Det susar i trädtopparna och solen värmer där jag sitter i trädgården och rensar kantareller. Det är en härlig septemberdag och jag har vandrat i skogen i några timmar med Valle (hunden). Jag var alldeles slut när jag kom hem, men nu har jag ätit och vilat en stund, så det känns bättre.

Livet är verkligen värt att leva!

Nu har vi kommit fram och bekantat oss med området kring sjukhuset - ett stort industriområde visade det sig. Vi tog en taxi från flygplatsen och checkade in på det lilla spartanska hotellet som inte hade någon middag att servera, men vi ska i alla fall få frukost imorgon. Vi tog en promenad upp till sjukhuset, för att veta vart vi ska gå imorgon. Sedan var jag hungrig! Det enda vi ätit under hela dagen var en pizzabit på ett av flygen.

Men var äter man efter klockan fem i ett industriområde? Vi blev hänvisade till en pizzeria men de serverade inget vid denna tid. Inte heller nästa ställe. Så då fick vi knata iväg till ett drive-in-hamburger-ställe. (Jippie ... - inte min favoritmat precis.) Inte kan de engelska heller någonstans, så jag fick beställa en fiskburgare på stapplande franska.

Hoppas morgondagen blir bättre!

Imorgon bitti klockan sju kommer sjukresetaxin och hämtar mig och min man. Sedan flyger vi via Zurich till Lyon. På fredag blir det läkarbesök hos den doktor som förmodligen ska operera mig i september. Och framåt midnatt är vi hemma igen.

Skönt att det nu närmar sig operation, även om det är skrämmande samtidigt. Det blir i alla fall bra att träffa läkaren.  Återkommer ...

Tack alla vänliga människor för kommentarer, telefonsamtal, mail och SMS och stöd på alla sätt!

Jag mår bättre idag. Huvudvärken har gett med sig och såren i munnen har läkt, så jag kan njuta av mat och frukt igen. Vårt ena plommonträd är verkligen rikt givande i år. Jag plockade ner en stor bytta full på nolltid för en liten stund sedan. Och då bara från de allra lägsta grenarna. Det får räcka för idag. (Jag riskerar inget genom att ta fram en stege att klättra på i det här läget.) Det kanske kan bli en plommonpaj och lite marmelad?

Tidigare idag gick jag på hundpromenad med Valle i skogen och plockade hem mer kantareller. Det är så skönt när jag orkar gå som vanligt och inte måste sätta mig och vila stup i kvarten. Man får ta rätt på de goda dagarna!

Annars har det inte hänt så mycket. Jag fick en ändrad röntgentid - tyvärr fel den med, eftersom den var satt till på fredag när jag är i Frankrike (!) Vi får hoppas på att tredje gången gillt gäller och att nästa tid jag får blir en dag då jag kan.

En solskensdag som började bra för min del, men fortsatte med huvudvärk och illamående. Hela eftermiddagen tillbringade jag i sängen och försökte kurera mig med sömn, vila och tabletter ur mitt apotek.

Desto bättre blev kvällen hos grannen med kräftmiddag, tarotkort och yogastund. Trevligt att bli bortbjuden utan att behöva åka iväg så långt.

Nu hoppas jag att biverkningarna från senaste behandlingen snart ska avta. Såren i munnen är fortfarande störande och magen är inte okej, men snart ska det väl bli bättre.

Somliga läkare är något utöver det vanliga! Att bli uppringd en lördag eftermiddag med frågan Hur mår du?, känns verkligen värmande och bra.