Ny behandling i torsdags. Jag fick den långsamt, med mycket vätska och med reducerad dos. Ändå blev det rejäla biverkningar med kräkningar på efternatten och morgonen därpå. Teamet kom hem till mig och gav mig haldolspruta så att jag skulle slippa kräkas. Jag fick också morfinspruta mot värken och somnade sedan. Sov i ett dygn i stort sett hela tiden. Väcktes för att ta min ord medicin.

Sov vidare på fredagen och idag lite bättre, men värk i bröstet. Läkaren på ODA har provat med att höja min dos av Gabapentin också, så får vi se om det hjälper. Jag känner mig risig nu och rädd att jag inte ska orka med fler behandlingar. Men jag får se.

Ikväll ska de komma och koppla bort pumpen.

Idag känner jag mig alldeles däckad och frusen inifrån, har svidande värk i bröstet och om jag inte sover så ligger jag med uppvärmd vetekudde under lager med yllefiltar och tårarna rinner på mig. Det tar på kroppen att vara sjuk.

Men jag försöker röra mig lite också. Jag gick ut en kort vända och fick känna hur det blir kallare och kallare ute.

Läkare och sköterska har besökt mig. Jag ska få fortsätta med morfinplåster och se om jag ska ha den styrka vi börjat med, eller om jag ska höja. Idag har jag fått ta extra morfintabletter för att klara smärtan, men vi får se hur det blir kommande dagar. Plåstren kan jag byta själv var tredje dag och eftersom jag sätter plast på dem, kan jag duscha med dem. Det verkar ändå vars en smidig variant att ta medicin på. Jag behöver bara komplettera med Gabapentin-tabletterna som jag också tar. Jag har också fått lämna blodprov för att kolla att Krea-värdet är ok, inför röntgen.

Imorgon ska jag alltså röntgas igen, och som vanligt är jag rädd för att resultatet ska visa att metastaserna vuxit, trots att jag behandlats. Hittills har jag haft sådan tur. Jag har nu levt ovanligt länge med min spridda tarmcancer. Cellgifter + Avastin har hållt emot längre än väntat. Ändå vet jag att den dag kommer när det inte går att mota sjukdomen längre och så klart tänker jag på att kanske är det dags nu. Eftersom jag haft extra mycket värk den senaste tiden misstänker jag att vi är där. Men, jag har tänkt så förr och haft fel. Kanske har jag fel även denna gång. Kanske har jag fortfarande tur ...

Sedan blir det provtagning den 10/1 och resultat på röntgen och provtagningen får jag inte förrän jag träffar läkaren på ODA den 12/1.

Sista dagen på 2016. Jag har haft diarréer gång på gång hela natten. Och på morgonen kräktes jag igen. Ett par gånger.

Peter ringde efter teamet och en sköterska kom hit med underlägg, blöjbyxor, salva och dropp. Nu är droppet inkopplat och ska stå på till ikväll då en annan sköterska kommer och kopplar bort det.

Jag har också fått smärtlindring med spruta. Det känns lite bättre, men värken mol (eller heter det molar) svagt i bröstet.

Eventuellt är det nu dags att byta piller mot plåster. Sköterskan skulle kolla om jag kan få morfinplåster i stället. Det vore ju bra, särskilt när jag kräks.

All denna vård för mig! Det känns "lyxigt" och det känns samtidigt oroligt att jag behöver den.

Men jag vill säga något mer. Jag är glad att jag har fått ännu ett år. Att jag fick vara med hela året 2016. Tack för det! Nu önskar jag er alla som läser här ett fint år 2017.

Kram och GOTT NYTT ÅR !

Imorse kände jag så snart jag vaknat att det var något fel. Jag hann äta min skål med frukt, flingor och havremjölk. Men sedan var det stopp. Jag kunde inte äta eller dricka mer.

Det fortsatte med att jag kräktes i omgång på omgång. Till sist ringde vi till det team som vårdar sjuka i hemmet och de kom och gav mig en spruta mot illamåendet. Jag kunde sedan sova mig igenom dagen.

Nu är jag på benen igen och funderar över detta med att ha smärta och må illa. Vad innebär det? Är det tillfälligt eller ingår det i något nytt mönster?

Skönt hur som helst att slippa kräkas nu.

Jag har tagit i över min ork tror jag. Det är lätt att gå lite över gränsen. Då brukar jag också få ont. Men ibland uppträder ny värk som jag inte känner igen. Igår kväll kämpade jag med en ny sorts, stark smärta. Jag har aldrig känt så förut. Det satt i bröstkorgen, på framsidan, sidorna och i bröstryggen. Det kändes som om någon pumpat upp hela bröstkorgen och magen och att kroppen sedan krackelerat. Som om revbenen gått sönder.

Jag hade ont från eftermiddagen till mitt i natten vid tvåtiden då jag tyckte att det var så jobbigt så jag låg och grät och bestämde mig för att ringa till teamet för att fråga hur jag skulle göra. En sköterska och jag kom överens om att jag skulle åka in till vår närmaste akut, där de tog ett EKG för att kunna utesluta hjärtinfarkt. Peter körde in mig. Tur att vi har nära. Och hjärtat var ok, som tur var. Skönt!
Efter blodtrycksmätning och ett blodprov som också visade att hjärtat var ok, tog jag extra morfin mot smärtan och så åkte vi hem. Jag somnade efter en stund och vaknade inte förrän strax före lunch.

Idag känns det bättre. Jag har tagit det lugnt och har bara haft lite ont. Men en sådan smärtupplevelse som gårdagens, sätter onekligen igång en hel härva med tankar.

Hoppas att du som läser har det bra!

Fortfarande värk, som går att mota för det mesta med morfin och Alvedon. Igår tog de EKG för att kolla så att det inte var något knas med hjärtat. Det var det inte, så behandlingen kunde genomföras.

Men idag mår jag illa och har fortsatt ont. Jag försöker fokusera på annat. Jag ska få testa en annan smärtstillande medicin också, så får vi se om den är bra.

Nu är det bara tre dagar tills vi åker på semesterresa till Teneriffa. En av alla mina snälla grannar ska vara med och ta hand om huset och hunden och katten. Det är guld värt! Jag håller tummarna för att allt ska gå vägen nu. Det vore så skönt att få vara i värmen och solen en vecka. Här hemma är det också sol idag, men bara nollan och vägarna är isiga på sina ställen. Det blir broddar på för den som hår ut med hunden.

Kramar till er alla!

Imorgon är det dags för behandling igen. Det jobbiga är att jag har så ont i bröstet. Ska försöka att inte oroa mig i onödan, jag får prata med sköterskan och höra om det behöver undersökas mer innan jag åker iväg.

När jag läser mitt blogginlägg  som jag skrev idag, för fyra år sedan, kan jag ändå se på livet ur ett annat perspektiv och byta oron mot glädje över att ha fått tid. Tänk att jag fått fyra år ...

Jag hoppas att värken bara är tillfällig och att den inte beror på något som visar sig vara dramatiskt. Jag orkade trots allt binda en krans av enris idag. Nu hänger den på dörren i advent och över jul. Det är en fin tradition.

God natt! Imorgon är en ny dag.

Ikväll skulle jag åkt in till Uppsala för att träffa några vänner och fira en av vännerna som fått en utmärkelse. För att jag skulle orka vara med hade jag bestämt mig för att vila på dagen. Och liksom alla andra dagar denna vecka, så sov jag på förmiddagen. Jag sov faktiskt ända till klockan två! Och efter en promenad med Valle duschade jag och gjorde mig i ordning, men det gick inte.

Så här blir det då och då. Jag får ändra mina planer, då jag inte orkar det jag tänkt mig. Jag stannar hemma och vilar. Och det är för att jag har värk i armarna, händerna, bröstkorgen, höften och i höger fot. Vet inte vad det är, men jag känner mig verkligen sjuk. Hoppas orka mer en annan dag.

Ha en skön helg alla!