Att kliva av tåget en novembermorgon och promenera hela den långa, lätt isiga perrongen fram, i riktning mot den lågt stående solen, det är lycka det! Jag drar in den kyliga morgonluften, släpper ut några djupa suckar och känn ...! Där kommer den välbekanta kaffearomen från stadens kafferosteri. Jippie! På väg till jobbet igen.

Tänk att man kan bli så glad bara av att vara på väg till sin arbetsplats! Det önskar jag att alla fick känna. Jag hälsade på några timmar på den gymnasieskola där jag är anställd idag och det är så skönt att veta att livet håller på att bli normalt igen. Och vilken lycka när en av eleverna kvittrade att hon var så glad att se mig! Jag är bra lyckligt lottad jag.

Varje litet steg är ett steg framåt i mitt alldeles egna liv, som jag fått chansen att leva vidare!

Vilken tur jag har!