Solen sken men i skuggan låg fortfarande frosten. Jag njöt av det vackra vädret men plågades av min dumma magvärk, som verkar dyka upp varannan dag nu. Försöker koppla den till vad jag ätit, men hittar ingen riktig linje i det hela. Ska kanske ta kontakt med dietisten igen ...

Inget roligt med värk. Jag har tagit värktabletter och legat med varm vetekudde på magen under filten idag. Till sist fick jag lindring. Och framemot kvällen kändes det bra igen. Hoppas på att må bra imorgon, så att jag kan besöka några viktiga personer.

Här är ett inslag om Haile Mahteme och Uppsala Cancer Clinic som sändes på TV4 Uppsala ikväll. (Den första nyheten i nyhetssändningen)

Vi har haft en riktigt fin dag och hälsat på några i vår familj som bor i Stockholm. Tyvärr slutade besöket med att jag fick ont på hemvägen.

Jag har varit smärtfri i flera dagar, förutom värken i ryggen. Men för en stund fick jag alltså en riktigt tuff pärs, efter lunchen, med starka magsmärtor som blev värre och värre. Jag har kurerat mig med allehanda piller (Alvedon, Omeprazol, Primperan och Morfin) och det börjar lugna sig nu, tack och lov.

Det jag märker är att jag har svårt att förhålla mig till smärtan numera. Tårarna rinner och min reaktion blir så fylld av rädsla - att det värsta ska hända. Att cancern kommit tillbaka ...

Känner mig lite mer samlad nu i alla fall. Och hoppas att jag inte ska behöva ha så ont ikväll.

Fantastiskt väder idag! Imorse låg frosten över marken, men snart hade solen värmt upp tillvaron och jag tog en liten tur i skogen tillsammans med en kompis och Valle. Skogen är full av trattkantareller. Är inte så lockad att plocka svampen däremot, eftersom det stramar i ärret när jag böjer mig och dessutom är magen rätt knasig och tål inte hårdsmält mat. Igår fick jag rejält ont högt upp i magen och bak mot ryggen i två omgångar. Jag tog först Primperan och sedan morfin så att det gav med sig, men kände mig ändå orolig eftersom det kom tillbaka senare. Efter att ha pratat med UCC kom vi fram till att det kan vara gallan som spökar. Jag fick en annan typ av smärtmedicin utskriven och om det blir värre måste jag in och göra en ultraljudsundersökning.

Kanske har jag ätit för mycket ägg, äpplen, paprika och fett? Det gäller att vara rädd om sin sköra kropp. Inte tro att det går att köra på som vanligt. Mina paprikor som jag tagit in från växthuset får andra snaska på. Och de goda äppelpajerna är visst inte för mig nu. Men det finns ju annat att glädja sig åt. Att jag orkar ta mig ut i skogen till exempel och att livet pågår just nu!

Håller tummarna för att resten av helgen ska bli smärtfri.

Och ha det nu gott i solen alla!

Tänk dig ett stort rivjärn som sakta gnuggas mot insidan av din mage ... Och så en urvriden trasa bak i ryggen - ingen kraft kvar i "veka livet". Krydda med utmattning och lite håglöshet, väntan på att dagen (eller natten) ska gå och så ibland ren smärta som flammar upp. Det är vad jag försöker acceptera alternativt tränga undan nu.

Höstens ihärdiga regnande gör inte saken bättre. Kanske kan en fikastund hos snälla grannen få mig på bättre humör?

Det sista dränaget plockades igår och imorse togs Epiduralpumpen bort. Vid lunchtid idag fick jag också bli av med urinkatetern, så nu är jag slangfri! (Kvar sitter visserligen en ingång till venporten. Där kan alla blodprover tas, så att jag slipper få sönderstuckna armar.)

Det går bra att äta och dricka och kissa, men magen har ännu inte kommit igång. Jag märker att jag har en viss oro för detta. Vill inte råka ut för samma sak som efter operationen förra året, då jag skickades hem för tidigt med konsekvensen att jag kräkandes med smärta, akut fick åka in igen morgonen därpå och ligga med sond och dropp i flera dygn..

Allt går ju så bra, men samtidigt är jag känslig. Min hud på magen tål inte gördeln och en viss tejp, så det har utvecklats jobbiga blåsor som måste skyddas. Nu ikväll provade vi att stoppa ett lager fetvadd mellan kompresser och gördel. Skönare än att ha gördeln direkt mot huden, men vi får se hur jag klarar värmen och vallningarna inatt.

Nu när bedövningen är bortplockad, måste jag också få mer smärtlindring i form av värktabletter och morfin. Små revbensfrakturer efter den tuffa operationen gör sig nämligen påminda.

Ikväll har jag fått min operationsrapport och Haile Mahteme har gått igenom den med mig, ord för ord. Där kan man läsa hur operationen gått till kronologiskt och få ett resultat så långt det kan bedömas med ögat. Senare kommer resultat av mikroskopiska analyser och odlingar av prover tagna från tumörerna. Då kan man bestämma om jag ska efterbehandlas med cytostatika och i så fall vilken cytostatika.

Jag får återkomma med en berättelse om operationen en annan gång, när jag har mer ork. God natt!