Jag tog fram våra två sparkstöttingar idag. Sedan stack vi iväg med den ena sparken, jag och min hund Valle. Han sprang så fint bredvid mig medan jag stod på sparken och sparkade mig fram. Tillsammans fick vi upp farten bra på de isiga vägarna. Jag blev så trött, men på Valle märktes inget. Han är stark och har bra med ork. Det känns bra att Valle är så samarbetsvillig. Vi brukar ofta göra övningar och små "konster", det har vi hållit på med sedan han var liten. Han gillar det.

Resten av dagen har jag mest vilat och en liten stund ägnade jag åt att städa. Nu hoppas jag kunna ta det lugnt och vila mycket resten av helgen. Imorgon kommer min bror och svägerska. Det blir kul.

Hemma igen. Vi reste från +26 och hamnade i -13 grader. Snövitt och vackert. Visst är det fascinerande hur man reser mellan väderlekarna. Som det känns för oss: mellan årstiderna. Jag är jätteglad för att det gick att ordna denna resa, trots att jag är sjuk. Jag tänker att jag har lagrat energi och friskhet i kroppen.

Tyvärr drog Peter på sig en förkylning den sista dagen och idag är han risig, så det blir jag som får gå ut med hunden Valle.

Valle blev förstås jätteglad när vi kom hem. Vi har aldrig varit borta från honom så länge förr. Men en av våra fina grannar har tagit hand om honom och huset och katten, när vi var borta. Vilket jobb! Det var också hon som sa att vi skulle resa och samtidigt lovade att ordna allt med hundpromenader och allt annat som ingår när man har djur. Det hade ju inte gått för oss att resa utan detta. Det är alldeles fantastiskt det hon gjort för oss. Och på bordet hade hon ställt en bukett liljor som välkomnade oss. Vad sägs om det? Har vi inte världens snällaste granne?

Att ligga på en solstol och låta sig smekas av vind och sol är verkligen en skön sysselsättning. Jag känner mig lyckligt lottad.

Många av mina vänner är i olika skeden av cancersjukdom och vi har olika mycket ont, svårigheter med biverkningar och problem av praktisk karaktär. Några av oss lider av sorg och rädsla. Men jag tänker att trots alla dessa sorger, bedrövelser och besvärligheter, kan vi ändå se det fina runt omkring oss.

Jag har väldigt nära till att njuta nu och till att försöka att inte fokusera på det onda och sorgliga. Här på min fantastiska semester kan jag verkligen njuta. Jag hoppas att du också har något fint att fokusera på! 

Och idag har jag precis fått mitt livs första manikyr. Kvinnan som masserade och smorde in mina händer, filade och målade mina naglar, såg på mina trasiga naglar att jag behövde mineraler och vitaminer. Jag berättade att jag är sjuk i cancer och går på cellgiftsbehandlingar och då tittade hon mig djupt i ögonen och sa att jag kan ha ett bra liv ändå: "Don't fight! Enjoy!"

Jag tycker att det kan vara ett mantra vi alla kan ha: "Kämpa inte! Njut!"
Varma kramar till alla!

Här är så vackert och lugnt. Vi bor i lägenhet på ett hotell med pool och vi badar i den behagliga temperaturen. Det är skönt att kunna bestämma själv när vi ska laga mat och fixa kaffe, så som man kan göra när man bor i lägenhet. Vi befinner oss mitt i en fantastiskt skön sommarvärme, trots att det är vinter och adventstid hemma. Det ger extra ork och kraft och glädje. Jag har ont i olika knölar som bildats i bröstet och skelettet i bröstkorgen, men jag tycker att jag klarar smärtan bättre här, när det är så skönt att vara.

Det har gått bra att promenera lite också och här finns mycket att se. Vi har vandrat vid stranden och promenerat genom fina blomsterplanteringar och shoppat i stadskvarter. Det är ännu bara onsdag och vi har ända fram till söndag på oss, innan vi ska åka hem. Vilken tur vi har! Hoppas att ni som läser bloggen också har det bra!

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Nu sitter Peter och jag på planet på väg till Teneriffa. Det ser verkligen ut som om vi kommer i väg! Och vi hoppas få vila och ta det lugnt en vecka i sommarvärme. Handväskan är full av mediciner och det känns bra inombords.

Hemma flyttar vår snälla granne in i huset och tar hand om hus, hund och katt! Så skönt för oss! Tänk så bra det ser ut. (Även om vi ser lite spända ut på bilden.)

Ha det så gott alla.

Att skriva ner sitt liv, berätta om vad som hänt, vad man ville, hur det blev och vad man tänkt och känt, det gör gott. På många plan.

När jag fick reda på att min cancer inte gick att bota, började jag skriva min bok till nära och kära. Den blev klar i somras men finns också att köpa för den som är nyfiken, hos internetbokhandlarna och hos vulkanmedia.se där de trycker exemplar utifrån förfrågan. Min bok heter "Jag var lång när jag var liten" och jag står som författare med mitt namn Helena Lundbäck.

Tidningen M blev intresserad av att veta hur jag tänkte och hur min bok blev. Det finns därför nu ett litet reportage om mig och boken på sidan 108 i nummer 16, december 2016.

Kul! Lycka till med att skriva ner era berättelser också! Det blir fina gåvor till era nära.

Det är omöjligt att hålla mig vaken. Medicinerna får mig att somna hela tiden. Jag sitter och sover på dagen och ligger och sover på natten. Och jag mår illa, men tack och lov kräks jag inte.

Men då och då håller jag mig vaken. Igår firade vi ett åttaårigt barnbarn. Det var roligt. Jag är så glad att lyckan finns där ändå.

Allhelgonahelgen är en speciell helg då vi tänker lite extra på alla som gått före oss. Jag tände ett ljus på min systers grav och gladdes åt att se alla ljus i mörkret på kyrkogården. Det är på något sätt hoppfullt när människor tänker på andra och minns fina stunder med fina människor.

Vi har sedan träffats många generationer i vårt gemensamma hus på Öland. Utanför fönstren har det blåst och regnat, men inomhus har vi njutit av värme och vänskap. Barnen har gjort fina lyktor av pumpor och de vuxna lagade god mat som vi sedan åt tillsammans runt vårt stora bord där alla trivs.

Jag har nu fått svar på röntgen i min journal på nätet. Några metastaser har vuxit lite medan andra stått stilla och inga nya har tillkommit. Det betyder att cancern fortfarande växer, men den växer sakta. Det ger mig mer tid och jag gläds åt att Avastinet tillsammans med cellgifterna lyckas hålla cancern såpass lugn. Och jag är tacksam så länge kroppen klarar av att ta emot Avastinet och cellgifterna. Till veckan är det dags för nästa behandling om mina värden är ok.

Ikväll sover vi sista natten på Öland och imorgon ska vi resa hela vägen hem. De har varnat för snöoväder. Vilken tur att vi hann sätta på vinterdäcken! Hoppas att resan går bra. Ha en skön söndag kväll!