Att vara hemma hela dagarna kan vara en prövning - det att bara umgås med sig själv. Särskilt när orken inte finns där, kan jag känna hur nära det är att jag deppar ihop och att oron tar över.

Men idag vaknade jag med en känsla av att det skulle vända och att jag med beslutsamhet kunde få något lite gjort, så att jag sedan kunde vara mer nöjd med mig själv. Så när jag kommit hem efter att ha promenerat över halvfrusna åkrar och en sväng genom skogen, tog jag fram dammsugaren och städade hela huset. Sedan var det lättare att sätta sig i soffan och vila. Lättare att vara snäll med mig själv.

Jag har den sista tiden haft svårt att förhålla mig till mina orostankar. Min oro är inte byggd på fantasier, utan den finns där eftersom jag vet att risken för återfall är stor, med den typ av cancer jag har. Tidigare var all min energi inriktad på att kämpa för att få en operation och då hade oron ingen stor plats i mig. När jag sedan blivit opererad och allt faktiskt gått fantastiskt bra, kom lättnaden och sedan tomheten som växer och ger plats för oron.

Jag kan ofta tänka att jag är lycklig för det extra liv jag fått, men ibland slår mig tanken att jag inte är beredd att vara tacksam för ett extra liv, eftersom jag "borde" fått leva mitt vanliga liv, utan sjukdom och oro ... Och så kan en skamsen följdtanke komma att jag skulle vara mer tacksam och inte inbilla mig att jag kan gå smärtfri genom livet ...

Jag tror ändå att jag inte är ensam om att ha snurriga tankar och deppiga känslor. Det är nog ganska vanligt för den som varit allvarligt sjuk eller gått igenom en stor kris, att ha svårt att hantera alla motstridiga känslor. Men så kan det även vara för den som är frisk - livet går ju upp och ner. Och hösten är inte alltid den lättaste tiden.

Tur att jag vet att det vänder. Och då känns det mycket bättre!

 

Maggan

8 november 2012 16:44

Nej Helena...det är fullt normalt att känna så ibland, konstigt vore det ju annars. Men då gäller det att hitta den där gnistan igen, att man känner att det här kommer att gå bra. Och den gnistan kan komma fram genom en så enkel sak som en promenad i naturen eller ett bra TV-program som griper tag i en eller kanske vacker musik. Och nu har du ju din Yoga också så det finns många instrument att använda sig av. Önskar dig ett fint veckoslut
Kramar / Maggan

Helena Lundbäck

8 november 2012 19:11

Tack Maggan! Kram och trevlig helg!

 

Berit

8 november 2012 20:54

Hej! Fin låt! Vad duktig du är som städar hela huset! Jag är nog lite lat...Det är inte konstigt att du är orolig. Jag har fått tid för utvärdering i Gtb och nu kommer tankarna. Idag var jag och tog prover de vanlig + cancermarkör. Hoppas hoppas att den minskat mycke. Det blev ett litet missförstånd när lab ropade upp mig och efteråt började jag nästan lipa. Så skör....Men för det mesta går det bra. Idag har jag vunnit en tavla på lotteri som vi tog på konstnatten vid mekelmäss. Jag blev så glad! Ha det bra! Kram Berit

http://ULR

Helena Lundbäck

8 november 2012 21:20

Ja du. Jag känner igen både att vara "lat" och skör. Kul att du vann! Håller tummarna för dig och proverna. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...