Redan klockan åtta lämnade jag blodprov på labbet och det gick bra. Värdena var bättre idag så behandlingen kunde bli av. Så skönt!

Denna gång fick jag ligga i en säng i ett eget rum på Onkologiska dagvårdsavdelningen och det var skönt eftersom jag som vanligt somnade under behandlingen. Jag fick mycket mediciner mot illamående och liksom de föregående gångerna fick behandlingen ta extra lång tid. På så vis mildras biverkningarna.

Jag är så lättad att jag kunde få behandlingen. Jag behöver den så väl! En bukett rosor (gjorda av löv) får symbolisera min lättnad och glädje idag.

Jag har så ont i kroppen och jag är så trött, så himla trött, hela tiden. Och det känns som om jag är sjukare än vanligt. Jag var på provtagningen idag och det visade sig att mina värden inte var ok, så jag ska lämna fler prov på onsdag igen. Jag har för få vita blodkroppar. Om inte värdena är ok på onsdag kan jag förmodligen inte få min behandling då. Och då kan cancern växa fritt ...

Men en sak i sänder! ... Vi får se!
God natt alla!

Helgen har varit fin. Jag har fått besök av vänner och det känns så bra. Men jag är tröttare än vanligt idag, sov till klockan elva. Huvudvärk och snuva ligger ständigt och lurar och jag har fortfarande värk i bröstkorgen, som jag ibland får ta extra morfin för.

Sedan är det fötterna. Jag har idag varit inne på sjukhuset och fått behandling i den vänstra igen och förhoppningsvis var detta den sista gången. Sprutorna har hjälpt, så nu är det bara ytterst lite kärlinväxt kvar. Skönt! Men tyvärr har jag också ont i den högra. Det ligger vätska runt en sena och det ska det inte göra. Jag måste försöka hitta någon fotortoped, och se vad han/hon kan hjälpa mig med. Som det nu är kan jag inte gå långpromenader och det skulle jag så gärna vilja kunna göra!

Nu ska jag vila min stuckna fot.
Ha en fin kväll!

Igår var jag på behandling och idag har huvudet varit tungt, jag har blött näsblod och jag har mått illa. Det blir alltid en rad biverkningar som dyker upp i samband med cellgiftsbehandlingarna. Som tur var har jag inte kräkts, men dagen har ändå flutit bort i sömn och en känsla av "gungning" i mage och huvud.

Framåt kvällen känner jag mig lite bättre. Jag fick nyss också syn på att SVT Uppsala sände det reportage som gjordes med mig för ett par veckor sedan. Det känns alltid konstigt att se sig själv, men också bra att fler som är i min situation, drabbade av en kronisk sjukdom och förmodligen också en tidig död, kan få tips om möjligheten att själv kunna skriva sin egna bok och ge ut den. På så vis kan familj och vänner få ta del av tankar, händelser och minnen hos den som "tar farväl" till livet.

Klicka här så kan du läsa en text och se intervjun med mig på SVT Uppsala: "Jag är lugnare nu inför min egen död" Och på deras webb finns det en filmsnutt ytterligare där jag läser ur min bok "Jag var lång när jag var liten".

Jag fick en kommentar om att jag är så positiv. Det är jag ibland, men sanningen är förstås att det varierar. Då och då är jag riktigt innerligt trött på livet med cancer och orkar inte tänka en enda positiv tanke. Men jag tänker ibland att om jag formulerar mig positivt, så kanske det leder till att jag kan känna mig hoppfull eller glad ändå.

Det finns alltid minst två sätt att se på den situation man befinner sig i. Jag kan till exempel sörja för att jag har haft otur att få cancer, eller jag kan glädjas för att jag fortfarande lever ...

Idag har jag pratat med "min" läkare på Onkologen. Vi bestämde tillsammans att vi ska skjuta en vecka på onsdagens behandling för att få mer tid att återhämta mig på. Jag blir alltså "ledig" hela veckan. Från och med nu ska vi också glesa ut behandlingarna till var tredje vecka i stället för varannan. På så vis kanske jag orkar med cellgifterna och illamåendet bättre.

Visst är det ändå märkligt hur min kropp har orkat!
Först en tarmcanceroperation hösten 2011, sedan 8 (adjuvanta) cellgiftsbehandlingar med Xeloda-tabletter, därefter när mina stora metastaser i buken upptäckts - 4 intravenösa cellgiftsbehandlingar (neoadjuvant behandling) med FOLFOX och därpå den stora bukhinneoperationen med HIPEC i sept 2012. Efter alla dessa behandlingar var jag symtomfri i 1 1/2 år.

Från och med början av 2014 då jag fått återfall med nya metastaser tills nu har jag sedan fått 25 intravenösa cellgiftsbehandlingar med Avastin: Avastin + Irinotecan + 5FU.

Och ärligt talat, efter 2 operationer och 37 behandlingar, mår jag illa! Det är så jobbigt med dessa behandlingar!

Tack och lov har jag bra dagar däremellan.

Sover och vilar. Och i eftermiddag var en sköterska här hemma hos mig och kopplade bort cyto-pumpen. Det är skönt att få hjälp, även om jag denna gång klarat mig bättre än de två förra med måendet. Jag tar Primperan mot kräksimpulserna och det har hittills gått ganska bra.

Ute är det mycket varmt. Jag kan sitta och ligga i skuggan i hammocken men det skönaste är ändå att stanna inne och ta det lugnt. Hela eftermiddagen har jag sovit på soffan. Så skönt att slippa känna illamåendet då. Men jag fick besök igen av sköterskan nyss, som kom med extra medicin mot illamåendet - Ondansetron - och fungerar det ska jag få utskrivet mer. 

Nu hoppas jag att det ska kännas ok resten av veckan och att jag inte heller ska få så mycket besvär med sveda, snuva och diarréer och tappa så mycket hår. Det blir som det blir.

Varma kramar!

Jag är tacksam för den hjälp som finns att få. I förrgår kom en sköterska hem till mig och tog bort pumpen, då jag mådde så illa att jag inte orkade ta mig till sjukhuset själv. I går kom läkare och sköterska från SAH - Specialistansluten hemsjukvård - för ett bedömningsbesök. Jag får nu höra till dem och kontakta dem när det känns för jobbigt med illamående, diarréer och smärta eller vid andra problem. Kurator och sjukgymnast finns också med i teamet. Då kan de komma hem till mig och hjälpa mig vid behov. Tanken är att jag även senare ska ha hjälp så att jag kan vara hemma så mycket som möjligt på slutet. Nu vet ju ingen när det blir, men det känns i alla fall tryggt att kontakt är etablerad. Jag hoppas dock att de goda dagarna fortfarande ska överväga mot de dåliga dagarna.
Idag skiner solen och jag kan klara frukosten. Dagen börjar bra i alla fall.

Önskar er alla en fin sommardag!