Jag känner mig så glad att jag har orkat med så mycket socialt liv den senaste tiden. Det har blivit så att vi åker ofta iväg på helgerna för att träffa familjen som är utspridd. Till Sundsvall och mina föräldrar, till Kalmar och Öland för att träffa min mans familj, till Småland för att hälsa på en av mina döttrar och hennes familj, till Malmö för att träffa min mans tvillingbror och hans familj. Och så far vi runt om i Uppsala- och Stockholmstrakten för att hälsa på resten av familjen och vänner. Eller så kommer de till oss på helgerna. Det är sällan som vi har en helg hemma i lugn och ro.

       

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Den här helgen ägnar vi åt trädgården då vädret har varit alldeles lagom för att klippa ner doftande kryddväxter och rensa bort döda stjälkar och gamla torra blomstänglar. Fram tittar växternas nya små blad och knoppar. Och lökväxterna börjar sin vårblomning. Det är vår! Livet fortsätter och jag är glad att jag orkar "jobba" lite i trädgården och njuta av solen och livet.

Och så har vi besök av min bonusdotter med pojkvän. Så mysigt! Jag har mått bra och värken i bröstet och bröstryggen har gått att parera. Imorgon börjar arbetsveckan och jag väntar på tisdagen, då jag ska på läkarbesök och hoppas på att få besked om hur min vårdplanering ser ut.

 

Isabelle

6 april 2014 18:10

Helt rätt Helena! Att vara tillsammans med kära vänner och familj är det mest betydelsefulla som finns. Härligt att du orkat "jobba" i trädgården också.
Kram på dig! //Isabelle

Helena Lundbäck

6 april 2014 21:12

Kram!

 

teresa

7 april 2014 11:26

Härligt att ha fått träffa er! KRAMAR

Helena Lundbäck

7 april 2014 12:44

Kram Teresa!

 

Maggan

7 april 2014 19:54

Du verkar ha haft en underbar och stärkande dag i vårträdgården. Även om jag inte känner dig så känns det ändå som jag lärt känna dig genom din ärliga blogg, som andas en sorts ödmjukhet. Jag är en av dem som tänker på dig i cyberrymden och hoppas nu att du får snabb och bra hjälp.Kram Maggan

Helena Lundbäck

7 april 2014 20:08

Skönt att känna Maggan! Jag känner mig rätt liten och rädd emellanåt så då värmer goda tankar! Kram

 

Ann-Katrin

7 april 2014 21:34

Härligt att du tar vara på alla tillfällen att vara med familjen. De och vänner betyder allt. Just nu längtar jag också efter att få besöka en olyckssyster som jag träffade på UCC. Hon blev opererad dagen efter mig och det skulle kännas väldigt värdefullt att få besöka henne. Idag fick jag reda på av patientförsäkringen att min vårdcentral gjorde FEL när de inte ville utreda min svullna mage. Det känns oerhört viktigt att detta blev utrett och tillrättalagt. Förhoppningsvis kommer patienter som kommer efter mig att få bättre vård. Det är ju också något du verkligen kämpar för. Förändring och förbättring. Du har verkligen satt UCC på kartan i medierna. Så oerhört mycket värdefull information det finns på nätet tack vare din kamp.

Helena Lundbäck

7 april 2014 21:40

Verkligen viktigt att det blir utrett när fel har gjorts! Det är bra att du har sett till det! Ja vi måste kämpa för att ALLA ska få rätt vård! Tack för att du ger mig feedback. Hoppas nu att du får må bra och att du kan träffa din vän som du vill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...