Rosa moln på himlen i skymningen nyss. Och det har varit en solig dag idag, äntligen! Den första på evigheter. Jag känner mig totalt urlakad på kraft efter alla dessa grå dagar som följt på varandra i januari och februari, så solen var så välkommen! 

Det är sportlov i mina trakter, men ingen snö, vilket är ganska ovanligt. Det hade varit roligare för de lediga barnen att kunna åka skidor och pulka, men nu får de i alla fall värmande sol på sig när de går ut. Jag med när jag promenerar med min hund på eftermiddagen. Hoppas bara att vädret får hålla i sig!

På jobbet sken solen in i fikarummet och det kändes riktigt ovant, som om man glömt hur bra det faktiskt kan vara. Jag märker att jag behöver ta fler pauser. Min trötthet är till synes gränslös. Den känns i både huvud och kropp. Skönt att kunna göra små återhämtningsavbrott då och då.

Igår ringde en av mina döttrar och undrade om vi ville följa med på en utlandsresa sent i höst. Mycket roligt och snällt tänkt, men jag vågar inte planera in resor för långt fram i tiden, eftersom jag först måste kolla hälsoläget - både i mars och i september. Jag har fortfarande svårt att tänka framtid.

Annars skulle det ju vara väldigt skönt att "resa till solen" under den mörka årstiden ...

Det går bättre att planera närtiden. Eftersom jag och min man varit tillsammans i 25 år nu, ska vi fira det senare i veckan. Lite romantik och roligheter måste man ju unna sig.

 

S/Y Euphoria

17 februari 2014 18:32

Du har verkligen en fin blogg som får en att tänka till lite extra..
Den borde ligga överst på topplistan :-)
Ha en fin kväll!

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

17 februari 2014 19:23

Tack för det! Jag tittade in på din blogg också och såg hundar och vatten på fina bilder. Du verkar ha ett annorlunda liv, åtminstone vad gäller boendet. Spännande. Trevlig kväll du med!

 

amarga

24 februari 2014 19:31

Beställ resan!
Har du otur, måste du avbeställa, men med läkarintyg förlorar du inget! Har du tur, vilket jag hoppas, får du möjlighet till samvaro med barn och avkoppling från skitsjukdomen (som Vimmelmamman kallar den), och det är man värd!
Vi sitter i samma sits, och mina resor med familjen har varit guld värda, även om det tidvis varit jobbigt.

Helena Lundbäck

25 februari 2014 16:06

Ja det är ett bra sätt att tänka! Tack för det! Jag funderar ändå lite över vad jag vill. Väntar tills nästa undersökning är gjord. Inom några veckor vet jag hur läget är ...
Hoppas att du får möjlighet att resa med din familj igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...