änglar!

Det är svårt att veta hur man ska hjälpa den som fått cancer. Hur man förhåller sig, lyssnar, står bredvid, pratar, finns där. Här är en liten film från Ung Cancer, om hur det kan kännas att ha fått cancerbesked.

Lämna mig inte!

Ibland blir jag kontaktad av människor som hittat till Upsala Cancer Clinic genom min blogg. Och på så vis kunnat få tid för bedömning hos specialisten Haile Mahteme. Det känns bra att veta att bloggen kanske gör nytta och hjälper till att informera människor med cancer i bukhinnan, om var man kan få den bästa hjälpen som finns i landet. Alla sjuka är verkligen värda att få den bästa vård som finns!

Jag känner så mycket med er alla som drabbas och svarar gärna på konkreta frågor där jag kan något eller vet något genom mina egna erfarenheter med min cancersjukdom och mina sjukhusvistelser. Men jag kan däremot inte hjälpa till personligen med stöttande samtal. Jag har tyvärr inte ork eller tid att hjälpa människor som sörjer sina bortgångna och vill att jag ringer för att prata och trösta. Jag hoppas att ni som ber mig om detta förstår att min ork är begränsad.

Hoppas att ni hittar bra vänner eller professionella att samtala med!

Det finns hjälp att få på olika ställen, t ex på Cancerfondens webb. Där kan man mejla in sina frågor eller ringa för att få information och stöd. Vardagar kl 9-13. Telefon 020-59 59 59.

Det blev en fredag med sovmorgon, promenad med Valle och sedan en shoppingtur, som varade hela eftermiddagen. Ja, jag kände att jag måste ut och se andra människor och inte bara sitta hemma. (Som sjuk behöver man få känna sig lite frisk också, även om det kostar på ...) Och sist en lugn hemmakväll i soffan.

Det där med att hålla kontakt med andra människor tror jag är riktigt viktigt för välbefinnandet och tillfrisknandet. Själv hämtar jag kraft från min fina familj och mina goda vänner. Och att blogga och läsa andras bloggar, kan också vara ett bra sätt, när man inte har möjlighet att träffa människor IRL. Idag följer jag bara några få bloggar, men i en period tidigare i mitt liv hade jag många bloggar som jag läste och många bloggvänner. Då var bloggandet och alla kontakter och nya vänner som det gav, i stort sett det enda jag orkade med. Nu blir det inte lika mycket tid över till bloggandet, men jag behöver ett ställe där jag kan skriva och reflektera över vad som händer i mitt liv och jag blir väldigt glad för alla kommentarer jag får här på bloggen. Det ska ni veta!

För några år sedan hade jag många filosoferande bloggvänner och hundbloggarvänner. Nu när jag fått cancer och varit sjuk, har jag tittat efter bloggare med liknande diagnoser som jag. Och kanske är det så att man får större förståelse för hur det är att vara sjuk genom att följa en bloggare som också är sjuk och se hur han eller hon tacklar sin situation. Det kan vara stöttande, men det kan också ibland vara sorglig läsning. Sedan är vi ju alla olika och har olika intressen, så det kanske inte alltid är så att man "passar ihop" bara för att man har samma diagnos, men det finns verkligen många bloggar att välja bland, så chansen är ändå stor att hitta en eller två som passar.

Hur hittar man bloggarna då, kanske någon undrar. Dels kan man googla efter bloggar om vissa ord, uttryck och ämnen, dels kan man leta i länksamlingar. På Cancerfondens sida finns många länkar till bloggar. På Mag- och tarmförbundets länksida kan man också hitta några bloggare (där finns jag själv med nu också). Och så kan man titta i bloggarnas egna länklistor.

Tänk vilken stor värld detta är! Att vi kan få kontakt med varandra så lätt!

Bra det så att man inte sitter ensam och sörjer.