På väg till konsert igår. Då var energin där även om jag fick äta Primperan mot illamåendet i kyrkan. Vi lyssnade på fina Anna Stadling och hennes man och medmusikant Pecka Hammarstedt samt en kör, i Hållnäs kyrka. Så mysigt med stilla musik en sommarkväll.

Men idag är jag segare än seg med röda, ömma fotsulor, rinnande näsa, rapar och trötthet. Det är jobbigt med cellgifter. Jag vilar och lyssnar på bok. Jag har semester.

Trevlig helg alla!

Det är lätt att bara stanna hemma, men jag är glad att jag kommer mig för med små utflykter ibland. Det kan vara sånt som gör hela skillnaden med livsmodet. Och nu har jag varit i Dalarna. Inte för att fira midsommar, men för att hälsa på min goda vän Åsa i Falun. Hon bor ju bara två pendeltåg bort från mig, så det går snabbt att ta sig dit. Jag satte mig på tåget söndag morgon och fick en hel dag med fint sällskap och goda samtal i det vackra Dalarna.

Vi började med att äta nybakt bröd hemma i Åsas kök och sedan vinkade vi till hennes fantastiska barn, som stod och bakade kakor i köket, och gav oss iväg till sommarens stora lagerförsäljning hos Nygårdsanna i Garsås. Det var första gången jag var där och handlade. Åsa har varit där varje år i 20 års tid, så hon kunde guida mig i hur handlandet gick till och det var många trogna kunder på plats, som gärna drog och slet i alla vackra kläder. Här kunde man minsann göra fynd.

 

Jag köpte en klänning, en lång blus och en bussarong och var mycket nöjd med turen till Garsås. Under en bilresa hinner man också med att prata och det känns fint att tala med någon som har liknande erfarenheter. Man kan ge varandra förståelse och stöd och på så vis vara viktiga för varandra. Så är det med Åsa. Hon är en viktig vän!

I Rättvik stannade vi till på Hemslöjden och där hittade jag presenter till några av sommarens kalas. Jättebra!

     

Barnen hade lyckats med kakbaket - härliga bakverk! - och Åsa fixade grillmiddag som vi alla njöt av och jag blev ompysslad på bästa sätt I familjen. Tack!

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Nu är det måndag morgon. Åsa väckte mig och det var tur, eftersom jag hade ställt min väckarklocka fel. Jag har nu rest med första pendeln till Gävle och väntar på Upptåget för att ta mig till provtagning på sjukhuset, inför morgondagens läkarbesök.

Ha en bra måndag!

(Hundarna Nellie, Emma, Jesper, Valle och så min man Peter på bilden.)

På väg till jobbet idag blev jag riktigt dålig. Det rusade runt i hela kroppen och hettan steg i huvudet. Jag fick svårt att andas, höll nästan på att svimma och hade svårt att resa mig från sätet när jag skulle gå ur pendeltåget. Ute på perrongen försökte jag få tillbaka balansen, men kände mig som om jag vore svårt berusad eller feberyr.

Sakta, sakta stapplade jag mig fram på darriga ben till jobbet och väl framme fick jag lägga mig och vila på en brits. Sedan kände jag mig lite bättre och kunde jobba en stund. Men när jag skulle ta mig till röntgenundersökningen beställde jag en taxi istället för att promenera. Jag ville inte falla omkull eller tappa orken alldeles.

När jag klarat av röntgen fick jag ligga under en filt med en kopp te på ODA - Onkologiska dagvårdsavdelningen. En läkare tittade till mig och så togs det blodprover och blodtryck. Jag kände mig lite bättre på eftermiddagen och tog en taxi till pendeltåget och reste hemåt för att hämta medicin på Apoteket och diverse andra sysslor som var inplanerade. Bland annat besök hos en jurist för att lära mig mer om arv och testamente. Såna frågor har ju börjat snurra i mitt huvud på sistone.

Det som började med rädslan och obehaget imorse på tåget vänder till allt gott igen till sist som det verkar.

Efter en promenad med vår hund och grannarnas tre hundar, har jag bara lätt huvudvärk och svidande ögon och tänker positivt och håller tummarna medan jag väntar på provresultaten och röntgenresultatet och tar det lugnt hemma i sköna soffan i kakelugnsvärmen.

Trevlig tisdagskväll i svala sommaren!

Har testat att vara utan värktabletter ett dygn. Jag har tänkt att eftersom tumörmarkörerna låg på så bra resultat så kanske att tumörerna krympt och kanske att de inte skulle värka mer ...

Först blev jag förvånad, för att jag inte kände värken komma. Men sedan kände jag mig sjuk. Jag fryser. Ögonen och näsan svider och rinner. Jag gäspar, det gör ont i halsen när jag dricker kallt, fingrarna svider, munnen är sårig och magen är orolig. Jag blöder näsblod. Det är säkert biverkningar på cytostatikan alltsammans.

Men värken dök också upp till sist. Både i bröstet och i ryggen. Så kanske att tumörerna finns kvar ändå. Bäst att ta värktabletter igen.

Imorgon ska jag röntgas.

Orken kommer och går. Mest förvånad blir jag när jag har den långa stunder. Det ger mig chanser att göra roliga saker och även om jag blir totalt utmattad efteråt, så är det härligt att få uppleva så mycket.

 

Igår kväll åkte jag och Peter iväg till Furuvik och såg Laleh på en fin utomhuskonsert i svala sommarkvällen. Vilken kärlek hon sprider och hon är en så bra artist! Det var verkligen en kväll som gav mig energi. Och efter det en natt med klubbad sömn.

I fredags hade jag bett mina kollegor att komma ut på lunch och fika i min trädgård och det var också en sån där rolig händelse som jag är glad att den blev av. Det är mysigt att få träffas på annat sätt än i jobbet och jag passade på att visa runt i byn där jag bor, eftersom den bär på så mycket historia.

Livet är mestadels alldeles bra. Det är underbart att få leva och fungera. Sommaren är så vacker!

(Klicka på bilderna så syns de bättre!) 

Men visst påverkas jag lite av behandlingarna och sjukdomen. Lätt illamående, lös i magen, näsblod och rinnande näsa, öm i fingrar och fotsulor och torr i munnen ... Och medicinerna speedar upp mig och tröttar ut mig.

Just nu tappar jag också hår igen! Det faller inte av allt på en gång, som det gör för många som får vissa andra cytostatika. Men det glesnar mycket. Det är min fjärde cellgiftskur denna omgång och vid varje kur har det lossnat mest hår från och med dag 4. Jag klippte av det långa håret för ett tag sedan, eftersom det blev så tunt i topparna. Får se hur länge jag kan behålla denna nya korta frisyr.

  
Risken finns ju att jag tappar allt till slut. Det ser ju nästan så ut. I så fall väntar en kort peruk som jag har provat ut. Eller så får det väl bli sjalar och mössor. Den som lever får se!

Imorse tog jag med mig stora buketter med bland annat lupiner, iris, pioner och aklejor till jobbet. Det är ju skolavslutning och även på gymnasiet där jag arbetar anar man lyckokänslorna inför sommarlovet. Imorgon är det examensdagen för treorna som tar studenten och då blir det ännu mer känsloladdat.

Jag hann packa betyg i kuvert och fixa med lite annat administrativt innan det var dags att ta fram alla mediciner som jag skulle ta inför dagens behandling. Sedan kunde jag vara med en kort stund på avslutningen i aulan och därefter var det dags att traska genom stan till Onkologiska Dagavdelningen på Akademiska sjukhuset.

Rosenbuskarna blommade utanför sjukhuset och visst är sommaren här!

Nu sitter jag i stolen igen, kopplad till droppet med Avastin och olika cytostatika. Alldeles nyss fick jag se resultatet av gårdagens provtagning och så förvånad jag blev! Tumörmarkören S-CA 125 som låg på 98,6 i slutet av april, har sjunkit till 32,3. (Referensvärdet är <35.)

Fantastiskt! Det ser ju ut som om behandlingarna hjälper

Om en vecka ska jag röntgas. Då får vi se om tumörerna minskat i storlek.

  Som tur är varierar måendet med dagarna. Idag har jag bara lätt illamående och klarar mig fint. Det är sista dagen med cortison (24, 16, 8, 6 resp. 4 tabletter har jag ätit senaste dagarna). Imorgon får jag nöja mig med Primperan om jag mår illa. 

Det har har varit en underbart vacker, skön och solig dag efter gårdagens regn. den första sommardagen! Vi har varit i trädgården mest hela dagen, haft spontanbesök av vänner och klippt gräs och rensat lite. Jag har vilat i hammocken och lyssnat på talbok också. Skönt. Det är min nya hobby att lyssna på böcker. Jag läser jättemycket igen på så vis och det är jag så glad över.

Fredag till lördag hade vi besök av en mycket kär vän som vi känt i 25 år. Härligt! Vi gjorde en utflykt tillsammans till fina Gysinge och tittade på vackra miljöer och saker. Här hemma är det alldeles ljuvligt vackert nu också. Aklejorna, lupinerna, alliumlökar och löjtnantshjärtan blommar och alldeles snart spricker pionernas knoppar ut i sin fantastiska blomning. Svensk försommar är enastående vacker! Det kan vara ide att påminna sig om hur bra man har det som får njuta av den.

Passar på att påminna om en dagsvers eller dikt som jag tror att "Kajenn" ellet möjligen Alf Henriksson skrivit:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
Och detta är den första
När solens lopp till ända tar
Då har du nittionio kvar
Och någon blir den största

Giv noga akt på var du står
I morgon blir med ens igår
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
Är hundra sommardar per år
I morgon är den andra!

Blåst, kyligt och soligt. Det är en ledig dag idag - Kristi Himmelsfärd. Och det var nog tur för min del, jag har mest sovit hela dagen, sedan jag varit iväg på förmiddagen och fått hjälp att koppla loss cytostaticapumpen som gjort sitt i 48 timmar.

Det är min tredje behandlingsomgång som efterklingar i kroppen. Jag får samma reduktion av cytostaticabehandling (ungefär hälften i styrka av den första dosen) och lika mycket extra kortison som förra gången, för att jag inte ska bli så illamående. Det verkar vara vad min kropp klarar av.

Om tolv dagar är det dags för fjärde kuren och sedan ska jag röntgas. Då får vi se om tumörerna krympt, stoppat upp eller fortsatt växa. Och utifrån den kollen bestäms hur resten av sommaren ska bli, med eller utan fortsatt behandling.

Imorgon fredag ska jag försöka jobba några timmar och sedan följer en kompis med mig hem till landet där vi bor. Det blir trevligt med besök i helgen. Hoppas att jag är lite piggare då.