Inlägg publicerade under kategorin Om biverkningar, cellgifter och behandling
Skakig. Det är så jag känner mig efter två dygns konstant illamående. All tid som jag inte varit vaken av illamåendet har jag sovit, helt däckad. Cellgifterna tar hårt på mig, trots all kortison som ska hjälpa mig. Detta är den andra av sommarens behandlingar. Jag undrar hur många jag ska orka med.
Svidande mun, illamående, diarré och värk. Allt detta motar jag med piller, vatten, vila, trädgårdsutsikt, en solstol, sol och vind och ett Sudoko. Ja! Det går att njuta trots att det var nära att jag gav upp nyss. Tack livet och sommaren!
Jasså? Ropade jag hej?
Efter ett illamående kommer ett annat. Och efter ett annat kommer en risig mage ... Så där är det med cellgifter. Nu tung huvudvärk. Sveda i munnen. Och svidande fotsulor ...
Fy vad trött jag är på dessa behandlingar. Men om de kan ge mig lite mer tid att leva på, så betyder det ju så mycket.
Det är skönt när det vänder. Nu har jag klivit upp ur det totalutslagna tillståndet i sängen och hoppas på att få en något så när bra tid fram till nästa cellgiftspärs. Sommaren är underbar och jag plockar också med mig den in att dofta av.
Primperan hjälper mot illamåendet och "Restaurangen" på SvTPlay får stå för underhållningen. Jag har till och med målat akvarell lite idag, så nu finns det hopp igen.
Det blev en tuff omgång för kroppen, sommarens första cellgiftsbehandling. Jag har sovit och mått illa om vart annat. Proppar mig full med tabletter mot illamående. Önskar att jag snart får lugn och ro från smärta och illamående. Denna midsommar blir en trött midsommar.
Hoppas att ni andra har det lite bättre! Kram
Det ska bli bättre ordning på mina fötter. Idag var jag inne i Uppsala igen och scannade fötterna för att få inlägg. Jag har belastat dem fel under lång tid och det verkar vara orsaken till mina smärtor. (Tänk om någon läkare kunde ha sagt det till mig tidigare när jag visat mina fötter och klagat över smärtan, så hade jag kunnat åtgärda problemen för länge sedan.)
Jag ringde till ODA (Onkologiska dagvårdsavdelningen) imorse också och efterlyste kallelser till provtagningar och behandlingar. Det känns bakvänt att behöva "tjata". Nu har jag i all fall fått första tiden för sommarens nya cellgiftsperiod. Jag fick också råd att ta Primperan eftersom jag emellanåt mår illa av smärtan i bröstkorgen.
Vädret har återigen varit fantastiskt. Jag njuter växelvis med att jag gnäller, då smärtan varierar. (Skönt att det inte gör ont hela tiden. Morfinet hjälper tydligen.) Vackrare än så här kan trädgården knappast bli!
Ha en skön sommarkväll!
Om jag slapp ha ont skulle livet vara riktigt vackert. Sommaren är ju så fin! Jag har fått höja dosen på Dolcontinet och även på Morfinet som jag ska ta vid behov. Men jag blir visst inte smärtfri. Det mol på i höger del av bröstkorgen ... Nåja. Ibland mår jag bättre. Tack och lov. Jag träffar familjen så mycket jag kan och det är underbart! Jag ska försöka få en fin sommar trots allt!
Ännu ingen behandlingstid på onkologen. De har så fullt i sommar. Men läkaren sa att hon skulle försöka se till att jag får börja den 22 juni. Sedan är det meningen att jag ska få cytostatika och Avastin varannan vecka igen. Det blir röntgen i augusti. Det är planen.
Nu ska jag hälsa på hos en av döttrarna och träffa hennes nya katt.
Ha en skön kväll!
Nu är det besvärligt! Jag har så himla ont och det tar så på mina krafter. Det är fantastiskt vackert utomhus och det gläder mig så, men jag orkar knappt göra något alls. Stundtals kan jag sitta i vilstolen i skuggan utan att känna smärta, men ganska snart är den tillbaka. Som ett sår i bröstet, som ett tryck över andningen, som genomborrande värk från bröstben till skulderblad - en värk som gränsar till illamående. Och så de förbaskade fötterna som värker och gör det svårt att gå. Det är inte konstigt att jag ständigt är så nära gråten.
Vi var i Sundsvall på lördagen och firade mamma som har fyllt år. Det var roligt att kunna bjuda henne på en fin middag. Peter och min bror och svägerska gjorde jobbet i köket medan jag vilade och tog det lugnt med mamma och pappa. Och det blev så lyckat.
Igår söndag åkte vi hem och idag är det vila som gäller igen för mig. Jag tar mer och mer morfin för att kunna klara av tillvaron. Tur att det finns medicin. Jag oroar mig för att det bara ska bli värre men det finns en liten chans att mota sjukdomen lite till med cellgifter och Avastin. (Jag väntar ju på behandlingstider.) Försöker fokusera på tanken på lindring. Hoppas att sommaren ska bli mestadels fin och inte så tung.
Men det är helg idag och nationaldag. Flaggan i topp, om vi haft någon! Idag ska vi glädjas åt att vi har det så bra i vårt land. Jag inser att vi har tur ändå att vi bor här där vi kan få såpass med hjälp som vi får. Det kunde ha varit betydligt värre. Det får vi inte glömma!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|