Det blåser! Och efter varma dagar kommer kylan och liksom konserverar den vackraste våren. Allt är så intensivt! Syrenerna har väl aldrig varit så fulländade och doftande.

Jag har just kommit hem från Onkologoska dagvårdsavdelningen på sjukhuset. Under förmiddagen fick jag Avastin, Ironitecan och "5FU" tillsammans med cortison mot illamående och spruta mot diarré. Jag tillbringade tre timmar i cyto-stolen och sedan får jag fortsätta kuren i 48 timmar hemma, med en liten flaska i en väska på magen, kopplad till min port-a-cath (venport).

Väl hemma ligger jag på soffan och vilar. Jag känner mig snurrig i huvudet och har lite svårigheter att fokusera med blicken. Somnar då och då och så lyssnar jag på talbok. Det blir ingen långpromenad och inget trädgårdsjobb idag. Det är skönt att bara ta det lugnt. Nu hoppas jag på att illamåendet ska hålla sig på avstånd. Så att jag kan jobba igen imorgon.

Ha en fin kväll alla!

Särskilt du min fina mamma som fyller år idag.

Önskar att jag kunde vara hos dig!     

Det är underbart vackert väder och naturen är ljuvlig nu. Jag njuter av allt jag ser och tycker bara att det är trist att jag inte orkar gå lika långt och fort som jag brukar. Jag blir trött av minsta lilla promenad. Men visst går jag ut varje dag, för det måste man ju tack och lov, när man har hund. Och snälla Valle går sakta nu när jag inte är lika rörlig.  

Idag tog jag med en kasse och plockade häggblomsklasar i skogen. Sedan gjorde jag en sats häggblomssaft. Den ska stå till sig några dagar och sedan får vi njuta av den ljuvliga smaken.

Här är receptet:

Häggblomssaft

50 st häggblomsklasar
3 st citroner
1,5 liter vatten
1,5-1,7 kg socker
50 g citronsyra

Klipp bort skaften på blomklasarna. Tvätta och borsta citronerna i varmt vatten. Skär dem i runna skivor. Täck över blomklasarna med citronskivorna.

Koka upp vatten och rör i socker och citronsyra. Välj den mindre mängden socker om saften ska förvaras kort tid eller frysas. Häll den heta sockerlagen över citronskivorna och blommorna. Täck krukan med en tallrik. Låt saften stå på sval plats i 3-4 dagar. Rör om några gånger per dag. Sila saften och häll på flaskor eller burkar.

Efter förra veckans sjukhusvistelse med illamående och dropp, känns det bra att kunna jobba denna vecka. Men jag ska erkänna att det varit lite skakigt vissa stunder. Illamåendet anar jag bara ibland, men jag har haft lite jobbigt med små diarreer. Då och då. Jag kan äta igen i alla fall. Men jag skulle tro att jag tappar några kilon under den här perioden.

Annars mår jag hyfsat bra. Lite torr är jag (inte minst av den kyliga luften ute) och läpparna går ibland i en blåröd ton.

Men blåast är jag på låren, där jag tar mina sprutor (för att förhindra blodpropp) varje kväll. Jag ser helt enkelt misshandlad ut. Likadant under höger nyckelben. Där är jag både blå och gul, men operationssåret har läkt fint och min nya venport ligger tryggt under huden.

Som om det inte räckte med blåmärken, har jag idag skaffat mig två nya. Benen bär mig inte som jag är van att de ska. Jag har värk i vaderna och kanske var det värken som spelade mig ett spratt när jag ramlade omkull i en trappa vid tågstationen idag. Jag slog mig på båda knäskålarna och låg hopkrupen en lång stund innan jag kunde resa mig. Då trodde jag att jag skulle blöda igenom jeansen, men det gick aldrig hål. Istället blev det präktiga blå svullnader på knäna och nu haltar jag lätt. Jag satte mig högt med fötterna på tåget hem och kunde gå i skogen med Valle på eftermiddagen i alla fall. Men vi får väl se om jag stelnar till i natt.

Ja, ja. Livet är härligt! Och glad blir jag för all värme jag möter från vänner och arbetskamrater och grannar och släktingar. Alla är så snälla! Jag har fått massor av presenter, mjuka sjalar och kort och blommor! Tack alla fina!

Att få vara tillsammans med familj och fina vänner i sommarhuset är medicin för själen! Under dagarna här glömmer jag långa stunder bort min sjukdom och min oro för hur allt ska bli. Här är det liv och lust och det är jag så glad för!

Jag njuter av våren och av att se barnbarnens lekar och höra deras resonemang och av att umgås med dem och med de unga vuxna och de äldre. Mycket värme, klokskap och kärlek finns i detta gäng som sträcker sig över flera generationer. Här på vårt öländska sommarställe äter vi gott, startar projekt, jobbar, pratar och skrattar. Och Valle (hunden) är med, lika lycklig som jag att få tillfälle att träffa alla.

Idag har jag promenerat bort till en keramiker och handlat fina saker, medan några i gänget tvättat husfasaden, som ska målas om, andra lagt färdigt ett stengolv vid en uteplats, några åkt och handlat och sedan lagat mat och andra rensat land och klippt ner lavendelhäckar. Barnen är med i jobbet och i leken. Det finns alltid plats att göra något för den som vill eller vila för den som behöver det. (Just denna påsk är flera förkylda och då kan det vara extra skönt att sova middag och det får man så gärna.)

Friheten att få göra det man vill samtidigt som sällskapet i sig uppmuntrar till gemenskap och deltagande har alltid fungerat så bra, under alla år vi haft detta ställe tillsammans. Alla trivs. Alla behövs och syns, samtidigt som ingen tvingas. Det är ett underbart sätt att umgås på.

När kvällen kommer lägger jag mig stärkt och nöjd. Jag har det verkligen så bra!

Imorgon är det påskafton och då utökar vi dagens skara på nitton personer med ytterligare tre gäster.
Glad påsk till er alla som läser här!

Jag känner mig så glad att jag har orkat med så mycket socialt liv den senaste tiden. Det har blivit så att vi åker ofta iväg på helgerna för att träffa familjen som är utspridd. Till Sundsvall och mina föräldrar, till Kalmar och Öland för att träffa min mans familj, till Småland för att hälsa på en av mina döttrar och hennes familj, till Malmö för att träffa min mans tvillingbror och hans familj. Och så far vi runt om i Uppsala- och Stockholmstrakten för att hälsa på resten av familjen och vänner. Eller så kommer de till oss på helgerna. Det är sällan som vi har en helg hemma i lugn och ro.

       

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Den här helgen ägnar vi åt trädgården då vädret har varit alldeles lagom för att klippa ner doftande kryddväxter och rensa bort döda stjälkar och gamla torra blomstänglar. Fram tittar växternas nya små blad och knoppar. Och lökväxterna börjar sin vårblomning. Det är vår! Livet fortsätter och jag är glad att jag orkar "jobba" lite i trädgården och njuta av solen och livet.

Och så har vi besök av min bonusdotter med pojkvän. Så mysigt! Jag har mått bra och värken i bröstet och bröstryggen har gått att parera. Imorgon börjar arbetsveckan och jag väntar på tisdagen, då jag ska på läkarbesök och hoppas på att få besked om hur min vårdplanering ser ut.

Jag har just sett ett teveprogram, det avsnitt av "Jills veranda" som hade Kristian Gidlund som gäst. Det var så fint att se att han fick den resan fast han var så sjuk. (Han dog några månader efter att programmet spelades in.) Det föder många tankar om att vi alla ska ta vara på livet medan vi har det. Nu! Och nu och nu ...

Här har det känts som vår de sista dagarna, trots att det fortfarande är februari. Jag hittade tussilago igår.

Men förra veckan när jag och min man var på Söderfors Herrgård var det riktigt vintrigt med snålblåst och snö.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Efter en god middag och övernattning på den gamla herrgården, åkte vi till Uppsala och tog in på ett alldeles nytt hotell innan vi gav oss ut i regnet och shoppade, åt middag och gick och såg en fin film. Sedan sov vi gott i det fina hotellrummet. Dagen därpå sken solen och vi fikade tillsammans med några i familjen på café. Det blev några fina dagar med turistande på hemmaplan. Vi satte lite guldkant på tillvaron för att fira att vi varit tillsammans i hela 25 år.

Och tillbaka i vardagen med jobb och vila njuter jag vidare av att få leva.

Nog är det en gåva.

Rosa moln på himlen i skymningen nyss. Och det har varit en solig dag idag, äntligen! Den första på evigheter. Jag känner mig totalt urlakad på kraft efter alla dessa grå dagar som följt på varandra i januari och februari, så solen var så välkommen! 

Det är sportlov i mina trakter, men ingen snö, vilket är ganska ovanligt. Det hade varit roligare för de lediga barnen att kunna åka skidor och pulka, men nu får de i alla fall värmande sol på sig när de går ut. Jag med när jag promenerar med min hund på eftermiddagen. Hoppas bara att vädret får hålla i sig!

På jobbet sken solen in i fikarummet och det kändes riktigt ovant, som om man glömt hur bra det faktiskt kan vara. Jag märker att jag behöver ta fler pauser. Min trötthet är till synes gränslös. Den känns i både huvud och kropp. Skönt att kunna göra små återhämtningsavbrott då och då.

Igår ringde en av mina döttrar och undrade om vi ville följa med på en utlandsresa sent i höst. Mycket roligt och snällt tänkt, men jag vågar inte planera in resor för långt fram i tiden, eftersom jag först måste kolla hälsoläget - både i mars och i september. Jag har fortfarande svårt att tänka framtid.

Annars skulle det ju vara väldigt skönt att "resa till solen" under den mörka årstiden ...

Det går bättre att planera närtiden. Eftersom jag och min man varit tillsammans i 25 år nu, ska vi fira det senare i veckan. Lite romantik och roligheter måste man ju unna sig.

Idag den 4 februari är det Världcancerdagen. På Nätverket mot cancers webbsida står det:

"Den 4:e februari är det den internationella World Cancer Day, och givetvis uppmärksammar vi dagen som vi brukar göra genom att bjuda in politiker, beslutsfattare, patienter, närstående och sjukvårdspersonal till seminarier och debatter på Berns i Stockholm. Temat för Världscancerdagen 2014 är jämlik vård och rätt till rehabilitering."

Det ska bli spännande att få rapporter därifrån. Läs mer på http://www.natverketmotcancer.se/varldscancerdagen-2014