tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Om biverkningar, cellgifter och behandling

Av Helena Lundbäck - 8 juni 2015 20:35

  Torsdag till lördag hade jag en cytostatikabehandling. Jag mådde illa under själva behandlingen, men kunde häva illamåendet med medicin. Det har gått bra efter detta också hittills. Får se hur det går nu i veckan. (På bilden poserar jag i Furuviksparken ...)


Men vilken härlig helg vi haft! Två av våra barnbarn har varit på besök och ena dagen hjälpt oss med trädgårdsjobb och matlagning och dukning. Och vi har myst med att leka och läsa böcker med dem.Och den andra dagen åkte vi till Furuvik och såg på alla djur, de red på ponny, det blev många karusellåk + några andra aktiviteter och så presenter, pannkakor och grädde, glass och sockervadd ...

"Det var den bästa helgen i hela mitt liv", sa det ena barnbarnet och den andra var minst lika nöjd.

Vi med! Kul att få se dem så glada. (Klicka på bilderna så syns de tydligare!)
        
Idag har jag sovit på soffan hela eftermiddagen och sedan några timmar efter vi ätit. Jag håller på att fasa ut kortisonet och är så trött. Nu ska jag snart hoppa i säng på riktigt. Imorgon blir det röntgen. Strax före midsommar röntgenbesked, läkarbesök och beslut om hur det blir med behandlingar i sommar. Jag hoppas på en behandlingsfri sommar.

Av Helena Lundbäck - 22 maj 2015 16:51

 

På väg till Akademiska sjukhuset tog jag denna bild på färgsprakande tulpaner i Stadsträdgården i onsdags. Och jag kände mig ovanligt stark den här gången. Men vilken otur då att kroppen skulle reagera med kräkningar och starkt illamående. Trots att de gav mig en reducerad dos cytostatika. I två dygn har jag mått riktigt dåligt och nu har det äntligen vänt. Jag har fått i mig lite mat och orkat vara uppe på benen.


Om jag dessutom drabbas av diarréer den här omgången, vet jag inte om jag klarar av ytterligare en behandling före sommaren. Det tar på krafterna. Jag får prata med läkaren om det.


Vi ska få besök av Peters föräldrar (mina svärföräldrar) denna helg och jag hoppas hålla mig pigg.


Önskar er alla en bra helg!


Av Helena Lundbäck - 9 maj 2015 11:58

Det är viktigt att inte sluta leva, trots att en har en dödlig sjukdom. Tiden kommer ju till en, dag för dag, och den ska vi ta emot och använda på bästa sätt. Inte ockupera den med sorg, utan även ge plats för glädje!

Jag är rödrosig (mer eller mindre, beroende på hur länge sedan jag tog mitt kortison) i ansiktet och ser så pigg och frisk ut. Trots att jag känner mig så trött och sjuk. Vilar mig så mycket jag kan, men har också haft barbarn på besök i går kväll, över natten och i dag på förmiddagen. Vilken glädje!

Om en stund ska jag till sjukhuset och plocka bort pumpen som jag fått cellgifter från sedan i torsdags. Sedan får jag vara utan pump i en och en halv vecka tills det är dags igen.

Solen skiner men det blåser. Ha en skön lördag alla friska och sjuka!

Av Helena Lundbäck - 6 maj 2015 17:27

Sådär. Nu sitter jag på bussen hem efter att ha varit hos läkaren på Onkologen. Vi pratade om det senaste röntgenresultatet och diskuterade hur framtiden ska bli. Cellgifterna verkar ha motat cancern en del, så det finns anledning att fortsätta med tre behandlingar till innan midsommar. Jag hoppas att jag ska orka med dessa. De ska sänka styrkan på vissa ingredienser i hopp om att jag ska slippa reagera med diarréer.

Det som är bra är att metastaserna inte har vuxit och att vätskan i lungsäcken minskat. Det som oroar lite är att det tillkommit en "sclerotisk skelettstruktur" i bröstbenet. Vad det är exakt kunde läkaren inte svara på och hur den och övrig cancer i kroppen ska reagera på tre behandlingar till, får vi se vid ny röntgen i juni.

Så då hoppar jag upp i cytostolen igen imorgon och hoppas på att jag ska få en fin behandlingsfri sommar.

Av Helena Lundbäck - 22 april 2015 14:28

Biverkning eller smitta? Jag vet inte, men hjälp så utmattad jag är efter senaste dygnens diarréer. Jag är
Inte frisk än och ringde därför till Onkologen. Vi beslutade att vi måste ställa in morgondagens behandling. Jag måste vila och må bättre innan det går att behandla mig igen.

Å vad jag hoppas att jag ska bli bättre snart. Det här är ingen hit.

Av Helena Lundbäck - 15 april 2015 20:09

Det grönskar så sakta, men fortfarande har värmen inte kommit. Idag tittade i alla fall solen fram en stund när jag gick ut med hunden. Jag sover stora delar av dagarna, eftersom jag knappt kan hålla mig vaken. Denna omgång med cellgiftsbehandling har tagit på krafterna. Ändå är jag väldigt bra smärtlindrad, så det är jag glad för, men alla små sår i alla slemhinnor irriterar och jag känner mig snorig, sjuk och infekterad. Och trött som sagt.


Det är säkerligen svårt för andra att förstå hur jobbigt det stundtals är, eftersom det mellan trötthetsstunderna också kommer dagar eller timmar av ork. "Du ser ju så pigg ut", får jag ofta höra. Eller: "Men när vi sågs mådde du bra". Javisst. Jag är tacksam för att jag får må bra, stunder eller ibland hela dagar, men det är ändå nedbrytande och tröttande att ständigt känna sig sjuk och att dessutom inte veta när det ska slå till och bli värre.


Jag behandlas varannan torsdag till lördag och under en fjortondagarsperiod hinner jag må både dåligt, lite bättre och till sist ganska bra de sista dagarna före ny behandling. Kortisonet ger mig energi och motverkar illamåendet i början av perioden. Då ser jag också rosig ut på kinderna. Sedan kommer den stora tröttheten och alla biverkningar. Jag försöker ändå hitta aktiviteter som kan lyfta mig varje dag. De dagar då jag mestadels sover handlar det kanske bara om att orka lyssna på inläst bok en stund och en annan dag kan jag träffa någon vän.


Imorgon ska jag packa en väska med mediciner och ta tåget och hälsa på mina föräldrar. Jag känner att jag vill hinna med att sitta ner med dem och prata och umgås.


Ha det fint i aprilvädret!


Av Helena Lundbäck - 9 april 2015 13:34

Jag har nu passat på att roa mig i påsk, träffa vänner och familj och att göra så mycket som möjligt som får mig att må bra. Igår kväll var jag till och med på Katalin i Uppsala och såg Özz Nujen och några andra ståuppkomiker. Himla kul! Och jag är så nöjd att jag fortfarande kan göra saker de dagar jag inte är dålig. Då vilar jag först för att orka med någon rolig aktivitet senare på dagen.

Men sedan kommer behandlingar och vilodagar. Varannan torsdag åker jag till onkologen på Akademiska sjukhuset för cellgiftsbehandling. Cellgifterna ska förhoppningsvis stoppa tillväxten av de cancermetastaser jag har i lungsäcken och i bukhinnan. Det är inte möjligt att de helt försvinner men de kanske slutar växa. Jag stannar några timmar på dagvårdsavdelningen där jag sitter i en stol kopplad till pipande apparater och får mediciner och cellgifter in i kroppen. Sedan får jag med mig en cytostatikapump hem, som pumpar in mer cellgifter i två dygn ytterligare. På lördagen tas den bort och jag fortsätter äta kortison under några dagar.

Biverkningar kan bli illamående, trötthet, rinnande näsa och ögon, svårighet att fokusera med ögonen, förstoppning, sveda, munsår, diarré, känslighet för ljud och diverse andra besvär.

Ingen vet hur länge kroppen orkar ta emot behandlingarna, men vi fortsätter med dem så länge det går. Idag ska jag få min tredje behandling och tanken är att jag om några veckor efter den fjärde behandlingen ska röntgas. Då kan vi jämföra röntgenresultatet med röntgen som gjordes innan behandlingarna startade och se hur cellgifterna har verkat. Om det verkar meningsfullt och kroppen orkar kan jag sedan få ytterligare fyra behandlingar fram till midsommar. Detta är planen.

Nu försöker jag slappna av där jag sitter med min kaffekopp och behandlas bland ett gäng äldre kvinnor och män som pratar högt och mycket med varandra. Själv vill jag inte delta. Förmodligen kommer jag snart att somna.

Och den som lever får se hur det går med alltsammans.


Av Helena Lundbäck - 31 mars 2015 23:56

Somnar, ögonen rinner, näsan rinner, händer och fötter svider och jag mår så illa ... Å. Hur trist kan det bli! Både att ha alla dessa biverkningar och att skriva och berätta om dem. Men det blir som en blockering. Svårt att ta sig utanför det uppenbara obehaget. Jag skulle vilja känna ro att tänka intressantare tankar, leta meningar med livet och njuta av glädje. Men ...

Idag har jag i alla fall sorterat bilder på datorn, när jag inte sovit. Gjort urval av alla sparade bilder och markerat vilka jag ska beställa som fotokopior. Det blir många bilder, då jag inte beställt bilder på hela sex år. Så snart blir det roligt i alla fall, när jag ska klistra in alla i nya pärmar. Det känns viktigt att ordna upp allt.

Om jag klarar av det är det meningen att vi ska fira påsk tillsammans med stora delar av familjen. Det brukar vara mycket roligt. Önskar oss alla en trivsam påsk!

Bilden är på mina två äldsta barn för länge, länge sedan när de var små.


Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards