Att skriva ner sitt liv, berätta om vad som hänt, vad man ville, hur det blev och vad man tänkt och känt, det gör gott. På många plan.

När jag fick reda på att min cancer inte gick att bota, började jag skriva min bok till nära och kära. Den blev klar i somras men finns också att köpa för den som är nyfiken, hos internetbokhandlarna och hos vulkanmedia.se där de trycker exemplar utifrån förfrågan. Min bok heter "Jag var lång när jag var liten" och jag står som författare med mitt namn Helena Lundbäck.

Tidningen M blev intresserad av att veta hur jag tänkte och hur min bok blev. Det finns därför nu ett litet reportage om mig och boken på sidan 108 i nummer 16, december 2016.

Kul! Lycka till med att skriva ner era berättelser också! Det blir fina gåvor till era nära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...