Ju mer jag har att göra desto mer hinner jag ... Ja, så verkar det vara. Men bara till en viss gräns. Sedan blir det stopp.

Om teknik eller praktiska saker hakar upp sig, har jag dåligt med tålamod. Jag vill att livet ska vara lätt att leva för att jag ska kunna hänga med. Det är väl så när man har begränsat med ork. Det kan vara svårt att veta var gränsen går i förväg, men när den är nådd blir den påtagligt kännbar. Som förvirring att skratta eller gråta åt, eller som utmattning och en stor trötthet. Men det jag vet är att det går över. Rätt vad det är, efter några lugnande andetag, en liten promenad och kanske en kopp kaffe till, så går allt som det ska igen.

När jag nu jobbar igen, mår jag bättre om jag kan skratta åt min trötthet istället för att banna mig själv för allt jag inte hinner eller klarar. Och som tur är har jag ett så trevligt jobb där det finns plats för skratt. Det märkliga är att arbetskamraterna säger att jag ser så pigg ut. Så då går det ju framåt, fast jag själv tycker att jag är så trött. (Det kanske är vanlig vintertrötthet.)

Det är mycket som ska till för att vardagen ska fungera. Min gamla mobil har krånglat, så nu har jag bytt telefon och abonnemang. Men det har varit några turer med den nya telefonen också innan allt fungerat. I eftermiddag, efter kontakt med kundtjänsten, är både telefoni och internet igång igen och jag blev väldigt nöjd med mig själv när jag orkat fixa lösningar. (Och bilen rullar och livet leker. Härligt!)

Min första arbetsvecka är över och jag är jättenöjd! Jag har lyckats gå upp halv sex på mornarna och dessutom fått massor gjort på jobbet. Inte illa. Nu är jag ledig i tre dagar och kan njuta av livet hemma - med vackra tulpaner som jag fått av en vän - och vila så att nästa vecka blir ännu bättre!

Jag sover middag! Det är det bästa sättet att klara av att börja jobba igen. Jag jobbar halvtid. Och har jag tur är det vackert väder när jag kommer hem på eftermiddagen, som idag. Då hinner jag med att få lite vintersol i ansiktet innan jag går in och fikar, tänder en brasa och ... somnar.

Annars är det kul att jobba. Men mycket att sätta sig in i och komma ihåg igen, när man varit borta så länge.

Nu är det sovdags igen. Och det ska bli skönt!

Trettondagen blev en lång dag. I förmiddags var jag trött och lite nedstämd, men sedan har det varit trevligt och full fart. Promenad med Valle och därefter ägnade jag hela eftermiddagen åt matlagning och förberedelser för en middag för vänner, som vi haft här ikväll. Det blev en mysig kväll och fin avslutning på alla julhelger.

Och nu är det gott att få sova. Det behöver jag verkligen inför jobbet imorgon.

Så här den sista dagen på året, är det kanske på sin plats att reflektera lite extra. Fundera över vad som hänt, vad jag gjort och inte gjort, vad jag vill och vad jag kan göra. Vem jag är och vem jag vill vara. 

Jag sitter här med ett glas champagne och funderar över vad som hänt och vad som händer, men jag kan inte annat än att tacka min lyckliga stjärna för att det gått så bra, för att allt är bra just nu. Lite kan jag förstås kämpa och på så vis styra över mitt liv, men det är inte så mycket mer jag kan göra.

Allt kan vi inte bestämma.

Det kan se så rätt ut, när någon i sin välmening skriver att allt går, bara man vill. Eller att man inte ska hoppas på att det går bra, utan man ska bestämma sig för att det går bra. Eller att vi får lycka "because we´re worth it".  

Ja, till viss del går det ju att möta livet med sina sanningar och mantra, men att det skulle gå att skapa sitt liv helt och hållet, håller jag inte med om.

Livet kommer till mig. Jag kan bara möta det så gott det går. Om det vore så att lycka, styrka, hälsa, skönhet, glädje, rikedom, frid, välgång och allt annat eftertraktansvärt, var något man fick för att man bestämt sig för det, eller för att man var värd det, vad säger det då om motsatsen? Vad skulle det då betyda att man inte fick det? Att man istället fick cancer, miste en älskad vän, förlorade sitt jobb eller sitt hem? Sjönk ned i en djup depression, blev traumatiserad av våld eller på annat sätt råkade ut för sorg och elände? Skulle det vara mitt fel?

Nej. Mycket kan vi styra i våra liv, men inte allt. Men vi kan ÖNSKA att det går väl. Att vi får vara friska och glada. Att det ska gå bra för dem vi bryr oss om. Och det är det jag önskar nu. Jag önskar DIG och oss alla ett gott år!

Må vi orka ta tag i det vi behöver ta tag i, må vi älska och bli älskade, må vi ha hälsan!

Nu har vi vinkat av två barnbarn och deras föräldrar som hälsat på oss här hemma ett par dagar. Härligt att få träffa dem och se dem kämpa på längs vägarna med sina små skidor, bygga snölykta och snögubbe, dricka mjölkchoklad och leka cirkus.

Under själva julen reste vi norrut och hälsade på mina gamla föräldrar men nu tar vi det riktigt lugnt. Det är skönt att vara hemma också. Och njuta i stearinljusens sken.

God fortsättning!

Ikväll har jag varit med och ätit julbord med jobbet. Roligt att möta alla igen! Mina närmaste kollegor har jag träffat nu i december när jag arbetstränat, men ikväll var vi ett större gäng som hade julfest.

Orken räckte ett bra tag, men eftersom jag varit med några timmar på eftermiddagen också, fick det räcka efter maten. Efterrätt, kaffe och kvällsnöjen hoppar jag över. Nu sitter jag på tåget och längtar hem till soffan och sängen. Jag är glad att jag kunde vara med en stund!

Trevlig helg önskar jag alla!

Ledig dag blev en dag med intervjuer. Först en på morgonen och sedan en på eftermiddagen. Och det var jag som skulle intevjuas. Jag kan säga att det gick "så där". Jag är inte särskilt bra på att vara kort och koncis och det blir inte bättre av att jag blir ombedd att "ta om det där, fast kortare" gång på gång, samtidigt som kameran går. Å, vad jag önskar att jag kunde känna mig mer bekväm i situationen.

Intervjun på eftermiddagen kändes mer avspänd, tack och lov. Då hade jag hunnit äta lunch och lugna mig och var lite mer vaken än i morse. Ingen idé att gräma sig mer om detta. Det blir som det blir med allt här i livet.

När jag ändå var en sväng på stan passade jag på att köpa julkort. Jag valde mellan Unicef-kort och Cancerfonden-kort och valet föll på de sistnämnda. Det känns bra att stödja cancerforskningen i år!

I kväll fick jag besök av min fina och generösa granne och vän som varit i Marocko några dagar. Hon kom hem till ett nytt snöoväder härute och hade med sig en rolig present till mig - röda tofflor med knutar och tofsar på. De kommer att muntra upp mig när jag är sömnig på morgnarna.

Imorgon ska jag till jobbet igen, om jag inte är helt insnöad.

Nu är det dags att krypa till kojs.

Mina goa bokcirkelvänner har varit hos mig i eftermiddag och i kväll. Det blev som vanligt intressanta diskussioner och reflektioner kring livet och kring boken vi läst. Det är ett fint sätt att umgås på, att spegla sitt liv och sina upplevelser genom läsningen av en bok.

Andra advent har varit isande kall med gnistrande vita åkrar och vägar och kristallklädda grenar på de svarta träden i vintersolen. Men här inne har stearinljus, brasor, soppa och vänskap värmt gott. Det ger mig kraft och hopp om livet efter gårdagens oro och reflektioner kring Akkis uppskjutande av samarbete med UCC.

Jag njuter av att jag har så fina vänner och de vackra blommor som de hade med sig. I morgon är det vardag och jobb igen.