Innan det var dags för veckans yogapass i Uppsala, tog vi en promenad invid ån, min hund Valle och jag. Han gladdes åt det lilla lager snö som ligger här hemma på marken idag. Jag var trött på morgonen och det gick långsamt med min frukost och mina förbredelser, innan jag satte mig i bilen och körde de fem milen till stan. Så tyvärr blev jag några minuter sen. Gruppen hade redan börjat yogapasset, när jag smög in i lokalen på Onkologen på Akademiska sjukhuset.

Jag brukar gilla avslappning, meditation och att mjuka upp kroppen, det gjorde jag idag också, men jag hade ändå svårt vissa stunder, eftersom min rygg var så krånglig. Jag har fortfarande inte byggt upp hållningsmusklerna i mage och rygg efter operationen.  

Efter två timmars yogapass fikade och pratade vi tillsammans en timme. Det känns både bra och lite jobbigt att dela med sig och ta del av andras cancerhistorier. Jag önskar så att det ska gå bra för alla, men det är ju sånt man inte vet.

Bäst att hämta sin kraft från allt det friska vi har i oss och glädjas åt alla dagar man får. Så försöker jag tänka och leva för att mota oron, men det är inte alltid lätt.