Direktlänk till inlägg 6 maj 2014

Blåmärken och mjuka sjalar

Av Helena Lundbäck - 6 maj 2014 22:00

Efter förra veckans sjukhusvistelse med illamående och dropp, känns det bra att kunna jobba denna vecka. Men jag ska erkänna att det varit lite skakigt vissa stunder. Illamåendet anar jag bara ibland, men jag har haft lite jobbigt med små diarreer. Då och då. Jag kan äta igen i alla fall. Men jag skulle tro att jag tappar några kilon under den här perioden.

Annars mår jag hyfsat bra. Lite torr är jag (inte minst av den kyliga luften ute) och läpparna går ibland i en blåröd ton.

Men blåast är jag på låren, där jag tar mina sprutor (för att förhindra blodpropp) varje kväll. Jag ser helt enkelt misshandlad ut. Likadant under höger nyckelben. Där är jag både blå och gul, men operationssåret har läkt fint och min nya venport ligger tryggt under huden.

Som om det inte räckte med blåmärken, har jag idag skaffat mig två nya. Benen bär mig inte som jag är van att de ska. Jag har värk i vaderna och kanske var det värken som spelade mig ett spratt när jag ramlade omkull i en trappa vid tågstationen idag. Jag slog mig på båda knäskålarna och låg hopkrupen en lång stund innan jag kunde resa mig. Då trodde jag att jag skulle blöda igenom jeansen, men det gick aldrig hål. Istället blev det präktiga blå svullnader på knäna och nu haltar jag lätt. Jag satte mig högt med fötterna på tåget hem och kunde gå i skogen med Valle på eftermiddagen i alla fall. Men vi får väl se om jag stelnar till i natt.

Ja, ja. Livet är härligt! Och glad blir jag för all värme jag möter från vänner och arbetskamrater och grannar och släktingar. Alla är så snälla! Jag har fått massor av presenter, mjuka sjalar och kort och blommor! Tack alla fina!

Allmänt · Reflektion

Dela

Millan

6 maj 2014 23:45

Vad tråkigt att läsa Helena att du har värk och att du ramlade idag dessutom. Hoppas det fanns några vänliga människor i närheten som kunde komma och hjälpa dig upp. Var rädd om dig! Tänker på dig! Kram!

Helena Lundbäck

7 maj 2014 00:24

Tack. Kram!

Eva

7 maj 2014 19:32

Men vad drygt det låter. Var rädd om dig!
Kram <3

Helena Lundbäck

7 maj 2014 21:45

Försöker vara rädd om mig allt jag kan. :-)
Kram!

Lena

7 maj 2014 21:32

Hej Helena! Min finaste bloggvän som jag förstås aldrig träffat "på riktigt". Kände att jag måste skriva en rad till dig eftersom jag tycker att du är så enastående, fantastiskt underbar. Dina texter är så otroligt fina och "rör vid min själ". Denna mening lät lite flummig men det är det enda sätt jag kan komma på för att beskriva hur dina ord känns. Eftersom jag också är lärare, så är jag en stor beundrare av din envishet. Att tampas med tonåringar varje dag kräver styrka och hundraprocentig närvaro (är min erfarenhet). Varje kväll läser jag din blogg och uppfylls av känslan att jag skulle vilja göra något för dig. Det kan jag tyvärr inte, mer än skriva dessa rader och tala om att jag tycker att du är en sådan otroligt fin människa. Med vänlig hälsning och en stor värmande kram från Lena

Helena Lundbäck

7 maj 2014 21:46

Oj, så fina ord. Tack Lena! Stort tack!!!
Kram

Ann-Katrin

7 maj 2014 22:43

Stackars dig. Vilken otur. Ta Alvedon ikväll om det är ok dör dig så att du får sova gott under natten.

Helena Lundbäck

7 maj 2014 23:07

Tack. Ja jag tar alvedon och morfin varje dag ändå för värk i bröstet, så kroppen är rätt van vid tabletter nu. Det gör ju att jag kan fungera hyfsat, även om jag är ganska trött av både sjukdom och medicin. God natt du med! :-)

Malin

8 maj 2014 01:03

Hej Helena!

Vilket jäkla rävgift du verkar få =( Hu! Jag håller tummarna för att det ska gå bättre nästa dos. Och för att tumörerna mår mycket, mycket sämre än vad du gör!

Kram!

http://inteytterliggareenbloggomcancer.wordpress.com

Helena Lundbäck

8 maj 2014 06:42

Hej!
Ja nog märks det att det är starkt det jag får. Hoppas att det gör den nytta det ska. Kram

Maggan

8 maj 2014 12:40

Hej Helena ! Vad bra att du kan jobba under behandlingstiden. Allt för att det blir en så normal tillvaro som möjligt. Jag tror det det främjar behandlingen. Må så bra du kan. Otur att du ramlade, det hände mig också så jag fick linda mina onda knän med elastisk binda. Då blev det bra igen. Kram Maggan

Helena Lundbäck

8 maj 2014 14:02

Ja visst är det bra om man kan få känna sig ok mellan varven. Det är det där med hälften sjuk och hälften frisk ... Man får passa på och känna sig riktigt frisk de bra stunderna! :-) Och knäna hänger med. Kram

Annking

20 maj 2014 19:07

Fin blogg du har. Är själv inne i cytolivet nu. Trötthet som övergår allt. Hoppas du mår någerlunda. Kramar till dej

Helena Lundbäck

20 maj 2014 22:08

Tack! Ja usch ja så tröttande det kan vara. Kramar till dig och hoppas att du också får må bra.

Johanna

19 augusti 2015 14:05

Har precis börja läsa din blogg, och känner med dig. Jag har själv diabetes och får likt dig lätt stora blåmärken. I sammanhanget är det minsta problemet, men de kan reduceras med exmepelvis hiruderm och liknade. För mig har det fungerat hel ok. Hoppas allt går bra med dig.

http://xn--blmrken-7wah.com

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...