På väg till Akademiska sjukhuset gladdes jag åt blomsterhavet i Stadsträdgården. Alla färgerna muntrar upp! Väl framme på sjukhuset diskuterade jag mina behandlingar med läkaren. Jag fick klart för mig att den behandling jag får är den bästa och den enda som jag kan få. Även om det inte är säkert att den hjälper, så är den det enda alternativet. Vi bestämde i alla fall att styrkan ska ändras, så att det inte blir för tufft för kroppen. Denna omgång får jag dessutom mycket mer illamåendemediciner både på sjukhuset och hemma.

Nu sitter jag i stolen på Onkologen igen. Har fått illamåendemediciner och är uppkopplad till cytostatikan. Den droppar in i mig. Jag bävar. Runt omkring mig sitter mina olyckskamrater och hostar och apparaterna piper då och då. Stämningen är tryckt.

Jag försöker tänka positiva tankar men känner mig mest trött och utsatt. Personalen är vänlig. Jag får te och en skorpa med marmelad. Så här blir min eftermiddag, det verkar ta tid och jag slumrar ifrån allt. 

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

 

Åsa

12 maj 2014 16:48

Åh kära du. Det känns i hela kroppen hur du har det när jag läser din beskrivning. Den kluvna känslan av att det är "soldater" som marcherar in i kroppen och ska kriga mot och besegra de där j-la tumörcellerna. Samtidigt som man mår så illa av att se giftet droppa in i kroppen och man vet att man kommer må dåligt. En varm kram till dig.

Helena Lundbäck

12 maj 2014 17:19

Tack Åsa! Kram!

 

Ingela

12 maj 2014 18:24

Fina du! Du är så fräsch och vacker på bilderna! Trots den ångest och rädsla du känner för vad innehållet i de där påsarna kan ställa till! Hoppas att det håller sig lugnt i magen ! Alla må bra tankar till dig!
Kram Ingela

Helena Lundbäck

12 maj 2014 18:39

Tack Ingela! Kram

 

Anneli

12 maj 2014 19:28

Instämmer med föregående talare!

 

Dominique

12 maj 2014 21:22

Hej Helena!
Usch vad du får gå igenom. Håller tummarna för dig att du mår bättre denna gång i alla fall. Det måste vara väldigt jobbigt att inte veta hur man kommer att må, speciellt när du mådde så dåligt förra gången.
Lider med dig och tänker "varför kan dom inte komma på någon medicin som inte påverkar det friska i kroppen"?
Håller i alla fall mina tummar för dig att det ska gå bättre den här gången.
Kramar

Helena Lundbäck

12 maj 2014 23:38

Tack! Ikväll är allt bra. Jag har svårt att slappna av bara eftersom jag är speedad av cortisonet. Om jag slipper kräkas imorgon bitti ska jag sedan ta en ordinerad "hästkur" med cortison till frukost. Hoppas kunna mota illamåendet så. God natt! Kram

 

Eva

14 maj 2014 18:05

Hoppas du klarar dig från illamåendet den här gången?
Du beskriver verkligen steget in från alla vårblommor till utsattheten på onkologen.
Starka bilder och text. Vi berörs <3
Samtidigt tvingas UCC läggas ner. :(
Ofattbart!
Nu väntar trots allt vårvärme i maj. Kram från oss! <3

Helena Lundbäck

14 maj 2014 18:08

Tack det har gått bättre denna gång! Och kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...