Nu har jag träffat läkaren på Onkologen. Hen är mycket nöjd med röntgenresultatet och med provsvaren som visar att tumörmarkören sjunkit så mycket i värde. Cytostatikan + Avastinet har gett effekt! Det är bara att hoppas att effekten håller i sig länge!

Hen tror inte att skelettmetastaserna har ökat. Det som syns på röntgen kan vara en reaktion som har med läkningen att göra, tror hen istället..
Jag visade knölen som syns under huden och vi får hålla lite koll på vad som händer med den. Men annars är det bara positiva resultat rakt igenom! Nu kör vi vidare med nya behandlingar!

Och jag tänker att jag ska sluta deppa och ställa om mig. Jag ska återigen tänka att jag har tur, att det är skönt att medicinerna har effekt och att jag lever! Varje ny dag är en gåva och jag lever!

En dag ska jag dö, men alla andra dagar ska jag leva!

Idag har jag varit och röntgat mig på Akademiska sjukhuset igen. Lungor, bröstkorg, mage, buk ... Nu gäller det, har cancern vuxit vidare sedan det förra stora röntgentillfället den 9 november, eller har de fyra behandlingarna som gjorts sedan dess, lyckats stoppa tillväxten och kanske till och med fått den att minska?

Jag är så klart nervös. Jag får en blandning av Avastin+ Irinotecan + 5FU (Fluorouracil). Vi har dragit ner styrkan lite på cellgifterna för att jag ska slippa de värsta biverkningarna. (Det har visat sig att jag är känslig och får lätt kräkningar och diarréer som biverkningar.) Men hur det gått med spridningen av cancern vet vi inte ännu. Jag har röntgats en gång ytterligare under denna tid, den 24 november, då jag hade värk i högra delen av bröstkorgen. Då misstänkte man eventuell blodpropp, men det var som tur var inte fråga om det. Då hade jag bara lite vätska i lungan, men inget alarmerande. "Högersidig pleuravätska i måttlig mängd, knappt 4 cm, med intilliggande atelektas. Liten apikal atelektas i vänster lunga. (Detta med vänster lunga verkar vara något nytt ...  min anteckning) För övrigt inga förtätningar. Venport till höger på bröstet, med spetsen vid höger förmak. Skelettmetastasering, känd sedan tidigare. Inga kotkompressioner i undersökt område"

Det var meningen att jag skulle starta behandlingar med cellgifter och Avastin den 26 november, men då mådde jag så illa och kräktes, att jag fick vänta till den 30 november istället. Nu har jag alltså behandlats fyra gånger med den gången inräknad (30/11, 14/12, 28/12 och 11/1).

Förutom metastaser i lungsäcken har jag metastaser i skelettet: "i distala sternum motsvarande en sklerotisk föreändring med lite bendestruktion, i anslutning till costovertebralleden av costa 11 till höger och i brosket av costa 4 till höger i anslutning till sternum vilket motsvarar en förkalkad lesion. Samtliga är förenliga med skelettmetastaser". Jag äter dagligen ganska stora mängder morfin, främst i form av Dolcontin och jag har strålats i skelettet i höstas i september, vilket hjälpte till att ta bort den besvärligaste smärtan i skelettet. Jag har också kvar den metastas som sitter i bukhinnan mellan lever och diafragman. Den har stoppats upp av alla behandlingar, så den tycks inte ha vuxit sig större. Tyvärr har det senast uppkommit cancer i levern.

"DATORTOMOGRAFI BUK: Förkalkad metastas subdiafragmalt är oförändrad men däremot har tillkommit en 12 mm stor metastassuspekt hypodensitet i leversegment 4b. Oförändrat status i övrigt. SAMMANFATTNING: Progress av skleros och nytillkomna sklerotiska metastaser i sternum. Nytillkommen metastas i leversegment 4b". (Anteckning från november).

Det är lite svårt att jämföra olika anteckningar, då de gjorts av olika röntgenläkare och ibland vid kontraströntgen ibland vid PETundersökning med kontrast. Ännu inga svar från dagens undersökning och jag måste också diskutera svaren när de kommer, med min onkologläkare, innan jag förstår om det är progress eller regress och vad det innebär för fortsatt behandling.

De metastaser jag har nu verkar ganska små till skillnad mot den stora tarmcancertumören jag hade 2011 och framförallt till skillnad mot de basketbollstora metastaser jag hade i bukhinnan 2012. Det svåra nu är att cancern är spridd på så många ställen, i olika "rum" i kroppen. Cancern räknas som spridd och går inte att bota längre. Jag får därför "palliativ vård" med åtgärder som ska få mig att må så bra som möjligt den tid jag har kvar. Hur snabbt det sprider sig påverkar förstås tiden jag har kvar och det verkar vara omöjligt att sia om. Somliga patienter kan leva flera år med spridd cancer, men det verkar ändå vara vanligare att det handlar om betydligt kortare tid.

På sjukhuset får jag var fjärde vecka en injektion med skelettstärkande medicin och tills vidare äter jag kalktabletter; värktabletter (Dolcontin) och tar mina dagliga Fragminsprutor hemma. I samband med behandlingarna får jag också hemma ta stora mängder cortisontabletter av olika preparat (Betapred, Emend). Dessutom går det åt en hel del Primperan mot illamående samt Loperamid mot diarréer. Med detta apotek och dagliga promenader med hunden klarar jag mig hyfsat. Just nu är jag ofattbart trött, men jag lever trots att jag har cancer inne på femte året.

Nu ska jag läsa i mina nya presentböcker och vila medan jag väntar på vidare rapporter att läsa i min journal på nätet. Trevlig kväll önskar jag er alla i den bistra vinterkylan!

Sitter på cytoatatikabehandling igen. Jag har tagit extra Primperan-tabletter och äter en liten smörgås i hopp om att slippa illamående. Jag är trött och somnar nästan. Hela tiden. Jag lyssnar på en bok och har en filt på mig. Här är ganska lugnt på ODA idag. Jag har bara haft tre "rumskamrater" hittills. De andra patienterna sitter i andra behandlingsrum.

Ute skiner solen och på marken ligger lite lite snö. Det är så vackert! När jag blir klar ska jag ringa efter min fina kompis. Hon skjutsade hit mig till sjukhuset imorse och kommer med bil och hämtar mig när jag är klar, så jag slipper vingla ut på egna ben. Det är underbart att ha så snälla vänner!

Vi hade en mycket trevlig och rolig julafton. Efter maten lekte vi alla tillsammans - barn och vuxna. Sedan blev det Kalle Anka, därefter efterrätt och julfika och sist lite fiskdamm. Sedan åkte alla hem utom den familj som bor hos oss. Vi hade julklappsutdelning och en trevlig kväll.

Men kanske åt jag för mycket på julaftonen. Godis är tufft att smälta. Och jag kan tänka att det lätt kan fastna i en opererad tarm. Idag på juldagen hann jag få i mig en kopp kaffe och en skål med fruktsallad, flingor och havremjölk, sedan blev jag dålig. Jag kräktes sex gånger och sov bort hela dagen. Tur då att de andra hade planerat in andra aktiviteter för juldagen.

Hoppas nu att morgondagen blir bättre för min del.

God fortsättning!

Jag sover. Hela förmiddagen sov jag bort och det är väl precis vad jag behöver. Min sömnrytm är ständigt ur lag med påverkan av alla kortisonkurer. På eftermiddagen tog jag en tur på halkiga vägar med Valle. Underkylt regn. Och jag är så snuvig.

Jag tar det lugnt nu. Skriver julkorten klara och lyssnar på musik. Mer orkar jag inte just nu. Mår lite illa av cellgifterna jag just har fått, men annars är det hyfsat ok.

Hoppas att ni har det bra!

Nu är jag inne på min 15:e behandling med Avastin + cytostatika. Imorgon är det dags att ta bort pumpen. Sedan följer tio dagar då jag eventuellt har mycket biverkningar. Min förhoppning är att jag ska må bra igen till julhelgen.

Igår började jag också med en ny behandling: kalktabletter - Calcichew-D3 Citron - som ska tas morgon och kväll samt en injektion med medicinen XGEVA. Den sistnämnda ska jag få på sjukhuset var fjärde vecka. Detta för att stärka skelettet och försöka förhindra benbrott som kan bli smärtsamma. Det är med anledning av mina sklerotiska metastaser i skelettet.

Igår mådde jag illa och fick magvärk, men jag lyckades parera allt med Primperan. Idag fortsätter jag att äta mina höga mängder Betapred och Emend. Allt för att försöka förhindra kräkningar och diarréer. Jag blir uppstissad av kortisonet men annars är det ganska bra ändå just nu. Jag känner mig nöjd och förväntansfull inför julen. Det kommer beställda julklappar på posten och jag sitter och skriver julkort. Allt är ganska gott mitt i alltihopa. Och min hälsena har blivit mycket bättre sedan jag har hårdtränat med övningar jag fått av sjukgymnasten.

Nu ska jag se om jag kan läsa lite innan jag ska sova. Kram på er!

Så där! Idag fick jag skjuts till sjukhuset en mil bort, och där har jag lämnat ifrån mig den tömda cytopumpen som suttit kopplad till mig via min venport under de senaste dygnen. Jag är alldeles fullproppad med Irinotecan, Avastin och 5FU. Min 14:e kur med denna kombination. Det har fungerat tidigare - inte till att ta bort cancern, men till att mota framfarten. Jag hoppas att det ska fungera även denna gång. Vi har planerat in kur 15 också före jul och sedan står två tillfällen till och väntar efter jul. Jag tror att det blir röntgen därefter för att kolla upp om det hjälper. Och så får vi se hur länge kroppen orkar ta emot alla dessa starka mediciner.

Det ger mig jobbiga magproblem. Men jag är fullproppad med andra mediciner också, inte minst kortison som gör att jag inte sover som jag ska utan blir speedad och aktiv trots tröttheten. Smärtan är just nu under kontroll i alla fall och det får jag vara nöjd med. 

Jag längtar efter julen och i år försöker jag njuta av julförberedelserna, där jag går hemma i min ensamhet. Jag började med att binda en krans av material från skog och trädgård. Peter har hjälpt till att hänga upp stjärnor och sätta ut ljusstakar och jag har handlat hyacinter, julstjärnor och andra blommor. Idag satte jag i nejlikor i apelsiner och la på ett fat med stjärnanis och kanelstänger. Det doftar och ser vackert ut. Om jag orkar ska jag baka mer - mjuka pepparkakor, småkakor och kanske saffransbullar. Julkorten är beställda och jag ska sätta mig och skriva om andan faller på. Vi får se. En dag i sänder. Det får bli som det blir. Jag försöker som vanligt att hitta ljuspunkter varje dag och jag är glad de dagar jag slipper att må illa ...

Mellan de jobbiga stunderna finns också plats för njutningar och glädje. I söndags såg vi "En underbar jävla jul" på bio. Mycket bra tycker jag. Filmen var riktigt mitt i prick för vår tids alla fördomar och missförstånd, rolig, tempofylld och välspelad. Min namne Helena (Bergström) som regisserat har verkligen lyckats!

Idag är jag så "speedad" av kortisonet och alla mediciner. Har bakat och tvättat och glömt att vila. Jag kan nästan inte slappna av och "ser syner" på sidorna, som om spöken eller mina skyddsänglar går bredvid mig. Det kan vara "Irinotecanet" eller "Fluorouracilet". Och så rycker det i mig, som om jag somnar i millisekunder. Och jag glömmer vad jag lovat och diktar upp sånt som aldrig har hänt. Rejält trött alltså utan att kunna somna ordentligt. Jag har läst följande om biverkningarna att jag ska se upp om:
"- du känner dig förvirrad eller ostadig på fötterna, får problem med koordinationen i armar och ben, svårighet att tänka/tala, problem med synen/minnet
Detta är allvarliga biverkningar. Det kan hända att du behöver akut medicinsk vård."

Jag tror inte att jag är där än. Förmodligen är det bara trötthet. Ber min man hålla koll på mig.)

Och så känns det som om jag svalt en hel kåldolme som fastnat i matstrupen eller magmunnen. Går och väntar på kräkningar eller diarréer. Tar Primperan när illamåendet blir för stort och behandlar med laxerpulvret och dropparna så att det inte ska bli stopp efter Dolcontinet. Ja det är en balansgång som kan vara svår att gå minsann, men allt är ändå ok.

Nu ska jag lägga mig. I morgon eftermiddag är kuren slut och jag ska få hjälp att koppla loss och lämna in flaskan med resterna på närmsta sjukhus.

Sov gott!