Sitter här och drömmer om att skaffa en ny soffa. Det är rätt märkvärdigt egentligen, att jag börjat tänka framåt igen och tro på att livet ska fortsätta. Under långa tider har jag inte vågat tro på att jag har någon framtid alls. Det vet jag ju inte nu heller, men jag hoppas på det. Jag kanske får leva länge, länge ....

Tänk så mycket av livet vi lever genom huvudet! Tänk hur vi kan begränsa oss själva bara för att vi grubblar för mycket ...

Om jag istället ska känna efter vad som händer i nuet, just nu, just här, är jag ganska snorig och nysande, men eftersom jag inte har någon feber är det rätt okej. En liten förkylning är inget att bry sig om. Att jag sitter inomhus i en skön kakelugnsvärme och med en kopp te, är däremot något att njuta av och det gör jag! Jag njuter av att jag är på gott humör idag och för att livet är gott att leva.