Den här måndagen har varit fylld av prat - i telefonen och hemma. Massor av viktiga möten.

Min onkologläkare ringde imorse och sa att de bedömt att de inte ska sätta in några cytostatikakurer nu i höst. Eftersom alla för ögat synliga cancerangrepp opererats bort i buken , tyckte de att min kropp och själ skulle få chans att läka i lugn och ro och slippa brytas ner av mer cytostatika.

Det känns skönt på ett sätt, men lite osäkert också. (Tänk om det snurrar runt en massa cancerceller som skulle behöva stoppas ...) Jag måste lära mig att känna tillit och få tillbaka lugnet i mitt sinne. Tro på att de bedömt situationen bra.

En vän påminde mig i telefonen ikväll, om att kroppen och själen hör ihop och att ett bra sätt att bli frisk är att vara i nuet och känna lugn inför det man möter och glädjas för allt gott. Vila när jag är trött och njuta av all omtanke jag får. Klokt. Jag försöker finna det lugnet igen.

Det är många som hör av sig och jag får många presenter i form av uppmuntrande ord och hälsningar, blommor och andra gåvor. Verkligen fint! Allt detta ger mig hopp om livet.

Jag har haft besök av en god vän på eftermiddagen. Hon hade med sig härliga bullar och jag som brukar undvika socker, kände hur jag behövde sockret idag. (I och för sig inte så konstigt att jag behövde energi, eftersom jag inte hunnit med någon tupplur på hela dagen.)

Vi pratade mycket som vanligt. Det blir intressanta och roliga samtal med vännerna när vi pratar litteratur, förhållningssätt till livet och tidsanda. Livet känns rikt och det är skönt att slippa fokusera på sjukdomssymtom och oro hela tiden.

Jag gör också avslappningsövningar för att släppa på spänningarna och försöker hitta tillbaka till djupandningen. Tycker att det går bättre och bättre för var dag, men jag längtar till att kunna sträcka på mig ordentligt och använda hela min kropp igen. Än så länge får jag vara försiktig med mina rörelser.

Var sak har sin tid. Nu är tid för återhämtning och vila och jag vill tacka alla er vänner för att ni finns och hör av er till mig! Det ger mig styrka att bara vara och lugn och tillit inför det som ska komma. Kram och ha en fin kväll!

 

Fadde Kd

1 oktober 2012 21:32

Hejjj
Va roligt att hör det.

Mvh till dig och din familj. Till Teresa med.
Från Fadde

Helena Lundbäck

1 oktober 2012 22:49

Tänker på dig imorgon, Fadde!

 

teresa

1 oktober 2012 23:57

Tänker på dig också, Fadde! Kramar till dig här via Helenas blogg. Helena, njut av livet utan cytostatiska! Så härligt att läkarna har så mycket tillit ... det måste vi också ha! Tillit! KRAM och sov gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...