Igår kväll kom en av alla våra snälla grannar in med en bukett med ljuvliga dahlior, från sin trädgård. Jag hade också dahlior i trädgården för några år sedan, men glömde att ta in knölarna på hösten, så de frös. Nu när jag börjar kunna se framåt igen, tänker jag att det skulle vara roligt att odla dahlior igen. Visst är de roliga och vackra? (Klicka på bilden så syns de tydligare.)

Min granne hade (som så många andra) njutit av energin och glädjen och musiken på stödkonserten i onsdags. Det känns fantastiskt alltihopa - med den stora insamlingen och med konserten som gladde så många och dessutom gav mig så stor hjälp med betalningen av min operation. Så fint!

Idag är det soligt med klar himmel. En härlig höstdag. Jag har ännu inte varit utomhus, utan tar det väldigt lugnt. Eftersom en annan snäll granne hjälper mig med att gå ut med Valle i svampskogen, kan jag unna mig att stanna inne och vila. Min dagliga promenad skjuts upp till sena eftermiddagen.

Jag sitter här, invirad i filtar, dricker te och tänker på vad jag varit med om. Hur jag blivit allvarligt sjuk och sedan övergått till att bli "cancerpatienten Helena Lundbäck som vi tidigare berättat om". Försöker behålla mitt jag i det hela, men tänker samtidigt att jaget är ju aldrig konstant. Jag blir det jag är med om. Jag samvekar med alla jag möter. Och den här sommaren har jag erfarit en stor kärlek, större än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv. Så mycket godhet har strömmat mot mig från alla möjliga håll och det är nog den största insikten jag fått i samband med sjukdomen och krisen : Vi har varandra och vi behöver varandra!

Önskar er en fin fredag!

 

Tant Tagg

5 oktober 2012 19:42

Jag önskar dig också en fin fredag. Det tål att tänkas på emellanåt...jag menar att vi har varandra. Det är gott nog och det är en förmån vi alla har och som vi tar för självklart, men är en stor gåva.

Helena Lundbäck

5 oktober 2012 19:50

Tack Tant Tagg. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...