September kan vara en så fin månad och den har sannerligen börjat bra i år. Äpplena på det ena trädet hemma har mognat och det är soligt sommarvarmt väder på dagarna och lite svalare nattetid. Jag går omkring och känner mig småförkyld mest hela tiden, men annars låtsas jag som om allt är bra. Och kanske är det bra. Kanske har cancern kommit av sig?

I början på oktober ska jag röntgas och någon tid senare ta prover och besöka onkologen. Då får vi se vad som hänt i min kropp. Men just nu är det ett mellanrum, en bubbla av normalt liv. Jag vet inte när bubblan ska spricka, men jag vet ju innerst inne att sjukdomen inte ger med sig så lätt.

Jag har i alla fall kunnat jobba (ganska intensivt) en hel månad nu efter sommaren. Och livet pågår för fullt med allt vad det innebär!

I helgen ska vi träffa en dotter och hennes familj. Det blir roligt. Jag hoppas på att få många fina helger i höst med familj och vänner.

Ha det skönt i septembersolen!

Vi reste till Österlen över helgen. Å så underbart att vandra vid havet i Kåseberga, nedanför Ales stenar. Och att gå genom Backåkras kohagar och vackra natur. Och strosa kring på Brösarps backar, vid Stenshuvud och Sandhammaren. Vi hann med mycket under två dygn och ändå kändes det både vilsamt och energigivande.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

När vi kom hem regnade och blåste det och jag fryser in i märgen. Jag eldar i kakelugn och spis och inser att vi måste sätta in innanfönstren igen. Hösten är på väg.

Idag jobbar jag eftermiddag, så jag hinner med en långpromenad på förmiddagen. Det är soligt men det gäller ändå att klä på sig, eftersom vinden är stark. Jag ska försöka komma fram på telefon till röntgenavdelningen också, så jag får besked om när jag får min nästa röntgentid.  

Det är mycket att göra på jobbet och jag tycker att det är skönt. Det ger mig energi och glädje att få tänka på annat än sjukdom och problem.

Eftersom jag jobbar halvtid kan jag vila och ta det lugnt den andra halvtiden. Perfekt kombination för mig.

Allt är ju bra så länge jag får må bra och kan leva normalt. Men tankarna på den idiotiska sjukdomen dyker upp då och då. (Jag skulle bra gärna vilja slippa att ha den som ett ständigt hot, med döden flåsande i nacken.)

Nå, allt är gott i nuet och jag är ju lyckligt lottad som får vara med och ha det så bra. Tack för det, livet!

Sommarens varma dagar har varit fantastiska. Vi har levt vårt liv i trädgården och ätit alla måltider utomhus. Men nu får vi inte sitta ifred vid bordet längre. Vi måste sätta ut getingfällor. (Fast jag tycker synd om getingarna som drunknar i juicen.) Och vinden vänder och temperaturen sjunker.

Min ork har varit liten idag. Vi åkte in till stan och firade ett barnbarn som fyllt fem år och det var mysigt och fint. Vi satt ute i solen och fikade och pratade. Ändå kände jag att jag skulle velat vara mer aktiv och gladare, men jag orkade inte. Det är som det är. Ibland upp och ibland ner.

Hur man reagerar är ibland underligt. Jag kände mig så glad och fri först, när jag slapp cellgifterna, men nu, efter några dagar, har glädjen lagt sig. Jag ser mina vita fjunstrån som växer glest på huvudets sidor och i nacken och jag tänker på att tumörerna snart har fritt spelrum att växa vidare. Och på nya cellgiftskurer ... Det gör mig ledsen.

Nå, det måste ju få finnas deppdagar ibland. Allt är ju inte roligt. Och förmodligen är det min förkylning som tar ner mig. Jag hoppas på bättre mående snart. Om jag inte har feber imorgon, ska jag börja jobba på min andra vecka efter semestern, och jobbet brukar bidra till mitt goda humör.

Förra veckan gick bra och jag hoppas kunna fortsätta ett tag till. På jobbet har jag nu fått förstärkning med en till person som ska lära sig mitt jobb och det är bra. Då kan jag vara hemma från jobbet sen när jag behöver, utan dåligt samvete eller oro.

Men "sen", när blir det? Det är konstigt att veta att man är dödssjuk men att samtidigt inte veta hur lång tid som finns för liv och hur sjukdomsförloppet ska bli. Rör det sig om fem år eller fem månader eller går det ännu snabbare? Tankarna kring detta kommer upp titt som tätt.

Jag la mig redan klockan sju ikväll och har sovit hela kvällen. Nu är det midnatt och jag ska jag försöka somna om igen. God natt med er därute!

Imorgon är en annan dag.

Behandling nr 7 inne på sjukhuset i Uppsala under förmiddagen denna varma dag. Det har gått bra. Och jag tar det lugnt hemma nu, med cytostatikapumpen i väskan på magen. Det går en slang upp till venporten under höger axel och där droppar det in i kroppen. 46 timmar ska den sitta, sedan blir jag frikopplad igen.

Jag ligger och vilar mest. Orkar inte så mycket. Har lätt huvudvärk som jag anar att många med mig har i värmen. Men det är ju ljuvligt att vi har så fina sommardagar!

Det blir några mellandagar nu då vi inte är så många här hemma. Det är skönt med lite lugnare tempo. Senare i veckan blir vi fler igen. Och då hoppas jag att krafterna kommer åter. Det är ju roligt att träffa alla nära och kära under semestern.

  Vi har haft en härlig semesterhelg med hela familjen - min man och jag, våra barn med respektive och de sju barnbarnen. Klokt nog åkte vi iväg hemifrån, släppte all matlagning och allt diskande och lät alla vara gäster.

Först stannade vi till på Tobo Glasblåseri där de flesta av oss fick prova på att blåsa glas. Det var jätteroligt och de små barnen blev nöjda med sina glaskulor som de själva blåst och fått välja färg till. Det tog en stund (vi var 14 personer som blåste glas tillsammans med glasblåsaren), så vi passade på att äta jordgubbar, melon och härliga mackor som vi tagit med oss, ute på gården under tiden. En bra lunch en sommardag.

    

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Sedan åkte vi vidare till Österbybruk och checkade in på det fina hotellet "Gammel Tammen" där vi bokat rum. Det finns mycket att titta på i bruket - orangeriet med blommor och fina trädgårdsland, konstutställningar, antikviteter, konsthantverk och så alla byggnader och miljöer. Vi vilade och strosade runt och några badade före middagen. Sedan åt vi jättegod trerättersmiddag. Jag fick en present också - ett vackert hängsmycke med agat- och ametist-stenar. Det blev en kväll med många skratt och vi njöt verkligen av att få vara tillsammans allihopa.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Idag åkte vi alla arton på en loppis och sedan till havet och Öregrund där vi åt lunch tillsammans.

Så mysigt och trevligt och jag är verkligen glad för att vi fick den här helgen och för att jag har min underbara familj!

(Klicka på bilden så syns den tydligare!)

Imorgon är det provtagning igen och ny behandling på tisdag.

Vi har besök av fina barn och barnbarn. Men för mig är det ingen bra dag idag. Försöker röra mig så sakta som möjligt. Mår illa, ögon och näsa rinner, jag fryser och huvudvärken bränner hårt i hårbottnen. Som om cellgifterna vill ta igen för alla dagar tidigare i perioden, då jag mått ganska bra. Nu känns det som om jag ska sprängas.

Tur att de andra kan sköta sig själva och bada och leka och laga mat. Jag har med svårighet lyckats tråckla till en blåbärspaj med morgonens färska blåbär, men nu måste jag ligga stilla och kyla mitt arma huvud.

Vi har tillbringat några dagar med mina föräldrar. Sommarvärmen är lagom skön nu. Precis så behaglig som jag önskar. Än så länge mår jag bra denna behandlingsomgång. Hoppas att det fortsätter så.

Nu reser vi hem och ska besöka vår vän som fyller 60 år idag. Önskar alla en skön helg!