tursomentokig

Direktlänk till inlägg 11 augusti 2014

Om det här med mående

Av Helena Lundbäck - 11 augusti 2014 00:27

Sommarens varma dagar har varit fantastiska. Vi har levt vårt liv i trädgården och ätit alla måltider utomhus. Men nu får vi inte sitta ifred vid bordet längre. Vi måste sätta ut getingfällor. (Fast jag tycker synd om getingarna som drunknar i juicen.) Och vinden vänder och temperaturen sjunker.

Min ork har varit liten idag. Vi åkte in till stan och firade ett barnbarn som fyllt fem år och det var mysigt och fint. Vi satt ute i solen och fikade och pratade. Ändå kände jag att jag skulle velat vara mer aktiv och gladare, men jag orkade inte. Det är som det är. Ibland upp och ibland ner.

Hur man reagerar är ibland underligt. Jag kände mig så glad och fri först, när jag slapp cellgifterna, men nu, efter några dagar, har glädjen lagt sig. Jag ser mina vita fjunstrån som växer glest på huvudets sidor och i nacken och jag tänker på att tumörerna snart har fritt spelrum att växa vidare. Och på nya cellgiftskurer ... Det gör mig ledsen.

Nå, det måste ju få finnas deppdagar ibland. Allt är ju inte roligt. Och förmodligen är det min förkylning som tar ner mig. Jag hoppas på bättre mående snart. Om jag inte har feber imorgon, ska jag börja jobba på min andra vecka efter semestern, och jobbet brukar bidra till mitt goda humör.

Förra veckan gick bra och jag hoppas kunna fortsätta ett tag till. På jobbet har jag nu fått förstärkning med en till person som ska lära sig mitt jobb och det är bra. Då kan jag vara hemma från jobbet sen när jag behöver, utan dåligt samvete eller oro.

Men "sen", när blir det? Det är konstigt att veta att man är dödssjuk men att samtidigt inte veta hur lång tid som finns för liv och hur sjukdomsförloppet ska bli. Rör det sig om fem år eller fem månader eller går det ännu snabbare? Tankarna kring detta kommer upp titt som tätt.

Jag la mig redan klockan sju ikväll och har sovit hela kvällen. Nu är det midnatt och jag ska jag försöka somna om igen. God natt med er därute!

Imorgon är en annan dag.

 
 
Ingen bild

Martina Löfqvist

11 augusti 2014 09:32

Stor kram 💜

Helena Lundbäck

11 augusti 2014 14:23

Tack. Kram!

 
Ingen bild

Berit

11 augusti 2014 16:29

Hej! Känner igen mig... Mår egentligen bra men nu har jag en dag när jag oroar mig för allt. Stor kram

Helena Lundbäck

11 augusti 2014 17:05

Ibland dyker oron upp.

 
Ingen bild

Maggan

11 augusti 2014 17:50

Men så är det...det är oundvikligt att oron också finns där. Det går upp och ner. Det viktiga är att inte fastna i oron och det gör inte du. Du tar verkligen tillvara livets glädjestunder. Det försöker jag också men oron och tvivlet kommer för mig också. Då försöker jag mota bort det. Styrkekram från Maggan

Helena Lundbäck

11 augusti 2014 20:32

Ja så är det nog. Ibland är
det lättare att vara "stark" och optimistisk än att se sig själv ynklig och orolig. Men man måste nog få utlopp för alla sina känslor och våga acceptera sig själv i alla lägen. Och sedan när man oroat sig klart, mota bort oron och "svagheten" och leva på igen. Kram till dig Maggan

 
Ingen bild

Cicki

12 augusti 2014 18:58

Här går det också upp och ner, både med humöret och hur jag mår. Kände nu efter 3:e cellgiftsbehandlingen i torsdags i hela skelettet en molande pirrande värk. Men det behöver inte vara helt fel att ta en paus. Jag har precis läst Pamela Anderssons nya bok, hur hon kämpar. Den gav mig nya krafter med att träna mer och hårdare samt att jag har börjat lägga om kosten och tar bort allt socker och rött kött. Det tror jag kan ha en positiv inverkan. En förkylningen gör ju vem som helst deppad, den går snart över. Gör en hälsosam smothi och kom igen, du fixar det här!

Helena Lundbäck

13 augusti 2014 07:45

Tack! Ja vi får kämpa. Grönsaker och frukt äter jag alltid mycket av i tron att det bringar hälsa. Kött har jag inte ätit på många år och socker har jag varit restriktiv med. Men i sommar har det blivit några kakor och tårtor och laktosfri glass... Dags att dra in på sockret igen. Det hjälper ju lite att känna sig hälsosam, även om man har en sjukdom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards